barajagjohanna

Du växte upp i det lilla landet, du känner doften av skrapsår och grus. Av skogens nässlor och bäcken därigenom mellan rader av symmetriska hyrehus. Där hade någon slagit i spaden och drömt en dröm, men det är ingenting som märks där idag. Där gror nu bara drömmen om en väg därifrån. Ett annat liv, ett annat jag.

Den stan hade inga visioner, inga öppna hav, ingen kust, inga salta historier i väggarna, inga svindlande höjder, ingen lust. Känner du hur längtan tar, hur du sträcker dig och stretar? Bakom varje hög av sand, finns guld för den som letar.

Minns du morgonljus eller svärta? Ser du lampan slocknad eller tänd? Minns du hennes brinnande hjärta? Blev du värmd då eller blev du bränd? Bränt barn vill in i elden, bort från askan och det rena grå. Bränt barn har fått smak för värmen, har fått kärlek till det stora blå.

Att komma hem är som att resa i tiden. Du känner samma känslor igen. Den där kvalmiga, väntande friden och samma kärlek och vemod igen. Nu skiner solen och nu blänker ljuset i alla fönster, i alla krypin. Men i en etta i det högsta huset, där rullar inlandsisen in.

Vart ska du gå? Vad ska du göra med tiden, med alla tusentals nätter och dar?
Ska du schemalägga hela livet eller ha din rastlösa frihet kvar?

För den som letar, Lars Winnerbäck