barajagjohanna

Jag kan inte läsa ett reportage, utan att börja placera om i texten för att försöka göra det bättre. Ikväll efter jobbet läste jag ett reportage i just DN som visserligen var jätteintressant, men kanske lite... tråkigt. Det hade kunnat bli väldigt bra om det hade varit lite mer... just det, närvaro, och hade journalisten bara bytt plats på de två sista styckena, hade denne undvikit det tråkiga och platta "jaha-avslutet" och istället fått ett öppet och jättefint avslut. Även i ett annat minireportage jag läste lyste närvaron med sin frånvaro (höhö). Den texten hade också kunnat bli bra om journalisten låtit bli att skriva läsaren på näsan lite här och var. Och man ska inte ta in sig själv i reportaget om det inte tillför texten något! Sådeså!

Det är lite irriterande att jag sitter och tänker på sånt där. Det stör ju läsningen. Fast samtidigt är det lite skönt att märka att etablerade journalister inte är felfria de heller. Och att jag har lite koll ändå. Faktiskt. (Hosthosttänkpåjantelagennujohannahosthost.)