barajagjohanna

När vi stod och väntade på att den sista tärnan skulle anlända, tittade solen fram. Ett litet hopp! Men precis när det var dags att gå ner till vattnet, där vigseln skulle hållas, började regnet ösa ner igen. Men ja, regn i kronan sägs ju bringa tur. Och datumet 080808 ska ju bringa tur det med (tack vare åttorna, enligt vad kineserna säger i alla fall).

Brudens far rodde bruden över sjön, till gården. Strålande solsken hade förstås varit att föredra, men när bruden gått i land vi fått se hur oerhört vacker hon var, spelade vädret liksom ingen större roll. Prästen var den roligaste jag sett. Brudparet fick inte sluta kyssas (läs: hångla) förrän han var nöjd, och det var han inte på länge. Jag har aldrig sett på maken till hångel under en vigsel... Mycket underhållande! Och bruden som brister ut i skratt när hon börjar gråta - för att sedan sitta och le samtidigt som hon gråter, åh, herregud, vad tårarna smittar av sig... Som om inte prästen gjorde vigseln spontan nog, så fick vi dessutom utbrista i skratt flera gånger tack vare parets söta brudnäpp till son. Mitt i allt påpekade han att mammas klänning faktiskt ligger i gräset, för att senare undra varför det är mönster på mammas klänning och ännu lite senare smälla en fluga på mamma...

När kvällen kom, klarnade det upp och natten blev stjärnklar. Imorse vaknade vi till blå himmel och strålande sol, och med en vacker utsikt över den klarblå Österdalälven. Norra Dalarnas luft var dock svinkall. Men inte igårkväll. Då skakade vi rumpa och buggade oss varma.

All lycka till brudparet!