»Du kommer ändå inte orka något»

När vi gav upp med uppsatsen tidigare än beräknat i dag, insåg jag att jag skulle hinna gå på spinning före min tvättid. Och jag behöver verkligen träna. Det var evigheter sedan sist och jag längtar efter den regelbundna träningen. Hela jag behöver det. Det är bara det att den onda cirkeln gör att jag aldrig kommer iväg. Jag la mig raklång på soffan när jag kom hem - och somnade. Förstås. När jag vaknade var jag så trött att jag bara ville somna om, och jäklar vad min hjärna började tänka ut argument för att slippa träna. Den kom med ursäkt på ursäkt:

»Du är ju så trött. Lyssna på kroppen, den behöver sömn.»
(Yeah right. Jag vet ju att jag blir piggare av träning.)

»Du kommer ändå inte orka något, du är för svag.»
(Kanske är det just därför jag borde träna?)

»En LEDIG timme försvinner på den där spinningcykeln.»
(En timme som jag annars sover bort, ja.)

»Du skulle hinna tvätta tidigare om du struntar i att träna - och därmed komma i säng tidigare.»
(Eller hur. Jag kommer ändå inte i säng före midnatt.)

Så där höll de på, mina hjärnspöken. Galet dåliga argument, men som jag hur lätt som helst skulle kunna gå på. Men mot min egen vilja tog jag mig iväg och spinnade en hel timme. Jobbigt. Och precis vad jag behövde.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback