barajagjohanna

inte så bara, egentligen

Kan jag få mitt knark, tack?

Idag tog jag en åktur i bilen för första gången. Det var inte så skönt för ryggen, men jag ville personligen besöka min lägenhet för att hämta post samt hämta ut mer smärtstillande tabletter på Apoteket, istället för att skicka en familjemedlem. Och det gick ju bra. Förutom misstänksamheten när jag skulle hämta ut mina tabletter.

Johanna säger: Hej, jag skulle hämta ut lite tabletter. (Lämnar fram legitimation.)

Kassörskan tar fram en förpackning tabletter som jag känner igen, det är dem jag har ätit. Hon tittar på datorskärmen, tittar på tabletterna, tittar på mig.
 
Johanna säger: Kan jag få två paket Panodil också?

Kassörskan hämtar två paket Panodil, går sedan till kassörskan bredvid, viskar något. De står och diskuterar ett bra tag och jag börjar bli trött i ryggen av att stå rakt upp och ner.

Kassörskan säger: Du får gå till nästa kassa och betala.

Johanna säger: Jaha, okej. (Går till nästa kassa.)

Kassörskan: (Lite försiktigt.) Har du ätit de här förut?

Johanna tänker: Ja, jag knarkar sedan tre veckor tillbaka.
Johanna säger: Ja.

Kassörskan: Okej. Man brukar bara ta 1 tablett 2 gånger dagligen, de är nämligen ganska starka, de här... Det står att du ska ta 1 tabletter 3 gånger dagligen. Har du tagit så många förut?

Johanna säger: Ja.
Johanna tänker: Jag har tagit 6 tabletter om dagen förut.

Kassörskan: Okej... Jaa, och de är de här tabletterna med den dosen du har tagit?

Johanna tänker: Ska jag behöva berätta hela historian? Jag har genomgått en stor operation i ryggen och som sagt, jag har ätit 6 tabletter om dagen förut, plus 8 Panodil samt lite extra morfin ibland.
Johanna säger: Ja, det är det.

Efter ytterligare en legitimationskontroll får jag betala för mina tabletter* och åka hem.

*Tabletterna jag äter är tydligen "kraftigt smärtstillande" (så stor skillnad märker jag väl ändå inte). Det är ett narkotiskt preparat, klass II, ett morfinpreparat. Kanske inte jättekonstigt att de var försiktiga.

Vilket roligt skrivet inlägg! Kan nästan se dig muttra vid kassan på apoteket. ;D

Hihi håller med Pumnas dotter att det här var ett rolig inlägg.

På tal om inlägget nedan så känner jag mig ckså sugen på att göra om mig, jag vill ha ny frisyr och en massa nya kläder men det vrkar få vänta.Jag tycker absolut du ska skicka in till någon tidning. Flickan som blev rak ochbehöver en ny garderob låter ju som något dom givet skulle ta med.

It´s called mescalin, and it´s the only way to fly.

Ge mig! :P Nej, skoja. Dåligt skämt. Bra de har koll på Apoteket och inte bara lämnar ut hipp som happ sådär, men samtidigt kan det ju vara tröttsamt.
Vilken bravur att du varit ute på en sån här "utflykt"!

Y: Jo, verkligen!

Pumans dotter: Haha, tack.

Therese: Ja, jag kanske skulle satsa på det där på riktigt... :)

Niklas: Mescalin?

Linn: Nähädu, här delas det inte med av knarket. Hehe. För övrigt har jag inte tagit någon tablett idag, nedtrappningen är på sista nivån och snart är jag fri från morfin. Utflykt? Då skulle du höra om utflykten jag varit på idag: bil till Säter (8 mil t/r), reiki 1,5 timme, sedan in i två affärer i Borlänge och hem igen. Ujujuj.

Det var kul! Men som du säger är de inte så konstigt att de frågar...

Ang gör om mig skulle jag satsa på en klänning ju! Det finns massor av fina som framhäver midjan! :-) Vad roligt att du tänker så mycket framåt!

Hej Johanna.

Jag måste börja läsa din blogg. Hoppas allt går bra.
Kram Lotta o Lelle

antagligen reagerade de sådär eftersom du kanske ser kry och hoppfull ut - inte som de andra som tar de tabletterna - kanske. Men det är ju ett bra tecken i alla fall - att du läker bra och med positiv attityd!! KRAM KRAM

Fred: Ja, det finns massor av klänningar, ja, men det känns som om det inte är jag! Jag skulle gärna hitta någon som var jag, för visst är det fint. Jag tycker dock att jag gör mig bättre i kjol, men en personal shopper skulle kanske få mig att prova något jag inte själv skulle valt. :)
Lotta: Tack! Och hälsa Lennart så mycket! Kram
naffs: Ja, igår var jag ju till och med sminkad, så jag såg nog rätt så pigg och normal ut (förutom mitt sätt att gå, men det såg de nog inte så mycket av). Det verkade inte som om de skriver ut den där medicinen varenda dag direkt, haha... Kram på dig!

Njae, min förra kommentar var ytterst intetsägande. Jag hade varit ute på krogen. Det var en filmreplik ur "Matrix".

Jisses...

När jag läser det här så förstår jag helt plötsligt precis varför jag tycker så mycket om dig.

Har en hemlis tillsammans med din bror...

Padapaadamamapapamapaaa (sätter den inte klockrent, är lite drucken)

Kiss you later - babe!

Niklas: Aha! Det är en bra film...

Skrikpojken: 1. Varför? 2. HEMLIS? Vavavadå? 3. Inte helt klockrent, men jag förstår precis vad du menar och det är ju huvudsaken. 4. Yeah!