Migränanfallet du inte vill ha
Vid elva på förmiddagen vaknar du, lätt illamående och med lätt huvudvärk. Du äter frukost framför datorn, illamåendet verkar inte vara så farligt, och huvudvärken verkar än så länge inte bli värre.
Du lägger dig i soffan och läser en bok. Huvudvärken gör sig påmind.
Strax efter klockan ett tar du en Ipren och lägger dig i soffan med en filt över dig för att försöka slumra bort huvudvärken. Det går inte. Huvudvärken blir allt värre. Du känner hur det mer och mer börjar likna migrän. Till och med det tysta ljudet av datorn gör ont. Du stänger av dator och mobil och kisar av smärta av ljuskänslighet när du släcker lampor och drar ner persienner.
Du sväljer två Eeze migräntabletter och lägger dig tillrätta i sängen. Du måste få sova nu. Du känner igen alla tecken. Det här går bara över av tabletter plus sömn. Men det är som om knivar skär i ditt huvud, det gör för ont för att sömnen ska kunna ta över. Du är nära bristningsgränsen. Men du ligger och tänker att du fortfarande är kapabel till att lyfta på telefonen och ringa 112 om det blir för jobbigt. Du föreställer dig hur ambulanspersonal kommer och hämtar dig, hur de ger dig något så att du somnar. Du vill bara bli nedsövd. Försvinna. Sova. Vakna och må bra.
Telefonen ringer. Det skär i huvudet. Du svarar svagt med en desperat vilja om att lägga på fortast möjligt. Det är din mamma och du säger bara "jag har migrän, försöker sova" och lägger snart på luren.
Hela din kropp är kokhet av för mycket kläder men du har för ont för att orka klä av dig, och täcket måste du ha över dig för att få bort så mycket ljus som möjligt. Illamåendet blir allt värre. Då du märker att sömnen aldrig vill ta över, din mun är torr och du mår så illa att du inte står ut, går du till toaletten, blundande. Du känner dig fram längs väggarna. Vattenglaset står kvar på handfatet. Du hinner inte dricka något vatten. Du kräks. Flera gånger.
När du inser att det är lugnt, går du tillbaka till sängen, tar av dig de tjocka mjukisbyxorna och kryper ner med åtminstone en lättnad: du mår inte illa längre. Knivarna skär dock fortfarande i ditt huvud och du kämpar för att ligga så bra som möjligt så att du ska få somna.
Efter en dryg timme vaknar du och inser att du lyckades somna.
Du uppfylls av den välbekanta lättnaden när du märker att huvudvärken åter är kontrollerbar. Den är inte helt borta, men den är bara svag, liksom illamåendet. Ditt livs värsta migränanfall verkar du nu kunna hantera. Du kan utan problem stiga upp och äta något. Därefter skiter du fullständigt i allt som måste vara gjort till imorgon och lägger dig i soffan framför TV:n. Din högsta önskan just nu är bara att det inte ska bli värre igen.
Bild
Hu! Är det så att vara vegetarian och leksandfan. FY!
Jag kan varmt rekommendera att binda en sjal eller liknande runt ögonen... Dels blir det mörkt, men man ska också binda HÅRT så att det bildas ett tryck över ögon och tinningar, då känns det mer som att migränen är under kontroll och det gör faktiskt LITE mindre ont! *Kram*
Fy fan, det är bland det absolut värsta jag vet. Har ärvt migrän efter min pappa, men tack och lov (!) får jag mina anfall väldigt sällan. Lillebror däremot får det ofta och länge.
Lider med dig. Det är INTE så en ledig dag ska behöva spenderas, men i min "kalender" är det då migränen har som lättast att infinna sig, när jag släpper efter lite på allt. Kanske ett bevis på att stress f-n inte är bra, trots allt.
Hoppas, hoppas du slipper mer obehag denna gång. Ring 112 eller 0706-2*4*9* om det är akut. ;) Kanske kan sno en av pappas sprutor och bege mig uppåt! Hehe..
kära hjärtat!
nästa gång säger du "mamma, ring 112" och lägg på, okej? om du svimmar, vem vet om du bara somnat då?
tinatoon: Tack för tipset, det ska jag komma ihåg till nästa gång (för jag antar att detta inte var sista gången jag har migrän)...
Linn: Jag har inte haft riktig migrän på flera månader tack och lov, även om "vanlig" huvudvärk också får mig att må skit. Men det här... det var helt sjukt. Och det är väl oftast när man släpper allt som det bryter ut.
punaniii: Men... det kändes inte riktigt så allvarligt så att 112 behövdes. Man borde väl inte svimma av migrän... väl?
Usch , det låter hemskt. Skönt att du mår bättre. Kram