Yoga, tredje gången gilt?

En feel-good dag trodde jag att det skulle bli idag (förutom jobbet där jag måste utbilda folk och därmed vara seriös trots min tillfälliga brist på arbetsmoral). Jo, te och kaka på stammiscaféet och lite skratt med en Frankrikejämlik var givetvis trevligt. Och att springa på en annan franskapluggkompis som var höggravid, bara sådär! Kom på att det trots allt var ett år sedan vi sågs och att man hinner bli höggravid på ett år, har jag hört... Och så kvällens yoga... förstörde feel-good-dagen. Det var inte alls kul.

Det hela börjar med att det visserligen är gratis idag, vilket ju känns helt okej för mig som bara har klippkort. Men gratis betyder mycket människor. Det betyder också mycket människor som aldrig gått på yoga, mycket småungar och fnittriga fjortisflickor som inte fattar att yoga handlar om att hålla käften. Well, det skulle nog fungera ändå. Ledaren börjar prata och berättar att passet ska vara slut omkring fem minuter i tio. Va?! Det började ju kvart i nio, vilket betyder att det ska vara slut kvart i tio. Min sista buss går tio i tio. Så där sitter jag på min matta och började bli stressad för att jag är längst fram och kommer bli tvungen att smita tidigare.

Vi lägger oss ner på våra mattor och ledaren börjar prata om att vi ska släppa allt som varit under dagen. Jag börjar genast gå igenom dagen från början till slut, oj, vad omotiverad på jobbet jag var, och hej och hå var trött jag var... Vidare fortsätter ledaren att säga att vi ska släppa allt som komma skall, varpå min hjärna givetvis börjar gå igenom den kommande sjukhusvistelsen, jag hör inte längre vad ledaren säger utan jag tänker på hur det kommer att kännas att vakna ur narkosen, om jag kommer att fatta vad som har hänt, om jag kommer ha ont och så vidare...

Och i samtliga följande övningar är jag inte alls inne i mig själv som man borde, utan jag sitter/ligger där på yogamattan och känner hur vissa övningar tar emot, hur jag får ont i armarna och hur ojämn ryggen är, jag tittar på klockan, får inte glömma att springa tidigare. Lagom till det bästa på passet (avslappningen) blir jag tvungen att diskret (hur diskret det nu kan bli när man sitter längst fram) resa på mig för att huttrande gå till busshållplatsen och snällt vänta på att åka hem, utan en särskilt tillfredsställande eller avslappnande upplevelse.

Kommentarer
Postat av: Cicci

Jag är imponerad över folk som lyckas släppa tankar i överhuvudtaget när de går på yoga. Jag blir helt uppstressad när jag är på yoga eftersom allt är så lugnt och tyst. Aerobic då är det massa snabba rörelser som man kan koncentrera sig på istället för att jobbiga tankar :)! När fyller du år??

Postat av: barajagjohanna

Cicci: Förra gången jag yogade så lyckades jag faktiskt släppa tankar och slappnade av ordentligt, men den här gången var det omöjligt. Aerobic är ju annars jäkligt kul, och man hinner inte släppa fram jobbiga tankar faktiskt. Jag saknar aerobicpassen jag gick på i Uppsala, har faktiskt inte vart på något sådant pass sedan dess. (Psst, jag tror bestämt jag fyller år imorgon...)

2007-01-15 @ 22:55:04
URL: http://barajagjohanna.blogg.se
Postat av: tinatoon

Grattis! ;)

2007-01-16 @ 00:34:26
URL: http://tinatoon.blogg.se
Postat av: Anonym

du... jag tycker inte du ska oroa dig för narkosen eller ontet efter det. efter min stora operation (bröstreduceringsplastik) mådde jag funky efter operationen, jag hade ont. MEN. det där släpper du snabbt efteråt, eftersom det som komma skall är så mkt större! att bli mer rörlig, att inte känna det du känner nu. sånt gör att jag knappt kan komma ihåg det mina närmaste berättar om min tid efteråt! det kommer bli så mkt lättare än vad man tror!!!!


och för det andra; tack för all pepp kring krim... det betyder massor!

kram punaniii

2007-01-16 @ 05:27:28
URL: http://punaniii.blogspot.com
Postat av: barajagjohanna

tinatoon: Tack tack!

punaniii: Jag har aldrig blivit nersövd, än mindre gjort något sådant här stort, så jag är nervös hur jag kommer känna och tänka när jag vaknar upp efter att ha varit nersövd ett tag och gjort världens operation i hela ryggen, liksom. Känns lite läskigt. Men absolut, jag tror nog att när ontet släpper blir det bra, tänk att jag nog kommer att se och känna mig rak, gud vad sjukt... :) Kram till dig!

2007-01-16 @ 11:06:02
URL: http://barajagjohanna.blogg.se
Postat av: Linn

Det där med att bara släppa och koppla bort allt är inte så "bara". Det är lättare sagt än gjort. Synd när det blir så fel med en stund som är tänkt att ge en själv lugn och styrka. Det blir bättre nästa gång! Yoga är trots allt jättehärligt! :)

2007-01-16 @ 12:01:00
URL: http://linnnn.blogg.se
Postat av: barajagjohanna

Linn: Ja, om det blir en nästa gång... jag måste ju smita tidigare för att hinna med sista bussen och att missa avslappningen är som att... ja, inte vet jag. Ett fullständigt pass är inget bra pass.

2007-01-16 @ 19:39:38
URL: http://barajagjohanna.blogg.se
Postat av: Anonym

tänk narkosen som en jävla baksmälla. man överlever den och skrattar åt minnena...

min narkos-smälla: ett par timmar på uppvak. min mor ringer o berättar nåt högintressant skvaller (inte) och jag ber om att slippa prata. väl på avdelningen sitter jag på sängkanten och försöker hitta balans. två sköterskor på rummet. den ena frågar "mår du illa" varpå den andra öppnar fönstret. när jag får påsen kommer ulrik. de är synska! ;) sen tvingar dem mig på toa. mina ben dansar räjv medan jag försöker sitta kvar själv på toastolen. det går inte att kissa när halva kroppen är på räjv! åter till sängen.

sömn och vaknar dagen därpå brevid en kvinna, 80-taggare, som opererat blindtarmen, tror jag. när hon var piggare än jag var jag tvungen att sluta pjåska! ;)

men visst. det var min andra narkos. (första: öronplastik. aint mutch real on me) och jag vet att jag är jävligt käslig mot den...
men men. vill man vara fin! ;)

kram

2007-01-17 @ 00:23:34
URL: http://punaniii.blogspot.com
Postat av: barajagjohanna

punaniii: Haha. Fy tusan, jag kommer inte kunna gå i början, du vet, hela ryggen kommer vara... annorlunda. Jag hoppas bara att jag slipper operera fjärde kotan, som den heter, för gör jag det kommer det verkligen kännas som steloperation, och jag kommer bli stel i ländryggen. Det vill jag INTE. Äh, blir nog bra.
Egentligen är jag inte så rädd för narkosen, utan känslan att vakna upp ur den, efter en operation, hur det kommer kännas i ryggen, hjärnan och... ja.
Tack för ditt pepp också. ;) kram på dig

2007-01-17 @ 08:29:59
URL: http://barajagjohanna.blogg.se
Postat av: Anonym

förresten. jag glömde skriva det värsta. jag var så inlindad att när jag ställde mej upp och såg hur skjortan bara hängde rakt ned, då trodde jag att de tagit bort allt vad mina tuttar hette. hahahah... från F-kupa till nada! hahaha

2007-01-17 @ 13:06:22
URL: http://punaniii.blogspot.com
Postat av: barajagjohanna

punaniii: Hahaha, fy tusan. F-kupa, oh my lord. Aj i ryggen?

2007-01-17 @ 13:22:15
URL: http://barajagjohanna.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback