Dan före dopparedan på jobbet

Jobbtelefonen ringer, vilket inte händer särskilt ofta.

Jag: [företaget] support, det är Johanna.
Man i andra änden: Hej, jag heter... oj, nej, vänta, nu måste jag nysa också!
Mannen nyser sjuuukt högt två gånger.
Mannen, någonstans i bakgrunden: Å, gud vad pinsamt.
Mannen nyser sjuuuukt högt två gånger till och jag håller på att garva ihjäl mig. Högt.
Mannen: Förlåååt!
Jag: Haha, ingen fara.

Jag, efter att jag supportat mannen: Är du kund hos [företaget] eller jobbar du på [företaget]?
Mannen: Nej, nej, jag jobbar inte på [företaget]!
Jag: Okej, då ska du egentligen inte ringa det här numret. Det är bara till för återförsäljare eller dem som jobbar på [företaget].
Mannen: Jaså, jaha, jag fick numret av en snäll tjej i en butik, då ska jag väl inte säga av vilken butik, haha. Jag charmade väl till mig det.
Jag: Haha, okej. I fortsättningen får du i alla fall kontakta oss via www.[företeget].se.
Mannen: Ja, jag lovar. Jag ska aldrig ringa hit igen. Om inte du sitter här då, då kan jag ringa, för du hade fin röst.
Jag: Hahaha, tack du.
Mannen: God jul och gott nytt år och tack för hjälpen, Johanna!
Jag: Detsamma!

Alldeles innan hade jag fått ett hot av en kund som skulle passera Borlänge idag när han skulle åka till släkten i Dalarna och fira jul, och då skulle han minsann komma upp personligen till mig och låta mig hjälpa honom med hans problem. Vi har fått besök av en kund en gång tidigare, därför blir man lite orolig... Det var alltså inte så svårt att bli glad av det här samtalet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback