Framför speglarna i danssalen
Jag känner mig alldeles mör i benen. Inte nog med att jag har börjat dansa boggie woogie i kväll, jag har dessutom pulsat i nästan en decimeter nysnö till och från dansskolan (promenader på totalt dryga timmen).
Jo, ni läste rätt - jag har börjat dansa igen! Ända sedan jag slutade dansa för sissådär åtta år sedan, har jag velat börja igen. Jag har bara inte tagit tag i det - särskilt efter min operation har jag varit för feg. Men innan jag hann ångra mig den här gången, så var buggproffset mr T och barajagbuggamatören anmälda till steg 1 i boggie woogie. Och gud vad jag har funderat på hur det skulle gå... Visserligen har jag dansat på avancerad nivå, men det var disco/show - jag har adrig någonsin tagit klasser i pardans. Men visst gick det helt okej! Till en början var det galet svårt. Grundstegen är lite annat än disco och bugg, om man säger så. Men efter en och en halv timme behärskade jag till och med hänga med på snurrarna utan att tappa bort mina trippelsteg-trippelsteg-gå-gå.
I morgon byter jag stil och går från boggie woogiens femtiotalsliknande steg och musik, till bodyjamens häftiga moves till den senaste musiken...