Terroristspiken i däcket
Bilmekaniker har aldrig varit något som jag ens övervägt att bli. Att köra bil - javisst. Men att kunna göra andra saker som har med bilen, som att byta däck? Eller att ens veta något om att byta däck? Nej. Där tar mina kunskaper slut. Givetvis borde jag veta. Jag skyller på att jag aldrig haft någon egen bil och därmed inte haft intresset för att lära mig. Men i dag hade kunskapen förstås varit väldigt bra att ha...
Någonstans mellan den gemytliga lilla byn Tällberg och den fina lilla orten Leksand händer det. För det är när vi parkerar utanför fröken Siljans mammas hus i Leksand som vi hör hur det pyser från vänster bakdäck. Där står vi, tre handfallna journaliststudenter som inte vet hur man gör med ett bildäck som pyser, och som plötsligt förstår att vi gjorde rätt när vi inte ens funderade på ett yrke som bilmekaniker. Men tack och lov parkerade vi på rätt ställe. Inne i huset finns nämligen fröken Siljans styvfar. Han tittar, känner, lyssnar och föreslår att vi åker till macken för att fylla på luft. Kanske kan det räcka för att ta oss tillbaka till Falun. Men luften försvinner ur däcket lika fort som den åker i och det är då han upptäcker den: terroristspiken. Pinsamt nog står vi som tre frågetecken samtidigt som vi försöker assistera med mobilficklampa och frågande blickar när vinterdäcket byts ut mot ett reservdäck...