Jag kanske borde hoppa av?
Det har varit en väldigt, väldigt hektisk dag: nio till halv fem och den enda pausen var en kvarts lunch. Men jag har inte tänkt på att det har varit särskilt jobbigt, egentligen. Jag hann liksom inte tänka. Det var så mycket med presskonferenser, TT-meddelanden, TV-sändningar och intervjuer med poliser, politiker och myndigheter. Det har varit roligt, svårt, lärorikt och... stressigt.
Som sagt, jag tycker att det var roligt, precis som alla andra. Men det är när jag hör hur andra verkligen älskar det här, som jag återigen känner mig olik dem, och tänker att det kanske finns någon annan som borde få min plats på den här utbildningen, någon som platsar bättre än vad jag gör. Jag älskar nämligen inte det här. Jag tycker att det är roligt, jag har också skrattat, haft roligt och lärt mig något idag, men jag älskar det inte. Och det är väl sådant som man inte borde skriva när man har en del klasskompisar, lärare och andra kring skolan som läser. Men såhär är det ju: jag skulle aldrig suktat efter den här utbildningen om jag inte tyckte att journalistiken var intressant. Jag tycker att journalistik är både intressant och spännande, men det här med politik- och krigsrapportering kommer aldrig att bli min kopp te. Visst är det intressant ur ett nyhetsperspektiv, visst är nyhetsvärdering och etik oerhört intressant och visst har det, igen, varit roligt idag. Men jag älskar det inte. Däremot älskar jag den delen av journalistiken som snuddar på skönlitteraturen, nämligen snarare reportage och personporträtt. Att skriva om sådant som är sant, men skriva det som om jag (nästan) skriver skönlitteratur, det är då jag kan älska det jag gör.
Jag läste det här, som jag skrev efter att ha skrivit högskoleprovet för tredje gången i våras. Jag var ganska uppgiven och hade tröttnat på att försöka höja mitt resultat och att läsa upp betyg. Det var lika bra att sluta drömma om att komma in i Sundsvall - det skulle aldrig hända.
Men vad gör jag idag? Jag är där jag aldrig trodde att jag skulle vara. Dagens utmaning har varit skitkul att bli utsatt för. Och så fort jag har en kul reportageidé att börja jobba med inför nästan deadline, så är det min tur att säga att jag älskar det här. Först ska jag på yoga. För att... andas.
Och nej, jag kommer givetvis inte hoppa av...
Jag älskar det inte heller om det är till någon tröst.
Äh, man behöver inte älska allt hela tiden, du kan ju bli en sån som Stickler, du vet: "Jag brinner egentligen inte så jävla mycket för journalistiken!"
Bara hänga omkring och sticka iväg till Sri Lanka och göra lite reportage då å då liksom ;)
Mr Norrbotten: Känns skönt. Men allt är ju inte störtkul jämt. Fast det var kul idag.
Tobbe: Exakt. Jag älskade vad han sa, för det är precis så jag känner. :)
Jag förstår precis hur du känner. Men som sagt, man kan inte älska allt - och jag tror långt från många gör det. Jag älskar min utbildning, men inte allt som jag måste lära mig och allt jag måste göra. Dessutom kan det kännas ganska påfrestande och insnöat att spendera så mycket tid diskutera, tänka, läsa, skriva etc om terapiformer, client assessment, observationer och ständig analysering av mänskligt beteende.
Men jag tänkte inte att ge upp för det är ju det här jag vill göra, även om vägen dit kommer vara snårig, gropig och blåsig! :) Kram.
Men det är väl jättebra att du har den insikten nu? Då vet du ju vart du är på väg, och vart du vill komma med din journalistik.
Det är ett sundhetstecken att man inte bara ääälskar sitt jobb eller utbildning. Livet är så mycket mer än jobb och utbildning och vad händer med dem som bara ääälskar jobbet när verkligheten kommer in och man inte är lika förälskad i det längre? Sjukskrivning? Utmattningsdepression?
Sofia: Insnöad blir man ju definitivt - när vi satt och fikade i veckan kom vi på oss själva med att bara prata skola. Vi fick tvinga in oss på andra spår... :)
Sara: Jo, det har jag nog vetat väldigt, väldigt länge, faktiskt.
Snigeln: Sant. Det är klart, det är ju en fördel om man verkligen älskar det man gör. Men jag värderar min fritid lite för högt för att vara totalt uppslukad av mitt jobb.
Jag tyckte inte att det var speciellt kul ens . hahah. Jag kände mig mest stressad och pressad. Känns det bättre nu? Dessutom skrev jag sämre än vad jag någonsin gjort bara för att det var så stressigt och jag inte var ett dugg intresserad av det jag skrev. Så känner jag . punkt slut. Hälsa Oliver :)<3
Fröken Siljan: Jag gillar dig! ;) Jag skrev också skitdåligt, men struntade i det, eftersom jag mer koncentrerade mig på att skriva färdigt, hellre än att skriva bra. :P Vi ses imorgon antar jag? <3 (haha, det är första gången i mitt liv jag skriver ett sånt hjärta!)
Men det är ju skitbra att inte allihop älskade det vi gjorde igår! Det betyder att vi är olika människor med olika mål och intressen. Fan vad trist journalistiken skulle bli om alla journalister ville skriva samma sak och vad värdelös min tid här uppe skulle kännas om alla jag umgicks med var precis likadana. Nu är det inte alls trist eller värdelöst ;)
Fröken Stockholm: AMEN!
Känner igen mig. Tycker journalistik är superintressant, men har ändå valt att lägga min BA på humanistiska ämnen. Står o velar om jag ska ta en MA i journalism. Det du säger är så klockrent hur jag känner det, nyhetsrapportering, sportnytt och den här ständiga uppdateringen drar mig inte men idén om att få skriva målande och djupare det vill jag. (Helst då skulle man också få välja ämne efter eget tycke och smak)
Vad läser du för utbildning i Sundsvall? Funderar du ibland på hur konkurrenskraftig man blir? Känns farligt att utbilda sig till "bara" journalist när varenda jeppe vill just det. Känns som man måste komma med något mer idag.
Hmm, mitt första besök härinne och du fick igång mig direkt. :)
Härlig helg
Kram Mia
Mia: Jag läser till journalist - alltså journalistprogrammet, tre år. Det här är det enda programmet jag vill gå, så det fanns inte så mycket till val för mig (eller jo, ett år reportagelinje på folkhögskola, eftersom jag inte trodde jag skulle komma in på Mittuniversitetet och för att det är reportage jag vill skriva). Jag har tidigare läst Kreativt skrivande A och Kreativt skrivande B, vilket var heeeeelt underbart. Jag utvecklades massor och jag skulle aldrig vilja vara utan de kurserna!
Journalister kommer nog alltid att vara för många än vad det finns jobb, men det är den här utbildningen jag vill gå. Jag tänker faktiskt inte anpassa mig efter jobben, utan efter det jag vill. Konkurrensen kommer att vara hård, men... det blir ett senare problem. Vägen kan vara lång till det man verkligen vill, men allt är en erfarenhet och jag tror att nan kommer dit man vill till slut, om man bara kämpar för det. Oj, vad utsvävande det här kändes...
Hehe har nu snabbläst lite av din blogg å vill säga att jag gillar den! ;) Fann den på universitetets hemsida. Var där och kikade eftersom jag med funderar på att söka till journalist eller bildjournalist linjen. När började du att läsa? Svårt/roligt? Hur är livet i Sundsvall? Vad är medelåldern på utbildningen? Oj många frågor här... Men tacksam för svar! ;)
Linda: Har svarat dig på inlägget "Lördag kväll...".