En nervöskänsla!
Hej allihopa,
hörnini, vet ni vad? Sommaren 2006 är räddad! Lars Winnerbäck kommer till Leksand. 10 augusti, då ska jag dit med Ida och eventuellt fler (Ida vet dock inte än att hon ska med, haha).
Jag ska inte bara jobba i helgen. Jag ska även jobba på torsdag. Det var ju trevligt, faktiskt. Jag fick inte ångest av det den här gången (ni vet, man blir lite arbetsskygg när man jobbar så sällan), utan tyckte det var skönt. Framsteg! Applåder för mig!
Jag är en periodare vad gäller träning. Dock inte från månad till månad eller från termin till termin, utan från vecka till vecka! Haha. Men det är faktiskt lite jobbigt, för det hade ju varit mycket bättre att träna regelbundet än att göra som jag gör. En vecka kan jag träna fyra-fem dagar och skulle helst träna varje dag, det är näst intill träningsnarkomani där jag till och med äter jättebra, medan jag nästa vecka blir superlat och inte tränar nåt och även fast jag vill träna så lockar soffan, tv:n och datorn mycket mer. Nu har jag haft drygt en sån vecka och gissar på att resten av veckan kommer bli lat, eventuellt lite gym på fredag...? :) (Snacka går ju.) Men nästa vecka är ju enligt statistiken en träningsvecka då, så det känns ju skönt... Herregud. :)
Jag har en känsla i magen. Nervöskänsla. Uh! Gillar inte såna känslor! Det är typ som att man är nervös för att träffa nån, resfebernervositet, stressad inför något, nervös för att göra nåt, kanske muntlig framställning? Vet inte varifrån känslan kommer eller varför, men jag gillar den inte, den gör att jag är uppe i varv och inte riktigt kan ta det lugnt. Och så fryser jag om händerna, där har vi ett symptom på vad det nu är.
Nedräkningen har börjat. 15 dagar kvar till Paris.
Johanna.
hörnini, vet ni vad? Sommaren 2006 är räddad! Lars Winnerbäck kommer till Leksand. 10 augusti, då ska jag dit med Ida och eventuellt fler (Ida vet dock inte än att hon ska med, haha).
Jag ska inte bara jobba i helgen. Jag ska även jobba på torsdag. Det var ju trevligt, faktiskt. Jag fick inte ångest av det den här gången (ni vet, man blir lite arbetsskygg när man jobbar så sällan), utan tyckte det var skönt. Framsteg! Applåder för mig!
Jag är en periodare vad gäller träning. Dock inte från månad till månad eller från termin till termin, utan från vecka till vecka! Haha. Men det är faktiskt lite jobbigt, för det hade ju varit mycket bättre att träna regelbundet än att göra som jag gör. En vecka kan jag träna fyra-fem dagar och skulle helst träna varje dag, det är näst intill träningsnarkomani där jag till och med äter jättebra, medan jag nästa vecka blir superlat och inte tränar nåt och även fast jag vill träna så lockar soffan, tv:n och datorn mycket mer. Nu har jag haft drygt en sån vecka och gissar på att resten av veckan kommer bli lat, eventuellt lite gym på fredag...? :) (Snacka går ju.) Men nästa vecka är ju enligt statistiken en träningsvecka då, så det känns ju skönt... Herregud. :)
Jag har en känsla i magen. Nervöskänsla. Uh! Gillar inte såna känslor! Det är typ som att man är nervös för att träffa nån, resfebernervositet, stressad inför något, nervös för att göra nåt, kanske muntlig framställning? Vet inte varifrån känslan kommer eller varför, men jag gillar den inte, den gör att jag är uppe i varv och inte riktigt kan ta det lugnt. Och så fryser jag om händerna, där har vi ett symptom på vad det nu är.
Nedräkningen har börjat. 15 dagar kvar till Paris.
Johanna.
Kommentarer
Trackback