Från ytlig chicklitt till rysligt välskriven kriminalroman...
Så, jag gav upp, som sagt, och började för tredje (!) gången på Män som hatar kvinnor, första boken i Millenniumtrilogin av Stieg Larsson. När jag tidigare har börjat på boken har jag kommit hundra sidor innan jag gett upp. Jag har tyckt att den varit så tråkig och jag har inte hängt med alls. Det har helt enkelt inte känts som om jag orkat ta mig igenom den. Men när min bästaste Uppsalavän läste den och uppdaterade mig om boken under sin egen läsning, och hela tiden sa hur oerhört bra och nervpirrande den var, kände jag att jag faktiskt måste ta mig igenom den. Jag vet ju att den bara har fått positiv kritik och så många kan inte ha fel. Dessutom ska man ju ha läst den här boken (kanske hela trilogin?).
Och efter bara ett kapitel, känns det inte som om det är samma bok jag tragglat med förut. Den här gången imponerades jag ganska fort. Var var jag i tankarna de andra gångerna jag försökt läsa den här boken? Förmodligen allt annat än närvarande. Halv tre imorse fick jag tvinga mig själv att lägga undan boken och släcka lampan. Nu har jag läst mer än hälften av de nästan 600 sidorna och jag kan inte sluta. Jag gillar normalt inte deckare eller kriminalromaner, men det här annorlunda. Det är mycket mer välskrivet, och... intelligent. Boken är så enormt genomtänkt och jag kan inte ens föreställa mig hur det är att sitta och komma på detta och se till att allt klaffar.
Det finns alltid något jag vill läsa vidare till. Jag måste alltså fortsätta läsa. Nu.
Jag sa ju att de böckerna var bra!
Flera personer har sagt till mig att jag absolut måste läsa dom där böckerna. Jag har till och med män som hatar kvinnor i pocket. Jag är inte heller så förtjust i deckare men flera personer har påpekat att dom här är annorlunda. Jag kan dessutom skryta med att ha träffat författare några gånger då han kände två av mina kompisar. Fast att säga att jag kände honom skulle vara att kraftigt överdriva.
johanna: Jaså, det sa du? Jag har aldrig misstrott alla som sagt att de är bra. Av någon anledning har jag bara inte blivit fast när jag börjat läsa. Men eftersom jag blev det den här gången tror jag att jag helt enkelt börjat läsa boken vid fel tillfälle.
Therese: Läs! Trevligt att du träffat honom...
Jag sträckläste milleniumtrilogin, jag tyckte att de var hur spännande som helst! De toppar dessutom bästsäljarlistorna i Frankrike...
Men jag saaa ju det ;) Hihi, vilken tur att du gav den ett till försök.. :) Och du kommer bli en toppenskribent. Din rubrik var fantastisk.
Sara: Jaså? Vad kul att den gör det!
Ida: Jaaa. :) Jag läste inatt och jag läste imorse. Just nu går dock ögonen ihop... haha, tack, jobbade stenhårt med rubben. ;) (Inte, faktiskt.)
Jag har också blivit lite skrivarkursskadad, hittar väldigt lätt sånt där vi diskuterat och kan sitta och irritera mig över sånt. Ett tecken på att man blivit en lite bättre läsare tro :P
Stieg Larsson är bra, men Arne Dahl är bättre! Jenny Leeb ska du bara ge upp, eller nej, bränn boken!
Angelica: Jag har definitivt blivit en bättre läsare och det känns jättekul!
Mimmi: Det sjuka är att jag verkligen vill läsa ut Jenny Leebs bok för att få mig en uppfattning på riktigt...
Hej, jag måste bara få säga att jag rent utav älskar din blogg!
Jag "råkade" hamna här efter ett sök på ett smakprov ur "Tillsammans är man mindre ensam" till en bokrecension på den - och som sagt, jag älskade din blogg.
Jag skulle själv ha tyckt att det var roligt att få höra sådan kritik, det var därför jag skrev det här inlägget/kommentaren. Hedanefter ska jag dessutom gå in på din blogg med jämna mellanrum, lägga till dig som favorit.
jaha, det här var väl jätteroligt att läsa kan jag tänka mig?!
Tack för alla de tipsen du utan vetskap har givit mig.