Nästan åtta månader efter beskedet

När jag den 1 november förra året fick reda på att jag var tvungen att operera min rygg, fick jag ett stort behov av att skriva av mig. Eftersom det går tusen gånger snabbare att skriva på datorn än för hand, så började jag skriva en blogg om skolios. Bara om skoliosen och tankarna kring den, inget annat. Jag skapade bloggen enbart för min egen skull, för att jag skulle få en chans att skriva av mig alla tankar som cirkulerade i mitt huvud. Trots att jag inte har gjort reklam för bloggen på något sätt, så har många hittat dit. Kanske är det inte så konstigt, med tanke på att det inte direkt kryllar av information om skolios på nätet.

Jag skrev om mina frågor och oroliga tankar innan operationen. Jag hade med mig dator med modemuppkoppling till sjukhuset och skrev direkt från sjukhussängen nästan varje dag. Jag har fortsatt att skriva om framsteg och oroligheter även efter operationen.

Nu, nästan åtta månader senare, är bloggen långtifrån bara för mig. Jag har fått reda på att min läkare och andra i branschen läser den och tycker att den är mycket bra. Min läkare vill rekommendera den vidare till patienter och andra berörda. Ibland får jag en kommentar på bloggen av någon med skolios som är så glad över att få läsa så ingående om någon annan och då blir jag glad över att kunna hjälpa. Innan jag opererades hade jag aldrig velat läsa så mycket information som det finns kring operationen på min blogg, men alla är olika och jag märker att behovet av att läsa verkligen finns hos andra. Min skoliosblogg är ibland ganska utelämnande och ibland blir jag tvungen att lägga band på mig för att inte bli för privat, men samtidigt vill jag inte utelämna något - jag vill ju berätta hur allt är, utan censur.

När man får en kommentar, som jag fick för någon vecka sedan, av någon som aldrig har hört talas om skolios innan hon hamnade på min blogg, men ändå har blivit fångad och suttit och lusläst varenda inlägg till mitt i natten, och skriver "du berör mig och imponerar på mig!" blir man paff, stolt, glad och får ett jävlaranamma på samma gång. Ibland behövs lite uppmuntran.

Kommentarer
Postat av: Fred

Vad roligt att det är så många berörda som läser bloggen! Jag har själv varit på den och tittat... Kul och grattis! :-) och roligt att det gått bra också!

Postat av: Pumita

Vilken "resa" du har gjort! När det händer någonting så stort i ens liv behöver man skriva och prata av sig. För oss som inte vet så mycket om skolios är det jättebra att du har skrivit om det. Det är nog nyttigt för många och kanske ökar förståelsen också. Och bra för andra som är inför en operation. Du är en tuff tjej som har klarat dig genom allt det där! :)

2007-06-24 @ 21:56:49
URL: http://pumansdotter.blogspot.com
Postat av: Cliff Hanger

Vad häftigt det måste kännas att få den bekräftelsen och dessutom att bloggen "lever sitt eget liv", och att den betyder så mycket för andra. :-)

2007-06-24 @ 23:59:26
URL: http://tankaromstortochsmatt.blogspot.com
Postat av: Therese

Jag kan bara instämma med dom andra. Roligt att det gått så bra för dig och vad härligt att bloggen betyder så mycket för andra. Jag brukar kika in ibland och innan jag började läsa dig visste jag i princip ingenting om skolios. Nu har jag lärt mig massor.

2007-06-25 @ 01:06:56
URL: http://iutlandet.blogspot.com
Postat av: barajagjohanna

Fred: Tack, ja, det är roligt.


Pumita: Det verkar definitivt som det ökar förståelsen, då många inte riktigt förstår vad det handlar om. Alla mina vänner borde egentligen läsa för att fatta, haha.


Cliff Hanger: Skojar du, det känns skithäftigt. :)


Therese: Vad bra att du lärt dig en del!

2007-06-25 @ 08:59:32
URL: http://barajagjohanna.blogg.se
Postat av: tolken

Kanske det som ska bli boken eller?

2007-06-26 @ 23:25:59
URL: http://parisbarnen.blogs.se
Postat av: barajagjohanna

tolken? Bok?

2007-06-27 @ 09:29:02
URL: http://barajagjohanna.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback