Bättre på att prioritera mig själv, kanske?
Jag har inte läst en enda skönlitterär bok under läsåren sedan jag började plugga. Inte en enda. Jag tycker liksom inte att jag har tid. Och när jag väl skulle ha någon tid över så finns absolut inte någon ro att sätta sig ner med någon bok. Men nu, nu när vi är mitt uppe i den där veckan som innebär både kvälls- och nattjobb och som alltså är en av de tuffaste, då sätter jag mig i sängen och läser. Skönlitteratur.
Mycket bra! Jag tror stenhårt på att om man tar sig tid att göra saker som man mår bra av så känns det lite, lite lättare att ta tag i andra saker också. Och om det inte gör det har man iaf haft en bra bokstund :)
Fast jag känner igen det där. Det är när det blir som mest stressigt jag sätter mig med en bok eller börjar kolla på Hollywoodfruar på datorn. Ofta förbannar jag mitt psyke för detta, men troligen är det nödvändigt med dessa pauser för att orka.
Det tycker jag du gör alldeles rätt i. :)
Fröken Stockholm: Jag tror fasen också det. Och det var jätteskönt att krypa upp i soffan (läs: sängen) och bara läsa och mysa alldeles ensam.
Veronika: Förmodligen är det jättenödvändigt.
Camilla: Tycker jag med. ;)
Bra! Jag tror du gör helt rätt. Man kan inte vara effektiv dygnet runt så även när man har som mest stressigt är det nog viktig men svårt att göra lite avkopplande saker. Som att sätta sig i sängen och läsa skönlitteratur eller bara sega och göra ingenting en stund. Låter kanske självklart men jag tycker det är jättesvårt att göra sånt när jag har mycket annat som måste göras även om jag förmodligen skulle bli effektivare om jag tog mig tid till sånt.
Therese: Ja, det är jättesvårt. När jag är hemma springer jag ofta runt och försöker vara effektiv genom att dammsuga, diska, förbereda morgondagen... istället för att bara slappa lite. Men det är nog för att jag är så van att vara uppe i varv.