Då och nu

Att kunna träna är fantastiskt. Aerobics, spinning, skivstång, core, yoga, gym, step up... Jag kan träna i princip vad jag vill. Det är någon övning på core och yoga som inte går helt optimalt, men överlag fungerar det långt över alla förväntningar. Det är nästan inte ett enda träningspass som går mig förbi utan att jag tänker på att det är helt otroligt att jag klarar av det.

Varför det? undrar ni. Det är väl inget konstigt att kunna träna?

Det var ett tag sedan jag skrev om det här nu. Det upptar inte mina tankar på samma sätt längre. Men ibland kommer det över mig. För snart ett år och nio månader sedan genomgick jag en stor ryggoperation på grund av min skolios. Man gick in genom ett 40 centimeter långt snitt från magen, upp längs sidan och bak på ryggen, och rätade upp min sneda ryggrad med hjälp av titanstänger och -skruvar.

Jag är alltså stelopererad i ländryggen. Och jag tränar som aldrig förr.

Jag låg på barnkirurgiska avdelningen på Universitetssjukhuset i Linköping när vintern blev till vår under åtta dagar 2007. När alla slangar från kroppen var borta efter fem dagar, kunde jag lite lätt börja försöka gå med gåbord. Jag blev hemflugen till Dalarna med ambulansflyg och kunde varken ta på mig ett par byxor eller resa mig från en stol utan hjälp. Jag fick bo hos mina föräldrar den första tiden, eftersom jag inte ens orkade lyfta en kastrull. Jag knaprade morfin i tre veckor och gladdes åt att orka gå tio extra meter på min dagliga promenad till brevlådan.

När min kusin gifte sig tre månader efter min operation, kämpade jag och ryggen för att orka vara med. Jag fick inte träna på ett halvår, mer än att gå promenader. Men när alla andra dansade på bröllopet, blev jag så sugen att jag inte kunde låta bli att ta några små och försiktiga buggsteg med pappa. Långsamt, långsamt...

Att jag idag skuttar omkring på aerobicspass känns alltså smått euforiskt.

Jag är inte lika smidig som före operationen. Inte lika vig. Jag är lite stel ibland när jag varit stilla länge. Jag har ingen känsel på en del av magen. Jag har dålig känsel eller är överkänslig på vissa delar av vänstersidan och någon muskel i magen är inte riktigt normal. Visst kan jag bli sjukt frustrerad och förbannad av att inte klara av att göra den där vridningen på yogan. Visst kan jag bli ledsen av att inte känna något på magen. Men oftast blir jag bara överväldigad av känslan av var jag är idag. Vad spelar det för roll att tappa känseln, när jag inte har en krök på 55 grader i ryggen längre? Förutom att jag ser mycket rakare ut idag, så är jag dessutom i princip aldrig  trött i ryggen, till skillnad från att ha varit det var och varannan dag före operationen.

Skolios är en snedvridning av ryggraden.
Det här är min ryggrad då och nu. Det påminner mig om vad det är jag har gjort. Men framförallt brukar det ge människor runtomkring en bättre förståelse. Operationen och tiden kring den är avlägsen nu, men när jag ser bilder, kommer allt tillbaka. Hade jag inte gått igenom den här operationen, hade min ryggrad sakta men säkert fortsatt att krökas. Om ungefär tio år från nu hade jag, enligt min läkare, troligen inte kunnat stå upprätt längre. Även om det är svårt att sätta ord på tankarna och känslorna, så finns åtminstone en klar känsla där, och den har jag tjatat om hela tiden: att det känns overkligt att det är jag som har gjort det här. Idag är jag normal, bortsett från att jag har lite titan i ryggraden.

På ett halvår fick jag inte träna, för då läkte fortfarande skelettet. Mitt första träningspass skedde nästan exakt på halvårsdagen. Det gick bra, men det tog nästan ytterligare ett halvår för mig att träna helt normalt igen. Så sent som för en månad sedan testade jag core igen, och jag testade rygglyften på gymet för första gången sedan jag opererades - allt för att bli lycklig av att inse att  jag klarar även det.

När månadens egoinlägg nu lider mot sitt slut, kanske ni förstår varför jag tycker att det är helt underbart att kunna träna så mycket och så pass problemfritt som jag faktiskt gör. Endorfinkickarna kommer givetvis från träningen i sig, för att jag tycker att det är så roligt. Men tankarna »jag kan! jag kan! jag kan!» gör utan tvekan sitt.

Kommentarer
Postat av: Sofia

Hurra vad glad jag blir Johanna! Självklart förstår man att du blir superglad över att kunna göra sådana saker som man ofta annars tar för givet. Men så är det ju, när livet tas för givet behöver man inte vara tacksam...det är först man går igenom något där framtiden är oviss som man bröjar tänka efter. Tack för att du delade med dig lite av din tacksamhet, det spred faktiskt lite glädje...Kram och ha det så kul på träningen! Själv ska jag på Friskis och Svettis i London idag. :)

Postat av: C.72

Grattis..



Kram

2008-11-17 @ 13:16:43
URL: http://www.daddy72.blogspot.com/
Postat av: Johanna

Det är ju lite märkligt att man inte uppskattar att ha en frisk kropp förrän den är sjuk... Säger som Sofia, glädjen spred sig även hit :) Och jag blir fascinerad av att det ens går att göra en sådan operation, helt fantastiskt! Kram!

2008-11-17 @ 13:24:29
URL: http://johannavillskriva.blogspot.com
Postat av: Veronika

Det är länge sen. Det betyder att jag läst din blogg jättelänge!

2008-11-17 @ 14:24:35
URL: http://sagoslott.wordpress.com
Postat av: Niklas (fd Hans Ångest)



Trevlig läsning!!!



En härlig seger!!!



En seger - långt, långt större än vad Leksand någonsin kommer att komma närheten av.

2008-11-17 @ 14:49:44
Postat av: barajagjohanna

Sofia: Kul att kunna sprida lite glädje. :) Spännande med Friskis i London! Jag försökte hitta till Friskis när jag bodde i Paris, men lyckades aldrig. Däremot var jag på le gym Suédois som var nästan samma sak... :)



C.72: Tacktack. :)



Johanna: Det är helt galet vad de kan göra med kroppen! Det sjukaste är ju skillnaden utanpå kroppen - att det kan bli en sådan enorm skillnad.



Veronika: Haha, ja, i minst två år i alla fall!



Niklas: Jag tror det är första gången (och troligtvis sista) som jag faktiskt håller med dig.

2008-11-17 @ 14:54:45
URL: http://barajagjohanna.blogg.se/
Postat av: Angelica Ränttilä

Rörande läsning. Du kan, är ju jättestark!

Jag kommer aldrig sluta imponeras av dig :)

2008-11-17 @ 15:22:36
URL: http://www.cfdiem.blogspot.com
Postat av: Jimmy Moberg

hej jag väntar nu på att läkarna ska höra av sig från uppsala så jag också får göra den hör operationen.. hur länge hade du ont efter operationen? hur stel blev du? tror du det är lämpligt att spela amerikansk fotboll när ryggen blivit opererad? MVH// jimmy

2008-11-17 @ 17:53:13
Postat av: barajagjohanna

Angelica Ränttilä: Aaaw, tack... :)



Jimmy Moberg: Minnena bleknar, så det är svårt att säga hur länge jag hade ont. I och med att man äter väldigt mycket och starka smärtstillande i början, så är det ganska svårt att avgöra. När jag slutade med morfinet efter tre veckor, så var det för att jag upptäckte att ryggen inte gjorde särskilt ont längre. Istället hade jag ont i vänsterbenet (p.g.a. nervskador och annat efter operationen), men detta var inget som morfinet tog bort. Jag kanske hade ont-ont i ryggen i två veckor, och sedan bara lite lätt ont. I benet hade jag ont i ett par månader.

Idag är jag inte särskilt stel alls, åtminstone inte så att det hindrar mig från något i vardagen. Men i början efter operationen kunde jag inte böja mig åt något håll alls, det kändes som om jag hade en hård korsett på mig. Jag kunde inte ens komma ner på huk och jag kunde inte lyfta upp saker från golvet utan att ta hjälp av ett bord för att komma upp och ner.

Amerikansk fotboll är ju lite av en extremsport med alla hårda tacklingar, men jag har hört om en tjej som blev avslängd av en häst, rakt i ett staket, och hennes skoliosopererade rygg höll. Din rygg ska vara lika stark som en normal rygg, så visst BORDE du kunna spela. Däremot ska du nog ta det jäkligt lugnt i början och känna efter om det känns bra. Jag har fått höra att så länge det känns bra, så är det okej. Jag är ingen expert, så fråga din läkare för att vara på den säkra sidan.

2008-11-17 @ 18:03:08
URL: http://barajagjohanna.blogg.se/
Postat av: Sara

Det är väl inget egoinlägg! Jätteintressant att läsa, och jag blir rörd av din glädje att vara stark och att inte längre ha ont!

2008-11-17 @ 18:32:35
URL: http://frenchcreme.blogspot.com
Postat av: Mitra

när jag läser ditt inlägg så blir jag väldigt glad för din skull! det är jävligt starkt att klara av det och vara så positiv!! you go girl!

2008-11-17 @ 19:40:35
URL: http://www.nogg.se/mitra
Postat av: barajagjohanna

Sara: Ont KAN jag ha om jag gjort något jag inte kanske inte borde gjort, men det är då jag får påminna mig hur det var tidigare. I så fall kan jag nästan säga att jag inte har ont längre. ;)



Mitra: Tack. :)

2008-11-17 @ 20:34:55
URL: http://barajagjohanna.blogg.se/
Postat av: L1

Jag hade nästan glömt detta för det märks aldrig på dig, fick en tår i ögat när jag läste! Du är grym syrran :)

2008-11-17 @ 21:11:41
Postat av: christel

Det här var inget egoinlägg! Jätteintressant att läsa och speciellt att se rönkenbilden! Du är stark och jag förstår att du är oändligt glad för att kunna trän och röra dig utan att ha ont!

2008-11-17 @ 22:23:45
URL: http://pumpapuder.blogspot.com/
Postat av: Camilla

De här blev jag glad över. Speciellt då mina ögon fastnar på din glada och utstrålande bild. Allt detta påminner mig om hur länge vi faktiskt pratat nu. Kommer ihåg veckorna innan du skulle operera dig, när du va på plats och under läkningsperioden. Nu är du starkare än någonsin, du kan. Alla kan om man bara ger sig fan på något. Nu tänker jag rent allmänt också! Men du om någon förstår ordvalet frustrerande. Ps. Otroligt vacker bild på dig Johanna, ds.

2008-11-17 @ 23:06:23
URL: http://xccc.blogg.se/
Postat av: Ida

Du vet att jag är din största beundrare hjärtat! :)

2008-11-17 @ 23:22:25
URL: http://hallonglasvinge.blogg.se/
Postat av: barajagjohanna

L1: Aaaaw... :)



christel: Kul att höra att det är intressant!



Camilla: Mycket sitter i viljan, så är det. Jag antar att det är den sista bilden du menar är vacker. ;) Haha! Tack i alla fall.



Ida: Hihi.

2008-11-18 @ 00:20:02
URL: http://barajagjohanna.blogg.se/
Postat av: Therese

Instämmer med dom andra absolut inget egoinlägg utan jätteintressant att läsa. Jag vet vilken kick det är att knappt kunna röra sig och sen bli helt frisk och kunna träna (nåja , jag har väl varit dålig på det i höst men jag kan)

2008-11-18 @ 01:06:28
URL: http://iutlandet.blogspot.com
Postat av: Minna

Herregud vilken skolios du hade, förstår att det var uttröttande för din rygg! Jag tror jag har en eller två kotor som ligger lite snett, och det har jag aldrig någonsin känt av. Dessutom är ju ditt fortfarande värre, och du kan ju ganska tydligt göra det mesta! Är bäckenet fortfarande lika snett?

2008-11-18 @ 12:35:02
URL: http://alotlikeme.org
Postat av: Hanna

Alltid lika hjärtskärande att läsa om fler som lider utav denna skolios. Har själv genomgått korsettbehandling (den värsta tiden i mitt liv, utan tvekan). Men skam den som ger sig, man lär sig något av allting här i livet, på både gott och ont. Skönt att höra att det blivit till det bättre för dig :) lycka till med ryggen i framtiden!

2008-11-18 @ 12:56:26
URL: http://hannamartola.blogg.se/
Postat av: barajagjohanna

Therese: Man lär sig verkligen att uppskatta saker som annars är självklart.



Minna: Jo, det var en grov skolios. Det syns tydligt också på mina före- eller efterbilder på själva kroppen. Bäckenet är inte särskilt snett, bara lite - jag är inte spikrak, men bra mycket rakare.



Hanna: Jag hade också korsett för tio år sedan, men jag använde den inte så mycket som jag borde, helt enkelt eftersom jag tyckte att det var stelt och fult och sådär...

2008-11-18 @ 17:04:01
URL: http://barajagjohanna.blogg.se/
Postat av: Cliff Hanger

Underbar historia och fantastiskt vilka förbättringar kroppen kan göra!

2008-11-18 @ 19:34:47
URL: http://tankaromstortochsmatt.blogspot.com
Postat av: lisa

du är bäst gumman, stolt över dej! loove!

2008-11-19 @ 20:54:19
URL: http://jagarenstjarna.blogg.se/
Postat av: jimmy moberg

Tack för svaret!! jag har massor med frågor men på torsdag åker jag till uppsala=) förresten blev du längre efter operationen?

2008-11-20 @ 15:46:40
Postat av: barajagjohanna

Cliff Hanger: Det är helt ofattbart...



lisa: Taaaack. ;)



jimmy moberg: Jag tror att jag blev 2 cm längre efter operationen. Lägg till mig på msn ([email protected]) om du har frågor.

2008-11-20 @ 15:52:27
URL: http://barajagjohanna.blogg.se/
Postat av: Alexandra

Hejhej! Jag har precis som du..jag opereade mig för 6 årsedan för skolios...jag träna som fan i början och jag kände mig starkar som aldrig förr...nu ska jag operera mig igen i höst..man det kanske bara hanldar om otur?

2010-04-06 @ 16:00:42
Postat av: Elin

Hej jag är snart 15 år och har för 2 månader sedan fått reda på att jag ska göra den här operationen i år eller om det blir nästa år. Jag är ledsen att jag har en sådan rygg och måste göra operation. Hur ska jag tänka för att sluta att gråta när jag tänker på det här? Ge mig tips och hur tog du det när du fick reda på det?

2010-07-24 @ 04:12:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback