Sms från lillebror:

»Victor är glad och Oliver säger Johanna :)»

Tre kvart senare ringer lillebror, men det är Oliver, två år, som utbrister ett »hallå!»
Jag: Hej, Oliver!
Oliver: Hej, Johanna!
Jag: Håller du på och busar?
Oliver: Jaa. [en massa ord på japanska eller något annat språk som jag inte förstår]
Jag: Jaha. Kan du inte sjunga en sång då?
Oliver: Jaa.
Jag: Vilken ska vi ta då? Hajsången?
Oliver: Ja!
Jag sjunger hajsången och får av lillebror höra att Oliver då lägger ifrån sig telefonen och börjar göra perfekta rörelser till sången som vi sjungit sedan han var bäbis. Sedan sätter han telefonen vid örat igen och ropar »Johanna!» och skrattar. Plötsligt skrattar också människorna i bakgrunden. Jag får veta att Oliver pussar telefonen. Och här sitter jag, trettio mil norrut, och smälter.
Tur att jag ska hem nästa helg.

Kommentarer
Postat av: L1

Hahaha ja det va verkligen sjukt kul. Han förstår så mycket men har svårt att uttrycka sig :P

2009-11-19 @ 16:36:25
Postat av: Oscar

Jag gillar inte barn. Alltså, verkligen inte. Men gud vad rörd jag blev av det där. Tårögd till och med.

2009-11-19 @ 22:37:12
Postat av: barajagjohanna

L1: Haha, ja, han är rolig, den lille skiten!



Oscar: Oj. :)

Postat av: Fröken Norrlandsleksing

Gu va mysigt! Det är konstigt hur de där små varelserna kan värma hjärtat så mycket att man tror att man ska spricka!

2009-11-20 @ 17:41:55
URL: http://leksingen.blogg.se/
Postat av: IdaHoo

Haha, men ååååh! Vilken sötnos han är :D

2009-11-20 @ 21:46:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback