Jag har typ varit på bröllop i dag
Efter vigseln blev det middag och ett par drinkar på Stureplan.
Vi kollade läget i Kungsträdgården. Sedan åkte vi hem och följde bröllopsfesten.
Visst, det är jättehypat. Och gammeldags. Men. Så. Fint.
Klänningen kändes visserligen tråkig, men när vi såg släpet utbrast vi »oh jävlar» i kör. Och så kom tårarna.
Aldrig trodde jag väl att jag skulle följa kungabröllopet. Än mindre gråta floder. Men så kan det gå.
Hej från hon som har att göra
Resereportern hinner inte blogga så mycket. Skillnaden från mitt förra jobb är att jag nu verkligen har att göra hela dagarna. Jag roddar för fullt inför mina resor och håller på med småplock vid sidan av. Veckan efter midsommar är jag på Sveriges största ö. Veckan efter det på grannön. Inte bara med penna, papper och sinnen, utan också med kamera. För att publiceras i huvudtidning och magasin.Utmaning? Eh, jo tack.
Min käraste Uppsalavän är på besök här i hufvudstaden. I kväll har vi ätit glass och fällt bröllopstårar. På fullaste allvar har jag alltså gråtit till festkonserten för Victoria och Daniel. Jag kunde inte hålla mig när barnen sjöng så fint och paret såg så rörda ut. Om jag har gråtit i kväll av den vackra konserten, söta barn och parets glada ansikten, vad ska jag då göra i morgon?
Rojalist? Nä. Men bröllop är härliga.
Då värmer det i moster- och gudmorshjärtat
2,5-åringen har precis vaknat efter att ha sovit middag i vagnen. Yrvaket sitter han i sin mammas knä för att vakna. Han som normalt är en riktig pratkvarn numera, svarar inte på tilltal. Han bara tittar på oss. Blinkar. Då kommer mormor hem. Hon närmar sig oss, men 2,5-åringen, som normalt skulle börja prata direkt, säger inte hej. Sömndrucket bara tittar han på mormor. Mormor, mamma och moster (undertecknad) sitter och pratar en stund.
Plötsligt säger den yrvakna 2,5-åringen:
– Mojmoj?
– Ja?
– Johanna ä hääj.
Och nu nynnar jag på barnvisor
Oj, vilken usel uppdaterare jag är, va?! Men jag har goda ursäkter. De senaste dagarna har spenderats hos barndomsbästisen i Göteborg. Med sol och bäbisbus. Med vandring, fika och gräshäng i Botaniska. Och några åkturer på Liseberg. Mjukglass med lakritsströssel på väg in till stan. Och lite sånt.
En skön torsdag
En sol, en gräsmatta och bra sällskap. Toppa med lite baguetter med mozzarella och tomat, lite jordgubbar, lite munkar, lite vatten och lite tidningar. Voilà – min lediga torsdag!
Jag har lyxproblem i den här lägenheten:
- Det går bara att använda en dator i taget.
- Jag får inte internet att fungera på min dator.
- Vi har varken TV3 eller Kanal5. Men SVT, TV4 och TV6 finns. Just nu visas Uppdrag granskning om bankkriser, Antikmagasinet, Drömkåken och Simpsons. HERREGUD!
- Badrummet saknar någon som helst förvaring (badrumsskåp räknas inte).
- Det är långt till city.
- Det är fula tapeter, fula möbler och fula tavlor.
- Det finns ingen köksfläkt.
- Det finns inte heller något ordentligt skafferi. Skafferivarorna har vi nu på en höjd dit jag inte når.
- Det är aldrig sol på balkongen.
- Vi hör till och med när grannarnas mobiltelefon vibrerar.
Resultat: Jag känner lite hemlängtan. Jag vet inte riktigt var jag längtar, eftersom lägenheten jag bor i nu är meningen att vara mitt hem... Nåja, det är i alla fall en billig lägenhet. Och nära till Farsta centrum...
Billig hyra – mer pengar till shopping?
Att bo fyra minuters gångväg från Farsta centrum kan bli dyrt... För här finns allt man kan tänkas behöva. I dag upptäckte jag dessutom ett tredje våningsplan i det stora köpcentret och efter det kom jag hem med både kläder till mig själv, färgglada detaljer till lägenheten, en picknickfilt och presenter till mina systersöner...
Ett alldeles för intressant erbjudande
Jag drömde mardrömmar i natt. Och vaknade orolig. Ovant gick jag till min nya tunnelbanestation. Sprang sista biten. Se upp för dörrarna, dörrarna stängs. Missade dörrarna med två meter.
Vemodighet. Det är det ordet som bäst beskriver hur jag känner i dag. Sista dagen på min praktikplats. I morgon börjar en kort ledighet, innan ett långt och läskigt sommarvikariat startar. Jag har visst glömt att berätta att jag kommer att jobba med rese- och tv-artiklar på en kvällstidning hela sommaren. Tanken var ju att jag skulle vara ledig för att hoppa in några veckor på praktikplatsen. Men erbjudandet som jag fick förra veckan var alldeles för intressant för att kunna tacka nej...
Vemodighet. Det är det ordet som bäst beskriver hur jag känner i dag. Sista dagen på min praktikplats. I morgon börjar en kort ledighet, innan ett långt och läskigt sommarvikariat startar. Jag har visst glömt att berätta att jag kommer att jobba med rese- och tv-artiklar på en kvällstidning hela sommaren. Tanken var ju att jag skulle vara ledig för att hoppa in några veckor på praktikplatsen. Men erbjudandet som jag fick förra veckan var alldeles för intressant för att kunna tacka nej...
Jag förväntar mig bara att det är städat
Kanske överskattar jag mänskligheten. Men jag tycker verkligen att det är en självklarhet att städa sin lägenhet ordentligt om man ska hyra ut den i andra hand. När jag själv har hyrt ut min bostadsrätt i andra hand skriver jag ett utförligt kontrakt och flyttstädar precis som om jag skulle ha sålt lägenheten. Och om man kommer överens om en tid när vi ska flytta in, så anser jag att att hyresvärden ska vara färdig – inte att den ska behöva fyra timmar till.
Vi har alltså flyttat igen. Lite längre från stan, men till en trea istället för en tvåa och med en betydligt lägre hyra.
Förra gången vi flyttade var det katastrof. Den här gången... Ingen katastrof, men jag tycker inte att det är okej att det är massor av smulor och matrester kvar i frysen eller att ingen byrålåda är urtorkad, att hyllor och tv och bord är dammiga eller att badkaret är sandigt. Kanske blir det extra svårt för mig som har svårt att se damm och som ibland blir lite hysterisk och får städmani när jag ser ett dammkorn. (Observera att jag också är allergisk.)
Nu inser jag att man inte får räkna med så mycket när man hyr i andra hand. Men lite måste man väl kunna förvänta sig? Åtmstone att det är normalt städat, att lägenheten luktar rengöring och att det inte ligger en hårklämma under köksbordet eller ett svettband i hallen.
Jag brukar kunna anpassa mig och känna mig hemma och trivas. Men att göra det i en lägenhet med någon annans soffa, någon annans säng och någon annans porslin är förstås inte superlätt. Särskilt inte när det är inredning som man själv aldrig ens skulle titta efter. Ännu känner jag mig inte hemma här. Min sambo beskrev det som att den förra lägenheten (med mosaik i köket, golvvärme i badrummet och en stor platt-tv) var mer som att komma hem till en kompis. Den här (med spetsdukar på borden, kinamatta under soffbordet och en tjock-tv som blir svart ibland) är mer som att komma hem till farmor och farfar. Det är trevligt hos farmor och farfar, men man är hellre hos en kompis.
Dags att börja packa upp och göra lägenheten mer vi, så gott det går.
Vi har alltså flyttat igen. Lite längre från stan, men till en trea istället för en tvåa och med en betydligt lägre hyra.
Förra gången vi flyttade var det katastrof. Den här gången... Ingen katastrof, men jag tycker inte att det är okej att det är massor av smulor och matrester kvar i frysen eller att ingen byrålåda är urtorkad, att hyllor och tv och bord är dammiga eller att badkaret är sandigt. Kanske blir det extra svårt för mig som har svårt att se damm och som ibland blir lite hysterisk och får städmani när jag ser ett dammkorn. (Observera att jag också är allergisk.)
Nu inser jag att man inte får räkna med så mycket när man hyr i andra hand. Men lite måste man väl kunna förvänta sig? Åtmstone att det är normalt städat, att lägenheten luktar rengöring och att det inte ligger en hårklämma under köksbordet eller ett svettband i hallen.
Jag brukar kunna anpassa mig och känna mig hemma och trivas. Men att göra det i en lägenhet med någon annans soffa, någon annans säng och någon annans porslin är förstås inte superlätt. Särskilt inte när det är inredning som man själv aldrig ens skulle titta efter. Ännu känner jag mig inte hemma här. Min sambo beskrev det som att den förra lägenheten (med mosaik i köket, golvvärme i badrummet och en stor platt-tv) var mer som att komma hem till en kompis. Den här (med spetsdukar på borden, kinamatta under soffbordet och en tjock-tv som blir svart ibland) är mer som att komma hem till farmor och farfar. Det är trevligt hos farmor och farfar, men man är hellre hos en kompis.
Dags att börja packa upp och göra lägenheten mer vi, så gott det går.
Med blott en (mån)dag kvar av praktiken
Praktikträff på Journalistförbundet. Sexton studenter var vi som kom. Samtliga med en sommar av journalistjobb framför sig. Sexton studenter som inom en inte alltför avlägsen framtid faktiskt inte är studenter längre. Åh, vad jag tycker att det är skönt att man kan ana slutet. Åh vad skönt att slippa CSN, Sundsvall, klassen och akademiska kurser. Men åh vad jag säkerligen alldeles för tidigt ändå kommer bli nostalgisk över universitetstiden. Trots allt.
De flesta av oss gick vidare till en uteservering. Drog ihop bord. När regnet kom splittrades vi. »Vi ses i höst.»
Jag jobbar bland alla familjetidningar, förstår ni...
Ett urval av vad jag hört i korridorerna de senaste fyra månaderna:
– Hon har ju blivit så smal!
– Ja, de blir ju det, springer av sig allt i den där åldern.
– Ja...
– Jag går ju en halvtimme med vagnen.
– En halvtimme?!
– Ja, men det tar ju typ en kvart normalt, men med all snö...
– Usch, jag sov så illa. Du vet när man får en unge i sängen som gillar att buffas...
– Puh, jaa...
– Har du lätt för att bli gravid?
– Jaa!
– Ja? Jag med. Jättelätt.
– Du vet, de bara tittar på magen!
– Ja...
– De ser mig inte! De tittar bara ner! Vad är det för fel på folk?!
– Hon har ju blivit så smal!
– Ja, de blir ju det, springer av sig allt i den där åldern.
– Ja...
– Jag går ju en halvtimme med vagnen.
– En halvtimme?!
– Ja, men det tar ju typ en kvart normalt, men med all snö...
– Usch, jag sov så illa. Du vet när man får en unge i sängen som gillar att buffas...
– Puh, jaa...
– Har du lätt för att bli gravid?
– Jaa!
– Ja? Jag med. Jättelätt.
– Du vet, de bara tittar på magen!
– Ja...
– De ser mig inte! De tittar bara ner! Vad är det för fel på folk?!
Bortskämd
Jag kan knappt föreställa mig hur jobbigt det kommer att vara.
Att komma till en lägenhet utan tvättmaskin, torktumlare och stor diskmaskin.
Att komma till en lägenhet utan tvättmaskin, torktumlare och stor diskmaskin.
När jag är 46 år...
...kommer jag tydligen se ut så här.
Nog för att jag ändå ser ganska slät ut, men nä, fy fan. Deppigt.
Kissat på kolsvart toalett i en vänthall
Nyköpings tågstation, 22 maj 2010
Att vara ensam i en främmande stad kan vara ganska trevligt. Faktiskt. Särskilt när vädret är som det var i dag – mestadels blå himmel. Jag har haft ett litet äventyr i dag. Ätit pizza ensam på en kvarterspizzeria. Smutsat ner byxorna med jord och lera. Lusläst Kupé på SJ-tåg och sovit på Swebus-buss. Kissat på kolsvart toalett i en vänthall. Suttit på ett berg och njutit av solen. Fotograferat klättrare.
Utanför ett litet samhälle, som i sin tur ligger ett par mil utanför Nyköping, befann sig nämligen ett gäng barn och några vuxna för att klättra i berg. Och dit tog även jag mig för att skriva om det.
Dags att ta igen tidningsläsningen igen
En tiondel av tidningarna hemma?
Annars hade en ledig lördag suttit fint
Mina fötter värker. Kroppen och knoppen är trötta. Väldigt trötta. Väldigt väldigt.
Fredag kväll. Början på helgen.
Och jag jobbar i morgon. I Nyköping.
Fredag kväll. Början på helgen.
Och jag jobbar i morgon. I Nyköping.
Och en sol som värmer
För en månad sedan var det jobbigt. Jag har alltid lite svårt att vänja mig vid ljuset. Tycker alltid att det är lite jobbigt när kvällarna blir ljusa och att det inte längre är kallt ute. Nu har jag vant mig. De senaste dagarna när jag lämnat lägenheten har jag njutit av doften ute. Knoppar som brustit, regndroppar som letat sig ner i jorden men fortfarande doftar, värme som tvingar mig lämna jackan hemma...
Och så är jag galet nervös också
I går var jag hos tandläkaren. 645 kronor för en röntgenbild och en läkare som kände på mina uppkommande visdomständer och sa:
– Boka tid hos en tandhygienist för att ta bort tandsten och sånt.
– Boka tid hos en läkare för att ta bort visdomständerna.
– Sedan kan du komma tillbaka till mig så ska jag byta lagningarna du har. Jag ser att du har haft dem sedan du var barn och det ser inte så fint ut.
Han tror visst att jag har pengar i överflöd? Men tre tider är bokade. En hos en tandhygienist, och så två tider för att ta bort två visdomständer. Jag undrar hur många tusen det kommer gå på...
Den nya ångesten
Alldeles nyss påbörjade jag min fyra månader långa praktik.
Eller ja, alldeles nyss, jag vet inte. Tydligen är det 15 veckor sedan nu.
Jag verkar bara ha två veckor kvar.
Tiden går farligt fort. Om två veckor går jag på en ledighet jagvetintehurmångaveckorjagharinteräknat.
(Innan jag är tillbaka på min praktikplats för några veckors sommarvikariat.)
Och sedan. SEDAN! Sedan är det dags för Sundsvall igen. För att jag i januari ska få min journalistexamen.
Journalistexamen.
Frågetecken.
Vad ska jag göra med min journalistexamen? Hur ska jag få ett jobb? Vad vill jag ha för jobb?
Herregudjagkanskeharfåttexamensångest.
(Jag googlade examensångest. 365 träffar. Det finns alltså något som kallas så.)
Eller ja, alldeles nyss, jag vet inte. Tydligen är det 15 veckor sedan nu.
Jag verkar bara ha två veckor kvar.
Tiden går farligt fort. Om två veckor går jag på en ledighet jagvetintehurmångaveckorjagharinteräknat.
(Innan jag är tillbaka på min praktikplats för några veckors sommarvikariat.)
Och sedan. SEDAN! Sedan är det dags för Sundsvall igen. För att jag i januari ska få min journalistexamen.
Journalistexamen.
Frågetecken.
Vad ska jag göra med min journalistexamen? Hur ska jag få ett jobb? Vad vill jag ha för jobb?
Herregudjagkanskeharfåttexamensångest.
(Jag googlade examensångest. 365 träffar. Det finns alltså något som kallas så.)
Hum hum från Humlegården
