barajagjohanna

Det är lustigt vad man anpassar sig fort. Jag har tillbringat tio dagar i Falun, och det är rätt skönt här. Trots plugg, så är det faktiskt lugnt och skönt. Men något fattas. Mina bästa kamrater där uppe i södra Norrland fattas. När vi skickar små tankar till varandra via sms känns vi så långt borta från varandra, trots att det bara är fem mil till någon (och sjuttio mil till någon annan, visserligen). Det är avlägset. Det är nära. På samma gång. Det är konstigt.

Tio dagar har gått. Tolv dagar återstår till alla är samlade. På de tolv dagarna ska jag hinna med en hel del. Innan jag, faktiskt, åker upp till hemmet i Västernorrland en snabbis för att fira nyår och återse en riktig norrlänning, så börjar jag med att återse mina norrlandsdalkullor i Leksand i dag.