barajagjohanna

Idag har jag fått öva positivt tänkande. Jag glömde kameran hemma när jag skulle gå och fika på Gruvcafét med min syster och systerson. Det var ju jäkla skit, för det är så mysigt på det där cafét och jag ville ju fota min favoritbäbis i den trevliga gruvcafémiljön. Men vatusan, jag kunde väl ta en bild med mobilen då, tänkte jag. Mobilbild och systemkamerabild kan man inte ens jämföra, men ändå. Det är väl inte hela världen. Jag kan ju alltid skicka ett mms till bilddagboken. Då upptäckte jag att jag även glömt mobilen hemma. För ett ögonblick var jag nära att vända. Men jag struntade i det, tänkte att jag klarar mig trots att det inte blev som jag tänkt. Efter ett tag kom jag på att vi kan ta med min systers kamera, så kan jag sno bilder sedan. Jag mindes till och med att fråga när jag kom hem till henne. Men kameran var på laddning, det gick inte att ta med den.

Vi promenerade i solsken till gruvan och fikade på utegården med mozzarella och soltorkade tomatar och pesto på hembakat bröd och åt hembakad kladdkaka med polkaphiladelphia till efterrätt och Oliver titade storögt på fåglarna och plockade löv från träden och slängde på marken och skrattade åt mamma och mosters grimaser. Man kan visst ha det ganska trevligt även utan kamera och mobil.