barajagjohanna

Efter fyra veckor känner jag hur jag sakta men säkert börjar komma in i det här. Jag lägger mig hyfsat sent och går upp hyfsat tidigt. Numera tar jag mig tid till att sitta ner och äta frukost framför TV och dator, utan stress. Vid cykelstället träffar jag grannarna och tar sällskap med dem till skolan. Jag går på föreläsningar där jag lyssnar, skrattar, antecknar och ibland gäspar. Jag känner mig duktig som gör flera portioner när jag lagar mat - morgondagens lunch är så gott som alltid fixad.

När jag läser andras artiklar inför vårt responsmöte, märker jag att jag har gjort det här förr. Det är en skön känsla. Därmed inte sagt att jag kan det här, för det kan jag absolut inte. Jag tycker fortfarande att det är relativt svårt med nyhetstexter. Men jag märker ändå att jag har lite  kunskap nångonstans där i bakhuvudet. Det är lättare att märka det när jag läser andras texter än när jag skriver mina egna. Och det tackar jag skrivarkurserna för. Jag har helt klart blivit en bättre läsare under året.

Förutom att gå på föreläsningar, läsa böcker och skriva artiklar så tränar jag, och umgås. Och mår bra. Men nu, bara en vecka kvar till tenta, börjar en annan känsla växa sig allt starkare. Tentaångesten. Hur fan ska jag klara tentan om bara en vecka?