Det här med ett träna bort onyttigheter
Mitt nästa inköp borde bli en Green Meal. Jag tror inte det blir så, för jag tror inte att någon vill stanna på Sibylla påväg hem till mig och invänta att jag ska få min fantastiskt saftiga vegetariska burgare med sallad, ketchup och den underbara cheddarosten, de varma, salta, gudomliga stripsen och den alltid lika passande colan. Tyvärr tror jag att jag får skippa min Green Meal idag med. Men hoppet att någon vill vänta på mig på Sibylla finns fortfarande kvar.
Green Meal. Pizza. Godis. Glass. Kladdkaka. Tårta. Kakor. Jag äter. Inte så onyttigt som det lät nu, men sådant där slinker ju ner då och då, titt som tätt. De två första månaderna efter operationen tänkte jag att det inte spelar någon roll - jag hade ändå gått ner några kilon. Inte för att det gör något om jag går upp lite mer nu heller, men jag vill inte växa ur kläderna, därför brukar man väl normalt i en sådan här situation där man äter och dricker men inte rör på sig, tänka att det är dags att börja träna igen.
»Åh, jag borde verkligen ta tag i träningen igen...» Hur många gånger har jag inte tänkt den tanken mellan mina träningsperioder?
Men just nu har jag det rätt bra - eller hur man nu vill se det. Jag får inte träna än. Ha! Det är en ganska skön tanke. Jag får vara precis hur lat jag vill resten av sommaren, för jag får inte gyma, jag får inte dansa, jag får inte jympa, jag får inte spela fotboll, jag får inte simma, jag får inte rida, jag får inte springa, jag får inte... ja, ni fattar. Men att få vara hur lat man vill och äta hur mycket gott och onyttigt man vill, det går ju inte riktigt ihop. Hittills har det visserligen funkat för mig, jag blir inte tjock. Men peppar, peppar, man vet ju aldrig.
Vad jag får göra? Promenera.
Jaha! »Åh, jag borde verkligen ta tag i mina promenader igen..." Det kanske är så jag ska börja tänka nu?
Green Meal. Pizza. Godis. Glass. Kladdkaka. Tårta. Kakor. Jag äter. Inte så onyttigt som det lät nu, men sådant där slinker ju ner då och då, titt som tätt. De två första månaderna efter operationen tänkte jag att det inte spelar någon roll - jag hade ändå gått ner några kilon. Inte för att det gör något om jag går upp lite mer nu heller, men jag vill inte växa ur kläderna, därför brukar man väl normalt i en sådan här situation där man äter och dricker men inte rör på sig, tänka att det är dags att börja träna igen.
»Åh, jag borde verkligen ta tag i träningen igen...» Hur många gånger har jag inte tänkt den tanken mellan mina träningsperioder?
Men just nu har jag det rätt bra - eller hur man nu vill se det. Jag får inte träna än. Ha! Det är en ganska skön tanke. Jag får vara precis hur lat jag vill resten av sommaren, för jag får inte gyma, jag får inte dansa, jag får inte jympa, jag får inte spela fotboll, jag får inte simma, jag får inte rida, jag får inte springa, jag får inte... ja, ni fattar. Men att få vara hur lat man vill och äta hur mycket gott och onyttigt man vill, det går ju inte riktigt ihop. Hittills har det visserligen funkat för mig, jag blir inte tjock. Men peppar, peppar, man vet ju aldrig.
Vad jag får göra? Promenera.
Jaha! »Åh, jag borde verkligen ta tag i mina promenader igen..." Det kanske är så jag ska börja tänka nu?
Kommentarer
Trackback