Lite sliten...

En underbar liten bit från igårkväll.

32676-577Bortamatch. Sex bussar till Västerås. Grymt drag. Det blir snäppet roligare att stå i klacken på bortaresor, för då känns det som om alla är där för att skrika, till skillnad mot hemmastå, där hälften står där för att det är billigt. Skrikigt i Västerås igårkväll alltså, det är därför min röst och hals är som den är idag - jag låter nästan som en man. Ett tag stod jag bokstavligen och höll i min hals när jag skrek. Det kändes som om det gick lite lättare då. Vi vann över gurkorna med 3-2 och om det var en bra match eller inte vet jag egentligen inte. Den känns bra, men det var kanske bara för att jag hade kul. Jag var så koncentrerad på att skrika, sjunga, hoppa, klappa och kasta konfetti att jag inte såg särskilt mycket av matchen. Det kvittar. Det var en betydelselös match, en transportsträcka. Men en jävligt kul sådan med både franska nationalsången, omgjord gnagarlåt och hårdrockstema (bra där, #33/41). Skitkul att dessutom sällskapa med min kära Uppsala-Leksands-kompis som äntligen fick se sin första match för säsongen.

Nu sitter jag och dricker te och äter tunnbröd på jobbet. Jag fryser, huttrar. Jag är rädd: igår vaknade jag med halsont och var dessutom tjock i halsen och seg i knoppen resten av dagen. Är jag sjuk kan jag inte opereras och blir det uppskjutet nu vet jag inte vad jag gör... Men positivt är ju i så fall att jag inte missar kvalserien. Fast det kvittar faktiskt, även om det svider ordentligt, så vill jag opereras nu, så att jag slipper vänta mer. Inte det smartaste att åka iväg till Västerås och skrika igår och att stiga upp efter knappt fem timmars sömn för att jobba, och sedan ikväll ha fest och därefter jobba igen... Men man kan ju inte alltid vara smart heller...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback