barajagjohanna

Jag har redan varit ledig i snart tre veckor. Det innebär att jag bara har två veckor kvar innan jag ska tillbaka till Sundsvall, och jag inser att två veckor inte är tillräckligt.

Den senaste veckan har varit bra. Fortfarande är lusten att hitta på något inte jättestor, jag trivs bäst när jag slipper vara social och humöret kanske inte är på toppens topp. Men ändå - en bra vecka. Men det betyder tydligen inte att allt är bra, för sedan kommer plötsligt en dal av nedstämdhet och illamående. Jag googlar illamående och hamnar hos stressmottagningen och stressdoktorn och får svar på vad de senaste månadernas illamående och ständiga törst beror på. Det är också ett sätt för kroppen att berätta för hjärnan att jag är utmattad. Förstås. Kroppen är fantastisk som berättar. Hjärnan, däremot, är mindre fantastisk som ignorerar.