barajagjohanna

För ett år sedan sa jag att jag så gärna ville ha den där kursen, Kreativt skrivande A, i bagaget. Jag ville ha gått den kursen, för jag trodde att det kunde vara bra för mig.

Det visade sig att det var väldigt bra för mig. Kursen blev en enorm skjuts för självförtroendet. Det var läskigt att börja visa sina texter för andra, men det var också en nödvändig bekräftelse. Nu har jag även Kreativt skrivande B i bagaget. Terminen i Gävle, som blev till läsåret i Gävle, är nu slut. Vips! Två terminer passerade!

I början av A-kursen när vi pratade om skrivande överlag, att vara "skrivande personer", sa min lärare något om att det är lätt att inte ta sitt skrivande på allvar. Det är lätt att skjuta undan det och det är lätt att prata bort det som något som "bara är lite kul". Jag har verkligen under det här året, börjat ta mitt eget skrivande på allvar. Jag behöver få skriva, det är viktigt, oavsett om orden bara är för mig eller för allmänheten. Det kan nog vara svårt för många runtomkring att förstå behovet av att skriva. Men jag tror nästan att jag har fått människorna i min närhet att förstå, de verkar faktiskt acceptera när jag säger "jag ringer sen, jag måste bara få skriva nu medan det går".

Och det är ganska skönt. Att erkänna för mig själv, och för andra, att skrivandet är en ganska seriös del av mig.

En vecka till slutinlämning. Det går oerhört trögt nu och jag kräks snart på mina texter. De känns nästan dåliga, vilket är en oerhört jobbig känsla. Men jag tror jag kan ha en ingång för att komma vidare. Bör nog skriva ner den innan den försvinner...