Jag jobbar bland alla familjetidningar, förstår ni...
– Hon har ju blivit så smal!
– Ja, de blir ju det, springer av sig allt i den där åldern.
– Ja...
– Jag går ju en halvtimme med vagnen.
– En halvtimme?!
– Ja, men det tar ju typ en kvart normalt, men med all snö...
– Usch, jag sov så illa. Du vet när man får en unge i sängen som gillar att buffas...
– Puh, jaa...
– Har du lätt för att bli gravid?
– Jaa!
– Ja? Jag med. Jättelätt.
– Du vet, de bara tittar på magen!
– Ja...
– De ser mig inte! De tittar bara ner! Vad är det för fel på folk?!
Jag ska inte ljuga, jag var LIVRÄDD. Det var tur att jag fick en sistaminutentid. Då hann jag inte oroa mig mer än några timmar. Det var nog! Men allt gick faktiskt hundra gånger bättre än jag trodde att det skulle. Jag har dragit ut tänder förut och det var hemskt obehagligt tyckte jag. Knaket och trycket. Nu låg jag och väntade på det där obehagliga trycket men det kom aldrig. Min tand hade kommit upp litegrann och dom visste inte om den skulle komma upp mer, dessutom tippade den bakåt och skapade en ficka där mat la sig och gjorde det irriterat. Så dom skar lite i tandköttet och bände och hade sig med allt möjligt. Jag blundade och lyssnade på radio för att slippa tänka på vad dom gjorde. Mycket bra tips! Det enda som var jobbigt var väl i princip att hosta till av blodet som rann ner i halsen, men det är ju rätt lindrigt med tanke på vad dom faktiskt gör. Sen sydde dom ihop och när bedövningen släppte hade jag inte särskilt ont alls. Bara lite obehag av att svälja men det gick över fort. Alla sa att det skulle gå jättebra, jag trodde dom inte men det gjorde det ju faktiskt. I made it!! Det kommer du med :)