Inga fler olyckor, tack...

Phu, idag blev jag sådär orolig igen. Det drar åt i magen och jag vågar knappt prata och känner en enorm rädsla för att jag ska få något hemskt berättat för mig. Först kom telefonsamtalet om att min kusin var död (ofattbart). Ett och ett halvt år senare kom ett samtal där jag fick reda på att farmor förmodligen skulle dö vilken dag som helst... men en timme senare dog farfar (tre dagar därefter dog farmor). Tre och ett halvt år senare färdades min syster i ambulans till Akademiska sjukhuset i Uppsala (med tanke på att sjukhuset i Falun är bra, så vet man att det är allvar när någon skickas till Uppsala). Det jag vill komma fram till är att det inte är så konstigt att jag blir paranoid och mår dåligt när jag får höra om en olycka.

Den här gången var det lillebror som vurpat med brädan i Sälen, tredje åket och han ramlade och slog i svanskota, rygg och huvud. Blev tokorolig när jag hörde det. Först blev jag arg, för jag fattar inte hur han vågar åka utan hjälm. Men han hade tydligen jättetur och förmodligen är det inte ens en hjärnskakning, men får vara uppmärksam för om det blir whip lash-skada. (Hoppas inte.) Men phu, det kunde varit värre. Nu vill jag inte höra talas om en enda olycka till.


Kommentarer
Postat av: Linn

Fi för fan! :( Farligt utan hjälm.. Hoppas bror din klarat sig undan så bra som det nu går.

Postat av: barajagjohanna

re Linn-> Ja, han är okej! (Phu!)

2006-02-28 @ 19:33:15
URL: http://barajagjohanna.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback