Det där med våren
Nu har jag nog kommit på det. När det börjar bli vår och solen tittar fram förväntas man må så himla bra. Man förväntas bli glad och pigg av solstrålarna och man förväntas vara ute och njuta. Man förväntas få vårkänslor, kanske bli förälskad i någon. Bara för att det är vår? Inte konstigt att undantagen blir deppiga.
Idag bar mamma ut min fåtölj i vilken jag satt och sov i solen i en halvtimme. Allt var så ljust och härligt, fåglarna kvittrade, det kom en sval fläkt någon gång och snickarna klättrade på båthuset nere vid vattnet. Perfekt för att må bra och få vårkänslor? Jag vaknade helt mosig och var varm och törstig och kissnödig och ville bara in men orkade inte resa på mig. Det gjorde jag till slut, gick in och la mig raklång i sängen då min onda kropp inte orkade vara i sittande ställning längre. Tog en extra värktablett som inte hjälpte. Började tycka synd om mig själv.
Allvarligt talat, så tråkigt och händelselöst som mitt liv är just nu har det aldrig varit. Det här är sjätte dagen jag är hemma och jag håller på att bli fullkomligt tokig. Det värsta är att det inte går att göra något åt saken. Hur mycket jag än skulle vilja åka till stan och shoppa, gå en rask promenad, ta en fika eller åka till Leksand och se på hockey så kvarstår faktum att det inte är möjligt när jag ännu inte orkar sitta i en bil, inte orkar gå längre än till garaget och inte orkar sitta stilla så länge som det innebär på en hockeymatch. Men så måste jag påminna mig själv: det är 6 månaders läketid efter den operationen jag har genomgått. 6 månader till jag ska vara som vanligt igen. Det är 180 dagar. Idag har det gått 14 dagar. Vissa är överraskade över att jag överhuvudtaget är på benen, så jag borde väl tänka till lite. Det är alltså inte konstigt att jag inte pallar mer. Men ändå, det är så fruktansvärt tråkigt att vara jag för tillfället.
Alltså: Jag behöver något att göra. Jag behöver ett projekt. Framkalla foton (får skicka någon att lämna in dem och hämta dem i fotoaffären) och klistra in dem i album, skriva en receptbok som jag tänkt på länge, hjälp mig... vad tusan ska jag göra?! FÖRSLAG? Läsa böcker och se film behöver jag inte få som tips, det gör jag ändå. Däremot sitter ju inte något bok- eller filmtips fel.
att sitta vid datorn är ju bra när man inte orkar så mkt.. lär dig potoshop och illustrator (om du inte kan det redan), skriv skriv skriv, läs böcker, måla.. var kreativ - kan inte kroppen röra sig kanske huvudet kan i allafall.. i värsta fall kan du ju bli världsmästare i sudoko eller något.. ;) jag kikar in ibland, men kommenterar väldigt sällan, så jag tänkte passa på att säga att det himla skillnad på ryggen! riktigt fint!
Börja äta kött!
Malin: Att sitta vid datorn orkar jag inte så länge just nu, det är nämligen jobbigt att sitta. Men absolut, Photoshop måste jag ta upp mina kunskaper i igen (har kunnat), det ska jag göra så snart jag orkar sitta lite längre.
Niklas: Nej, nej, nej.
Pyssla på ett sätt som passar dig (sticka, sy, måla...),läsa, photoshop låter som en bra idé... lära dig mera franska? www.rfi.fr har även saker på lätt franska (ibland med tillhörande text) och om du lyssnar här:
http://www.rfi.fr/radiofr/emissions/072/accueil_3.asp kan du ibland lyssna på mig ;-)...
Jag har en kompis som var sjuk ganska länge , låg på sjukhus , orkade inget och hade tråkigt. Hon lyssnade mycket på talböcker för hon för trött av att läsa. Vet inte om det kan vara nåt. Titta på film , kräva att släkt och vänner kommer på besök och underhåller dig. Du kanske kan öva franskan mer (kolla fransk film ) , lära dig ett nytt språk eller nåt annat du inte kan.
Gillar du kanske att pyssla? Vika origami , sy , sticka , måla , rita .
En vegetarisk receptbok låter också som en trevlig idé
Jag förstår att du får väldigt långtråkigt - men du kan ju ge mer tid åt bloggen när du är sjukskriven! Dessutom - kom ihåg - kommer du att bli mera mobil för var dag som går och kunna göra mera varierade saker.
Kanske tycker du att mitt följande förslag är lite töntigt, men som jag förstår det vill du ha något slags projekt att jobba på. Och just nu är du inte så mobil, så det gäller att tänka ut något slags projekt du kan sysselsätta dig med sittandes/halviggandes - för jag gissar att du ofta behöver ändra läge. Så det vore med andra ord bra om du kunde arbeta med projektet oavsett hur du vilar - och som du kan ta med utomhus när du softar i en fåtölj.
Helt allvarligt nu, du skulle kunna sticka en snygg tröja eller något annat klädesplagg du vill ha. Halsduk är nog alldeles för enkelt, för en så´n lyckades jag göra på lågstadiet, typ. Nåväl, poängen är att det blir ett projekt som leder fram till något, och dessutom lär du dig något nytt - såvida du inte redan är duktig på att sticka.
oh johanna min vän. nu skäms jag, jag ska vara ärlig. jag har TOTALT glömt bort dej... förlåt så mycket. har varit så ockuperad med flytt och praktik. förlåt gumman! jag hoppas verkligen du mår bra!!! guud va fin du har blivit. jag minns när du fick din korsett. du slipper sånt nu! du klarar denna period. jag vet den e lång men du e stark. tänker på dej! looooots of loooove!!! pusss
Två supertips; En snabb och lättläst bok som värmer hjärtat så mycket så det nästan gör ont; "Livet vinkar som en Kurt" av Katarina Danielsson.
Mustig släktkrönika som löper över flera generationer och även innefattar lite övernaturlighet och annat mysigt;
"Hundra år av ensamhet" av Gabriel Garcia Marquez.
Fred: Vad kul, jag ska lyssna på det där!
Therese: Bra idé med talböcker. På sjukhuset orkade jag inte läsa, mina ögon gick bara i kors, så då tittade jag på film istället. Nu orkar jag läsa, men talböcker kan ju vara ett alternativ. Kokboken SKA jag faktiskt ta tag i.
Niklas: Bloggen får kanske inte den tid den skulle kunna få just nu, men det beror på att jag inte klarar av att sitta på en stol så länge, samt brist på idéer. Mamma tycker också att jag ska lära mig sticka (jag har kunnat, men då blev det bara halsdukar), men nej, jag är faktiskt inte ett dugg intresserad... Skulle jag verkligen använda en tröja jag stickat själv?! Fast jag har visserligen hört att det är inne att sticka igen...
Lisa: Som jag skrev i smset till dig, så ska du absolut inte ta åt dig av blogginlägget.
Becka: Tack för tipsen!
Kom på att min kompis som var sjuk länge och låg länge på sjukhus (det här var många år sen och hon är helt frisk idag) la mycket pussel. Det kanske kan vara något och det tar ju lite tid också , för jag tänker naturligtvis på stora pussel med många bitar och inte ett 16 bitars bamse-pussel
Nej, jag förstår att du inte kan sitta längre stunder - och jag menade absolut INTE att ge dig press att blogga i större utsträckning.
Stickningen kan du ju ta med överallt och jobba på oavsett om du sitter, ligger m m. Och vad är det för fel att sticka en tröja åt dig själv?
Först tänkte jag föreslå att du skulle kunna lära dig spela ett instrument, men det är mer kruxigt med tanke på att man ofta måste hålla kroppen i en statisk position.
Men känn inte heller press att sticka något, om du inte vill. Jag försökte bara komma med en idé som skulle funka med tanke på din konvalecens.
Förlåt om jag kommenterar för mycket, jag förstår om det är jobbigt att svara när du inte kan sitta så länge... Bara en fråga till, om du inte tycker den är för personlig: Har du blivit nå´n cm längre?
Lära dig ett nytt språk kanske? Be någon låna en språkkurs på bibblan åt dig. :)
Therese: Bamsepussel och såna enkla gillar jag, annars tycker jag mest det är tråkigt. ;)
Niklas: Öj! Inga ursäkter för att man kommentarar mycket/långt, det är bara roligt! Tack så mycket för förslagen, det uppskattas. Jag kanske börjar sticka på en tröja om jag blir riktigt, riktigt uttråkad... hehe. Ja, pappa försökte mäta mig med en tumstock och det såg ut som om jag blivit 1 cm längre åtminstone. Jag märker ingen skillnad själv, förutom att jag håller på att krocka med den låga lampan i gästrummet och att jag inte längre är kortare än mamma.
Veronika: Hrm, kanske, kanske!