Månadens inlägg: En resa
På flyget till Heathrow hamnar jag bredvid en kille som ser ut att vara i min ålder och jag funderar hela tiden på om han kan vara en av de femton andra svenska volontärerna som är påväg till det enorma sportevanemang som kommer att pågå i Dublin under två veckor. Då flygvärdinnorna erbjuder oss smörgåsar och jag frågar efter vegetariskt, bryter han isen. Han är också vegetarian. Och mycket riktigt är han också påväg till Dublin för att vara OS-volontär.
Fortfarande har jag ingen aning om att de tre veckorna jag har framför mig kommer att handla om att...
...träffa nya vänner från hela världen, men framförallt Sverige och Nordirland...
...få se en del av Irlands fantastiskt vackra landskap...
...och att få uppleva glädje hos prisbelönade atleter från världens alla hörn och att få en ny och härlig erfarenhet genom att ha fantastiskt roligt som volontär tillsammans med alla underbara irländare.
På Heathrows flygplats kommer vi slutligen fram till gaten där vi möter flera andra volontärer och från första stund känner jag att det här kommer att bli kul. Alla åker ensamma, alla har mycket att prata om och alla är förväntansfulla. Framme i Dublin blir vi mottagna av två irländskor, som ger oss busskort så att vi kan ta oss gratis över hela Dublin och lite till. Vi får också biljetter till kvällens välkomstparty, karta till våra respektive vandrarhem samt byggnaden där vi ska utbildas innan de olympiska spelen drar igång. Vi är många som går ut tillsammans och äter den kvällen, innan dessa tre veckorna tar fart genom ett hejdundrande välkomstparty med irländskt liveband, precis i min smak...
Och äventyret har börjat. Ta del av känslan.
Den dåliga bildkvalitén beror på att jag fotat bilder ur mitt album...
Vi är ett gäng bloggare som den 20:e varje månad (förutom denna månad där det blev den sista istället) skriver om ett bestämt ämne. Andra som är med i Månadens inlägg: Tolken, Anna Malaga, Krokofanten, Carin, Sofia och Robban, Pumans dotter, Pantoufle, Tobias, Tokyo-Linda (uppdateras vartefter, påminn mig gärna om jag har glömt dig)
Vilket minne för livet! Inte bara att åka iväg på ett äventyr utan hela grejen är jättespeciell. Kul att du delade med dig!
Åh vilken rolig grej att göra! Och en upplevelse att lära känna ett nytt land och massa nya människor från hela världen. Jag har också funderat på att anmäla mig till volontär till något stort sportevenemang, får se när det blir av ;)
Hâller med, det mâste vara ett minne för livet. Vilka häftiga bilder frân stadion i det andra inlägget.
Det ser mysigt ut med dimmiga, gröna kullar - precis som jag tänker mig Irland.
Vad spännade det låter! Vilken erfarenhet! Kul att läsa också eftersom jag just börjat fundera på att åka till Dublin i sommar, det finns väldigt billiga resor dit från Málaga.
Pumita: Ja, det var helt otroligt, just var för att Special Olympics är SÅ annorlunda mot ett vanligt OS.
Christel: Det tycker jag att du ska göra. Jag rekommenderar varmt Special Olympics, jag tror att man får ute mycket mer av det än ett vanligt OS.
Anna Malaga: Ja, Irland är fantastiskt vacket med sina gröna kullar!
Carin: Åk, åk, åk! Dublin är underbart.
Mig har du glömt! :P
Tokyo-Linda: Men... har du uppdaterat då?!
Nu så har jag äntligen skrivit. Volontär på sådana evenemang är så kul! Jag var värdinna två år i rad på World Equestrian Games i Stockholm. Bland det roligaste jag gjort!