barajagjohanna

Programansvarige säger: Jag vet att ni som sitter här har gått ut från gymnasiet med toppbetyg. Det vet jag.
Johanna tänker: Själv vet jag (eftersom jag kom in på 25:e reservplats) att jag förmodligen är den i den här journalistklassen som har gått ut med sämst betyg från gymnaiset. Jag är oerhört nöjd med mina betyg, men det är inga toppbetyg.

Programansvarige tillägger: Ni är vana att vara bäst i klassen. Men det är lika bra att ni vänjer er vid att det inte kommer att bli så här.
Johanna tänker: Ha! Vilken tur att jag inte är van vid att vara bäst i klassen och inte heller bryr mig om att vara någon toppelev. Jag kämpar med den långsamma läsningen, kör mitt race och tycker det går bra ändå.

Programansvarig fortsätter: De flesta av er har inte skrivit en artikel förr och det första ni skriver kommer att vara värdelöst, vilket ni också kommer att få veta.
Johanna tänker: Vilken tur att jag har skrivit artiklar förr och vilken tur att min första artikel troligen inte kommer vara helt värdelös.

Programansvarige säger: Många av er har lämnat mamma och pappa och flyttat hemifrån för första gången och bara det är en stor omställning.
Johanna tänker: Jo, visst var det en stor omställning att flytta hemifrån... för sju år sedan.

(Johanna vill poängtera att hon från första stund tyckte väldigt bra om programansvarige, liksom om kursansvarige och den tredje mannen som klassen träffade idag.)