Jag har hört den förr, men tror fortfarande inte på det.
Jag (ropar ut från mitt rum): Ops!
Kriminalreportern: Nu blev jag lite besviken!
Jag: Jamen du vet, jag dricker ju inte ens kaffe...
Kriminalreportern: Jamen då var det en annan sak. Men då kommer du aldrig bli en riktig journalist!
Jag: Hehe, nä, dom säger det...
Det går att ändra på. Jag blev själv kaffedrickare ganska sent. Nu skulle jag inte klara mig utan. Klart du också går att omvända. Fast självklart klarar man sig utmärkt utan kaffe ... om man inte vill bli en riktig journalist förstås;)
Har fått höra samma sak... Hela veckan har det varit: Kaffe Emma? Ska du ha lite kaffe kanske? Men Te, vad är det för nått? Jag har faktiskt tvingat i mig två koppar kaffe under de här veckorna men det är mer för att jag höll på att somna... Så lite nöjda blev de. :)
Förutom att jag inte kan skicka kommentarer ordentligt så vill jag bara säga att på "min" redaktion dricker "min" kriminalreporter inget kaffe alls. Bara te. Och enligt min egen högst ovetenskapliga undersökning är den enda riktiga kaffesörplaren här - praktikanten själv, alltså jag...
Äsch... Varför ska man börja dricka kaffe bara för att andra gör det? Det är ju inte direkt i kaffet som kompetensen sitter... Nejdu, stå på dig. Jag är med dig! ;)
Therese: Klart jag GÅR att omvända, men jag tycker inte att jag behöver kaffe. Det är bara ett onödigt gift.
Norrlandsleksingen: Oj, funkade det?
Fröken Stockholm: Oj, det var otippat!
Fröken Lappland: Helt rätt. Ingen kaffe för mig.
kriminalreportrar är inte riktiga journalister - så menar du väl?