Att älska poesi. Från att inte gilla det. Alls.
Sång från hjärtats bakgård av Anna Jörgensdotter. En diktsamling. Jag som normalt inte gillar poesi det minsta. Jag som normalt tycker att poesi kan vara jobbigt. Jag som normalt tycker att poesi känns lite... för mycket. Jag gillade det här. Skarpt. Det är inget inlindat språk, orden är inte sammansatta till en massa fina och konstiga formuleringar. Det här är rätt på, men vackert ändå. Och det känns verkligen som om Anna Jörgensdotter berättar något. Jag älskar att det här tilltalade mig så mycket, att jag vet att jag kan uppskatta poesi! Jag önskar till och med att det var jag som hade skrivit det. Kanske tycker jag om det så mycket för att det tilltalar mig där jag befinner mig i livet här och nu, jag vet inte.
Men shit, köp diktsamlingen. Och läs den vackra epilogen. Och det fina förordet. Och allt det vackra däremellan.
Nedan får ni ett smakprov. Det här är min favorit, och det fetstilta är mitt val.
Men shit, köp diktsamlingen. Och läs den vackra epilogen. Och det fina förordet. Och allt det vackra däremellan.
Nedan får ni ett smakprov. Det här är min favorit, och det fetstilta är mitt val.
- Det är inte fel på mej
Det är bilderna det är fel på
Det är att rätt ska vara rätt, håll munnen stängd
och sudda sudda bort
Det är mattan som allting sopades under
Så där så att det bortglömda satte sej i speglarna
och spökena under sängen blev glada och farliga
och smög sej ut i vardagsrummet
Det är inte fel på mej
Det är bilderna det är fel på
Det är att studsmattan i källaren inte var till för att skratta på
och maten inte till för att njuta av
och familjen inte till för att ta tag i
och hemmet en plats att alltid rymma ifrån
Men om sen någon ropar en tillbaka
innan man hunnit bort
Hur ska man då lära sej
att längta hem
Det är inte fel på mej
Det är bilderna som blivit fula och trasiga
När någon ligger i min famn och berättar om sin kärlek
och jag glömmer bort att den faktiskt kan vara sann
Även det vackra kan vara sant
Även det man aldrig trodde på kan bli sant
Och då får man inte skratta bort det
Då får man lova att åtminstone försöka hålla i det lite grann
Tills man lär sej att det inte är farligt
Tills man äntligen fattar att det är bilderna det är fel på
och lärarna som rättade mina prov
och tidningarna som vägrar berätta vad alla borde veta
och dom som aldrig lär sej
att närmsta vägen till mitt hjärta
inte är en omväg runt en lögn
och en rygg
Det är dom det är fel på
Det är bilderna ni gav mej det är fel på
Inte mej
Kommentarer
Postat av: Ida
Aaah, ja verkligen. Så här borde poesi alltid vara.
Postat av: Sara
Det där var precis vad jag behövde läsa just nu. Trösterikt och beslutsamt. Otroligt. Jag ska kolla om man kan beställa henne på nätet!
Postat av: Mitra
anna jörgensdotter heter hon! for the record :D
Postat av: barajagjohanna
Ida: Absolut!
Sara: Finns på www.adlibris.se!
Mitra: Hahaha, tack! Varifrån fick jag Björnsdotter?!
Trackback