Faller
...jag älskar den låten... winnerbäck... sitter på jobbet, lyssnar på Faller, äter paradischoklad och dricker julmust och svarar på mail... det snöar utanför och det kan ju nästan inte bli bättre...
Tankar på julaftonskvällen, 19:00
Det var absolut helt okej att jobba idag. Jag var där 07.20. Sussi och jag fick julmat (Sussi fick allt kött av mig och jag fick all potatis och äggvitor av henne, haha!) och vi har massor av julmust, choklad och mandariner över hela julen. Så visst kommer vi att överleva! Eller, jag känner snarare att jag kommer att rulla hem på annandag jul. Men det var gulligt att de hade fixat lite åt oss. En julklapp fick vi också. Inte skadar det att jobba jul inte.
Julafton. Vi "firar" bara vi sex i familjen, och då undrar jag... varför klä upp sig? Lite fånigt egentligen. Det är ju inte direkt så att min familj aldrig har sett mig i mjukisbrallor och med fett hår tidigare. Nåväl.
Jag åker och hämtar Josefin efter jobbet, hon är juligt rödklädd medan jag är osminkad och allmänt ostylad. Hemma hos mamma och pappa har mamma skor inomhus (uppklädd-varning) och pappa, Fredrik och Patrick bär vita skjortor. Pappa och Patrick har till och med slips och grejer. Eh. Vem klär vi upp oss för? Jag kände dock att jag inte ville vara värsta ostylad i det där sällskapet, så jag drog på mig nån roligare tröja, nåt smycke och sminkade mig lite. Och så var det julafton. Jaha. Alla ska äta sig proppmätta av julmaten. Varför? undrar jag igen. Fredrik och Patricks svar blev för att det är blandningen av all mat som är grejen, man måste passa på, för den blandningen får man bara en gång om året, säger de. Jaså, är det inte samma mat på påsken? undrar jag då. Men visst är det trevligt att samlas hela familjen en dag sådär, det händer ju inte så ofta. Just nu känner jag mig dock nästan lite illa till mods, jag känner mig äckligt bortskämd. Här får jag massa fina presenter medan människor över världen inte har nånstans att bo. Jag kan inte låta bli att tänka på det. Nu när allt flyter på så fint för mig (jag har till och med blivit berättigad alfakassa och ännu bättre: jag har till och med fått ut pengar från dem, hör och häpna!) är jag verkligen jätteglad, även om jag inte kan låta bli att undra när första nergången kommer... för när allt är så bra, så borde det ju vända förr eller senare...
God överskattad jul på er.
ps. freddan och jag fick varsin biljett till winnerbäcks konsert i leksand i augusti. bara så ni vet så var det de första biljetterna som såldes! haha. status! ds.
Julafton. Vi "firar" bara vi sex i familjen, och då undrar jag... varför klä upp sig? Lite fånigt egentligen. Det är ju inte direkt så att min familj aldrig har sett mig i mjukisbrallor och med fett hår tidigare. Nåväl.
Jag åker och hämtar Josefin efter jobbet, hon är juligt rödklädd medan jag är osminkad och allmänt ostylad. Hemma hos mamma och pappa har mamma skor inomhus (uppklädd-varning) och pappa, Fredrik och Patrick bär vita skjortor. Pappa och Patrick har till och med slips och grejer. Eh. Vem klär vi upp oss för? Jag kände dock att jag inte ville vara värsta ostylad i det där sällskapet, så jag drog på mig nån roligare tröja, nåt smycke och sminkade mig lite. Och så var det julafton. Jaha. Alla ska äta sig proppmätta av julmaten. Varför? undrar jag igen. Fredrik och Patricks svar blev för att det är blandningen av all mat som är grejen, man måste passa på, för den blandningen får man bara en gång om året, säger de. Jaså, är det inte samma mat på påsken? undrar jag då. Men visst är det trevligt att samlas hela familjen en dag sådär, det händer ju inte så ofta. Just nu känner jag mig dock nästan lite illa till mods, jag känner mig äckligt bortskämd. Här får jag massa fina presenter medan människor över världen inte har nånstans att bo. Jag kan inte låta bli att tänka på det. Nu när allt flyter på så fint för mig (jag har till och med blivit berättigad alfakassa och ännu bättre: jag har till och med fått ut pengar från dem, hör och häpna!) är jag verkligen jätteglad, även om jag inte kan låta bli att undra när första nergången kommer... för när allt är så bra, så borde det ju vända förr eller senare...
God överskattad jul på er.
ps. freddan och jag fick varsin biljett till winnerbäcks konsert i leksand i augusti. bara så ni vet så var det de första biljetterna som såldes! haha. status! ds.
Flyt!
Jo, det stämmer. Jag har en julgran. Hahaha. (Detta är en bit av mitt vardagsrum) Och det bästa är att folk i min ålder faktiskt är seriösa med att ha en julgran. Det får de väl vara om de vill, men för mig är det inget annat än en plojgrej. Men lite kul är det. En inklämd gran som lyser upp. Julstämning? Kanske.
Jag kan inte låta bli att vara glad för tillfället. Jag är en rastlös människa som aldrig blir riktigt nöjd, jag vill göra nya roliga saker i andra länder och se nya saker hela tiden. Egentligen vill jag ha ett mycket mer glamouröst liv än att bo i en etta i Falun och jobba dag ut och dag in på en kundtjänst i Borlänge, träna ibland, få besök och åka och hälsa på vännerna i alla andra städer ibland, gå ut ibland. Men jag menar... just nu trivs jag, och det är ju det som är huvudsaken. Jag har precis avklarat mina franskakurser. Mina muntliga framställningar har gått bra, min lärare påpekade till och med att hon blev överraskad av mig, och jag klarade mot all förmodan min grammatiktenta. Det känns så skönt. Och jag har fått fast jobb, vilket känns jättejätteskönt såklart. Och tack vare att jag nu har jobb, så har jag beställt bredband som jag äntligen kan ta mig råd till. Det blir skönt!
Just nu flyter det med andra ord på väldigt bra. (Konstigt att det ska vara så. Antingen flyter allt på, eller också släpar allt efter och är problematiskt.) När jag har tröttnat på min vardag eller kommit på vad jag vill göra, då kommer jag att dra någon annanstans. Men just nu funkar det här och jag tänker att stanna tills det inte funkar längre. Så är det.
Just nu flyter det med andra ord på väldigt bra. (Konstigt att det ska vara så. Antingen flyter allt på, eller också släpar allt efter och är problematiskt.) När jag har tröttnat på min vardag eller kommit på vad jag vill göra, då kommer jag att dra någon annanstans. Men just nu funkar det här och jag tänker att stanna tills det inte funkar längre. Så är det.
Jag klarade fan tentan!!
Det är heeeeelt sjukt. Jag som var helt övertygad om att jag inte skulle klara det. Jag har varit helt övertygad om det hela terminen. Efter att jag skrivit tentan på endast 40 minuter i lördags (satt dock ytterligare 30 obligatoriska minuter och tittade igenom den) kände jag ett litet hopp om att klara den. Men jag tänkte att det var nog bara för att det kändes mycket, mycket lättare än jag väntat mig. Godkänt skulle jag ändå inte klara.
Idag fick jag mail från min lärare.
JAG KLARADE DET!
Det är helt sjukt, sanslöst, ofattbart! 6 poäng över gränsen. Wow! Jag är så fruktansvärt stolt över mig själv. Jag klarade grammatiktentan!
Idag fick jag mail från min lärare.
JAG KLARADE DET!
Det är helt sjukt, sanslöst, ofattbart! 6 poäng över gränsen. Wow! Jag är så fruktansvärt stolt över mig själv. Jag klarade grammatiktentan!
Uppsala
Jag gillar Uppsala. Det känns lite hemma. Och jag har haft trevliga dagar med Ida. Utgång på Etage och Terrassen i Uppsala i lördags. Det är bra när man träffar på folk som bjuder, haha! I söndags åkte vi tillbaka till Uppsala, skulle gå på stan, men ingen av oss var väl så pigga egentligen, så vi gick ganska fort till Pinnochio och fick i oss pizza. Vi åkte sedan hem till Anna där vi drack glögg och åt pepparkakor med henne och Victoria. På hemvägen till Huddunge (det är stället där Ida bor, stället som ingen vet vart det ligger) stannade vi på favoritkinahaket och köpte hem buffé. Delade på en, men jag proppade i så vi fick mer än två portioner var. Det var fruktansvärt gott. Och dagarna hos ♥Ida blev en sån där skön paus från hemma som man kan behöva ibland.
Tänker inte ropa hej ännu, men det ser ut som om det löser sig med min ekonomi... :)
Vackra Uppsala...
Tänker inte ropa hej ännu, men det ser ut som om det löser sig med min ekonomi... :)
Vackra Uppsala...
ça va complètement rater
[det kommer att gå åt helvete] Folk tycker att jag har dålig inställning till tentan när jag säger att jag kommer få IG. De tycker att jag har helt fel inställning och inte tror på mig själv och blablabla... Men det stämmer inte. Jag är bara realistisk. Det BLIR omtenta den 9/1 och skulle det inte det, jag menar, om jag verkligen skulle lyckas få ett G, så är det ett mirakel och jag kommer att vara nöjd resten av mitt liv. Och så lovar jag att jag ska sjunga kareoke på min och Idas hemliga resa över nyår. (Pst! Har ingen aning om vad det är för hemlig resa Ida pratar om, men whatever, jag lovade att lova.)
Jag åker till Ida efter tentan imorgon. Jippiiii! Det ska bli roligt. Umgås med snyggot Ida och se vackra Uppsala, ojojoj, det blir grejer det. Kommer inte hem förrän jag måste, d.v.s. lagom till sista franskalektionen.
Jag åker till Ida efter tentan imorgon. Jippiiii! Det ska bli roligt. Umgås med snyggot Ida och se vackra Uppsala, ojojoj, det blir grejer det. Kommer inte hem förrän jag måste, d.v.s. lagom till sista franskalektionen.
Skolhelvete
Jag är arg på den här skolan. Nu är det så att vi har tenta på lördag, d.v.s. om två dagar. Och det finns ett underbart grammatikprogram för franskan här på skolan som är riktigt bra inför tentan... Jag hade tänkt att sitta med det i två dagar nu (vet inte hur jag ska plugga på för annat sätt). Så vad är då problemet? Jo, programmet finns bara i EN datasal här på skolan. Och just den verkar vara väldigt populär. Så när jag för en kvart sedan kom till skolan och kom in i datasalen så är VARENDA dator upptagen! Precis som igår. Vafan! Borde de inte sätta upp nån lapp att salen är reserverad för språkstudenter eller nåt?? Vi kan ju inte plugga nån annanstans, medan de andra kan vara i vilken datasal som helst! Fan vad irriterad jag blir. Jag har mat och allting med mig hit och tänkte stanna till ikväll, men nu kan jag inte göra ett jävla skit... Fan vad arg jag blir. Jag hade nästan (nästan) börjat få hopp inför tentan men där sjönk det igen...
43 minuter senare...
Okej, jag har fått en plats i datasal 5. Tack! Äntligen. Men jag blir ännu mer förbannad. Människor är så förbannat själviska! Två brudar går och lunchar härifrån. Men självklart lämnar de sina datorer på med sina inlogg och böcker och väskor bredvid - allt för att ingen ska kunna ta deras datorer. Suck... Är det svårt att spara sitt arbete på sin användare, och sedan leta efter annan dator om den nuvarande är upptagen? Jag menar, jag ser att de inte sitter med språkprogram, så de kan faktiskt använda vilken dator som helst. Usch så folk beter sig. (Vilken tur att jag är en ängel. Höhö.)
43 minuter senare...
Okej, jag har fått en plats i datasal 5. Tack! Äntligen. Men jag blir ännu mer förbannad. Människor är så förbannat själviska! Två brudar går och lunchar härifrån. Men självklart lämnar de sina datorer på med sina inlogg och böcker och väskor bredvid - allt för att ingen ska kunna ta deras datorer. Suck... Är det svårt att spara sitt arbete på sin användare, och sedan leta efter annan dator om den nuvarande är upptagen? Jag menar, jag ser att de inte sitter med språkprogram, så de kan faktiskt använda vilken dator som helst. Usch så folk beter sig. (Vilken tur att jag är en ängel. Höhö.)
Jag tycker inte om sjukhus.
Jag mår illa när jag kommer in där. Varför måste de ha det så sterilt och äckligt? Jag menar, alla skulle väl må bättre om det var en lite trevligare miljö. Jag tog mitt livs första blodprov idag. Var en tönt och var tvungen att titta åt andra hållet. Vågade inte ta risken att se på när blod strömmade ut från min arm. Så jäkla känslig brukar jag inte vara, men jag tyckte fasen det var lite äckligt... Men det kändes knappt, förutom när hon drog ut nålen... aaaaj vad äckligt! Men nu är det gjort och nu åmar jag mig över mitt lilla röda märke i armvecket. Blä.
Nostalgi i Paris
Nostalgi, nostalgi, nostalgi....
Det kändes mycket, mycket konstigt att komma tillbaka till Paris. Jag kunde inte riktigt förstå att jag verkligen var där. Det var en mycket, mycket, mycket konstig känsla. Men det var helt underbart! Det kändes på något sätt som om jag aldrig åkt därifrån. Jag kände mig faktiskt lite hemma, särskilt när jag kom till Montmartre. Det var så fint med julbelysning! Där hade de belysning mellan husen på gatorna, och det var så himla fint på Rue Lepic där jag och Carolina bodde. Och det var nästan lika mycket turister som förr. De franska killarna var dock lika jobbiga som förr och vissa expediter lika otrevliga, men jag insåg ändå att Paris är alltid vackert.
(En längre skildring av resan finns på min resedagbok: www.mintur.se/medlem/johannna)
Montmartre i december... helt fantastiskt vackert... till och med vackrare än vanligt!
La Loco och Moulin Rouge! Nostalgi.
Pain au chocolat och frappuccino au caramel på Starbucks. Jag vet inte varför killen i kassan frågade efter mitt namn och skrev det på koppen, men det gjorde han och det tyckte jag var lite roligt. Joanna, c'est moi.
Paris är fiiiint. Se Eiffeltornet i bakgrunden. Seine. Trafik. Liv och rörelse.
Åsa och jag på Champs-Élysées. En fransman såg att jag försökte ta kort på oss båda, så han hjälpte till... :)
Champs-Élysées och Triumfbågen.
Julskyltning på La Fayette.
Paus med en croissant på ett café.
Notre Dame
Seine och broar...
De mysiga stånden med turistprylar längs Seine.
Cité - en métrostation.
Jag är lite trött efter tre intensiva dagar... väntar på métron här. (...psst... från Sephorakassen sticker det upp ett rosa paket... det är till Ida... hihi...)
Métron kommer.
Det är skönt att vara hemma igen, för när man är i Paris så få dagar blir det väldigt, väldigt intensivt och man blir fruktansvärt trött. Men jag vill snart tillbaka igen. En vårshoppingresa är ju given. Och att plugga en termin på Sorbonne känns faktiskt också ganska lockande... trots att skolan ser lite skrämmande ut.
Ciao!
Det kändes mycket, mycket konstigt att komma tillbaka till Paris. Jag kunde inte riktigt förstå att jag verkligen var där. Det var en mycket, mycket, mycket konstig känsla. Men det var helt underbart! Det kändes på något sätt som om jag aldrig åkt därifrån. Jag kände mig faktiskt lite hemma, särskilt när jag kom till Montmartre. Det var så fint med julbelysning! Där hade de belysning mellan husen på gatorna, och det var så himla fint på Rue Lepic där jag och Carolina bodde. Och det var nästan lika mycket turister som förr. De franska killarna var dock lika jobbiga som förr och vissa expediter lika otrevliga, men jag insåg ändå att Paris är alltid vackert.
(En längre skildring av resan finns på min resedagbok: www.mintur.se/medlem/johannna)
Montmartre i december... helt fantastiskt vackert... till och med vackrare än vanligt!
La Loco och Moulin Rouge! Nostalgi.
Pain au chocolat och frappuccino au caramel på Starbucks. Jag vet inte varför killen i kassan frågade efter mitt namn och skrev det på koppen, men det gjorde han och det tyckte jag var lite roligt. Joanna, c'est moi.
Paris är fiiiint. Se Eiffeltornet i bakgrunden. Seine. Trafik. Liv och rörelse.
Åsa och jag på Champs-Élysées. En fransman såg att jag försökte ta kort på oss båda, så han hjälpte till... :)
Champs-Élysées och Triumfbågen.
Julskyltning på La Fayette.
Paus med en croissant på ett café.
Notre Dame
Seine och broar...
De mysiga stånden med turistprylar längs Seine.
Cité - en métrostation.
Jag är lite trött efter tre intensiva dagar... väntar på métron här. (...psst... från Sephorakassen sticker det upp ett rosa paket... det är till Ida... hihi...)
Métron kommer.
Det är skönt att vara hemma igen, för när man är i Paris så få dagar blir det väldigt, väldigt intensivt och man blir fruktansvärt trött. Men jag vill snart tillbaka igen. En vårshoppingresa är ju given. Och att plugga en termin på Sorbonne känns faktiskt också ganska lockande... trots att skolan ser lite skrämmande ut.
Ciao!