Själv slipper jag fastna i skiten.
Jag satte ner foten, sa ifrån och stod på mig. Och jag hade ingen aning om att jag skulle känna en sådan lättnad. Det är inte likt mig att säga ifrån riktigt, därför känns det kanske lite extra skönt. Det känns som om jag fått lite mer kontroll över mitt eget liv, nästan. Faktiskt. Jag överdriver inte.
För övrigt känner jag redan hur samtalsämnet på jobbet, på bussen, på gymet och ja, överallt, är Big Brother. Åh, låt mig slippa! Det blir bara värre och värre och värre och värre... Jag erkänner att jag har följt Big Brother och jag har full förståelse för att man fastnar, dokusåpor är trots allt intressanta. Personligen älskar jag att se på dokusåpor där människor som aldrig träffats lever ihop. Det är spännande att se hur de fungerar i grupp och vilka roller olika människor tar på sig. Men Big Brother är för mycket, det går inte att komma ifrån. De första tre åren var det kanske lite spännande, men känns det inte lite passé nu? Variationen av olika sortes människor existerar inte och programmet går ju faktiskt ut på att människor ska ha sex och förnedras framför kameran, samtidigt som barn sitter framför TV:n med stora ögon. Jag är glad att jag inte har femman, så att jag slipper fastna i skiten. Tacka vet jag Floor Filler. Det får mig att ångra att jag för det första slutade att dansa och för det andra att jag inte tar tag i att börja igen...
För övrigt känner jag redan hur samtalsämnet på jobbet, på bussen, på gymet och ja, överallt, är Big Brother. Åh, låt mig slippa! Det blir bara värre och värre och värre och värre... Jag erkänner att jag har följt Big Brother och jag har full förståelse för att man fastnar, dokusåpor är trots allt intressanta. Personligen älskar jag att se på dokusåpor där människor som aldrig träffats lever ihop. Det är spännande att se hur de fungerar i grupp och vilka roller olika människor tar på sig. Men Big Brother är för mycket, det går inte att komma ifrån. De första tre åren var det kanske lite spännande, men känns det inte lite passé nu? Variationen av olika sortes människor existerar inte och programmet går ju faktiskt ut på att människor ska ha sex och förnedras framför kameran, samtidigt som barn sitter framför TV:n med stora ögon. Jag är glad att jag inte har femman, så att jag slipper fastna i skiten. Tacka vet jag Floor Filler. Det får mig att ångra att jag för det första slutade att dansa och för det andra att jag inte tar tag i att börja igen...
Rastlöshet.
Det var det där med rastlösheten... Inatt hade jag ingen lust att gå och lägga mig. Dessutom kände jag ett behov av att förändra något i lägenheten. Så förutom att jag satt och diskuterade allt från kött till kärlek på msn, så gick jag runt i lägenheten och plockade. Jag fortsatte idag med att slänga alla döda blommor, damma, dammsuga, göra rent spis, diskbänk, diskho, handfat och speglar, samt byta plats på sekretär och bord. Förändring! Att man ska vara så beroende av förändringar. Det känns i alla fall mycket roligare nu när det ser lite annorlunda ut här hemma. Dock lite tomt i fönstret utan blommor. Måste köpa lite nya, såna som överlever även om man råkar glömma dem...
Tror att jag måste säga ifrån imorgon om jag ska fortsätta kunna gå till jobbet utan att det tar emot. Vad jobbigt. Jag är inte bra på att säga ifrån.
Har förresten äntligen, efter alldeles för lång tid utan kontakt, pratat med Jennifer. Åh, vad skönt att prata med den tjejen, det var över ett år sen vi träffades (varför gör man sig så upptagen att man inte kan träffa sina vänner?). Men hon följer med till Sälen i mars. Underbart! Då blir det bräda, party och melodifestival. Det ser jag fram emot.
Tror att jag måste säga ifrån imorgon om jag ska fortsätta kunna gå till jobbet utan att det tar emot. Vad jobbigt. Jag är inte bra på att säga ifrån.
Har förresten äntligen, efter alldeles för lång tid utan kontakt, pratat med Jennifer. Åh, vad skönt att prata med den tjejen, det var över ett år sen vi träffades (varför gör man sig så upptagen att man inte kan träffa sina vänner?). Men hon följer med till Sälen i mars. Underbart! Då blir det bräda, party och melodifestival. Det ser jag fram emot.
Box! Pang! Bra! Kom igeeen!
Regina och jag åkte till Falun efter jobbet och gick på ett box-pass i 90 minuter. Hårt och roligt. Svettigt och skönt. Hade redan träningsvärk sedan ki-jympan i onsdags och nu misstänker jag att det kommer att bli tufft på stationsträningen imorgon på grund av ännu mer träningsvärk. [Märker ni att jag försöker lägga in att jag har kommit igång bra med träningen? ;)] Kul sätt att träna på det där, en håller i de där fyrkanterna/kuddarna, vad de nu kallas, och en har boxningshandskar, och så peppar jag på Regina och hon peppar på mig. Och vilken bra musik sen. Paris-nostalgi-dunk och andra skitbra dunka-dunka-låtar. Me like!
Vad är det med fransmän och Falun? Nu har jag hört tre stycken på kort tid. Påväg från träningen till bussen ikväll gick vi om två stycken som pratade franska. Coolt. Jag blir verkligen helt överlycklig av att höra riktig franska. Apropå franska, så pratade jag engelska med en kund på Telia igår. Så sa jag plötsligt fel på engelska och då började jag ursäkta mig på franska... mycket virrigt. Men lite roligt att franskan nästan lättare kommer fram än engelskan sådär när jag pratar "utländska".
En timme senare.
Trodde jag ja. Självklart är det något som går snett när man väl kommer igång med träningen. Box-passet gick ju jättebra. Men nyss när jag satte mig på huk och tog upp mobilladdaren från golvet, så hoppade hela jag till, för det gjorde så fruktansvärt ont i knät. Och då märkte jag att jag inte kan böja knät. Testade några jymparörelser, och det går inte. Det gör skitont. Jag fattar inte vad jag har gjort! Ringde mamma, helt upprörd, och så såg jag lite damm på golvet. Böjde mig ner för att ta upp det. Skrek till. Trots att jag för två sekunder sedan berättat för mamma att jag inte kunde böja knät, så var det just vad jag gjorde utan att tänka mig för. Aj! Just nu sitter jag med datorn på ena benet och det andra utsträckt över bordet med en varm vetekudde utsträckt över knät, och hoppas att ett mirakel ska ha skett till imorgon...
Nu är det nästan så att jag borde tröstäta lite cheesecake-glass. Om inte annat, så för att väga upp den nyttiga början på kvällen. Liksom.
Vad är det med fransmän och Falun? Nu har jag hört tre stycken på kort tid. Påväg från träningen till bussen ikväll gick vi om två stycken som pratade franska. Coolt. Jag blir verkligen helt överlycklig av att höra riktig franska. Apropå franska, så pratade jag engelska med en kund på Telia igår. Så sa jag plötsligt fel på engelska och då började jag ursäkta mig på franska... mycket virrigt. Men lite roligt att franskan nästan lättare kommer fram än engelskan sådär när jag pratar "utländska".
En timme senare.
Trodde jag ja. Självklart är det något som går snett när man väl kommer igång med träningen. Box-passet gick ju jättebra. Men nyss när jag satte mig på huk och tog upp mobilladdaren från golvet, så hoppade hela jag till, för det gjorde så fruktansvärt ont i knät. Och då märkte jag att jag inte kan böja knät. Testade några jymparörelser, och det går inte. Det gör skitont. Jag fattar inte vad jag har gjort! Ringde mamma, helt upprörd, och så såg jag lite damm på golvet. Böjde mig ner för att ta upp det. Skrek till. Trots att jag för två sekunder sedan berättat för mamma att jag inte kunde böja knät, så var det just vad jag gjorde utan att tänka mig för. Aj! Just nu sitter jag med datorn på ena benet och det andra utsträckt över bordet med en varm vetekudde utsträckt över knät, och hoppas att ett mirakel ska ha skett till imorgon...
Nu är det nästan så att jag borde tröstäta lite cheesecake-glass. Om inte annat, så för att väga upp den nyttiga början på kvällen. Liksom.
J'ai parlé français!
Vi var på McDonalds inatt efter krogen, jag, Josefin och Jonas. Ett gäng på sex stycken satt framför oss och pratade franska. Jag blev hellycklig av att höra riktig franska. Jonas kände en av dem och sa "hon här pratar franska, hon har bott i Frankrike!" varpå mannen kom fram till mig och sa "oui? Vous parlez français?" "Oui, un petit peu", sa jag lyckligt. Han undrade hur det kom sig och jag förklarade och han satte sig mittemot mig och så pratade vi lite franska. Han visade foton på sina barn och när de var i Paris i somras och berättade lite. Det var så himla roligt. Jag trodde inte jag kunde bli så glad av att använda mig av franskan. Det var ju en ganska lätt konversation, men att jag över huvud taget förstår allt han sa gör mig jätteglad - för ett år sedan fattade jag ju knappt ett ord!
Jag får inte släppa det här med språk känner jag. Det är verkligen en häftig upplevelse att märka att man plötsligt kan kommunicera på ett språk man förr inte kunde ett ord på.
Jag får inte släppa det här med språk känner jag. Det är verkligen en häftig upplevelse att märka att man plötsligt kan kommunicera på ett språk man förr inte kunde ett ord på.
À bientôt mes amis.
Prinsessan Madde och jag shoppade igår.
Syster och jag tog en heldags shoppingtur till hufvudstaden igår, där nästan alla tjejer ser likadana ut och där de pratar så fult. Det är nästan så jag tycker att dalmål är finare. Haha. Åtminstone charmigare. Nåja. Vi var inne på Zara och kollade på kläder och det var då jag såg ett välbekant ansikte bredvid mig. Jorå, mycket riktigt, där stod självaste prinsessan Madeleine och tittade på ett par stövlar! Först trodde jag att det var någon som bara var väldigt lik henne, jag menar, hon kan väl inte få gå ut utan livvakt? Men då såg jag livvakten stå vid ingången (det går inte att ta miste på en biffig, svartklädd kille med armarna i kors som står och iakttar henne) och jag förstod att det var hon. Men hon smälte in väldigt bra - hade hon inte stått så nära mig hade jag aldrig lagt märke till henne. Ansiktet var visserligen väldigt vackert (finare än på kort) och håret perfekt, men mössan var helt normal, och hon var klädd i jympadojjor, vanliga jeans och en vanlig jacka. Inget märkvärdigt. Och hon shoppar på Zara av alla ställen! Zara som är så billigt. Nåja, jag tyckte att det var väldigt häftigt att se henne, det var liksom inte vilken kändis som helst.
(Och ni som vill klä er som prinsessan - inhandla ett par höga bruna stövlar på Zara. Vet visserligen inte om hon köpte dem, men hennes kompis intygade, då Madde tvekade om hon kunde stoppa in byxorna i dem, att de var väldigt fina till jeans. Hoho.)
Det blev en heeeeel del (billiga!) inköp. Lagerhaus, Make Up Store, Ordning och reda och Topshop är ett måste när man kommer till storstan. Är supernöjd med allt: de skönaste jeansen nånsin, en kofta, en v-ringad ljusturkos/mintgrön tröja, två träningsbyxor, underlagskräm och nagellack, fotoramar och matta... och shoppingsuget bara ökade. Efter Åsas och min fika idag fortsätte vi och det råkade bli två till kortärmade tröjor och ett halsband. Jag är fortfarande shoppingsugen, men skulle kanske istället stoppa lite pengar på resekontot så att jag kan dra iväg snart igen. Det rycker i den rastlösa resenerven!
(Och ni som vill klä er som prinsessan - inhandla ett par höga bruna stövlar på Zara. Vet visserligen inte om hon köpte dem, men hennes kompis intygade, då Madde tvekade om hon kunde stoppa in byxorna i dem, att de var väldigt fina till jeans. Hoho.)
Det blev en heeeeel del (billiga!) inköp. Lagerhaus, Make Up Store, Ordning och reda och Topshop är ett måste när man kommer till storstan. Är supernöjd med allt: de skönaste jeansen nånsin, en kofta, en v-ringad ljusturkos/mintgrön tröja, två träningsbyxor, underlagskräm och nagellack, fotoramar och matta... och shoppingsuget bara ökade. Efter Åsas och min fika idag fortsätte vi och det råkade bli två till kortärmade tröjor och ett halsband. Jag är fortfarande shoppingsugen, men skulle kanske istället stoppa lite pengar på resekontot så att jag kan dra iväg snart igen. Det rycker i den rastlösa resenerven!
Vi avslutar med ett självporträtt. Haha.
Är det en vanlig dag?
Nej, det är ingen vanlig dag, för det är Johannas födelsedag, hurra hurra hurra!
Det stod en gul blomma, en godispåse och ett kort på mitt skrivbord när jag kom till jobbet i morse. Det var Regina som var gullig och tänkt på mig. Senare kom chefen med en rosa blomma i en Blossaflaska i brist på vasar. :) Så nu känns mitt skrivbord mycket hemtrevligt.
Det är lite läskigt det här att man blir äldre. Fast 22 är väl ingen ålder? Jag började få åldersnoja när jag var 16, men förra året var det nästan lite roligt att fylla år om jag inte minns fel och i år var det ingen fara... men nu får det räcka, 22 is enough! Jag börjar nästan få lite panik. Idag fick jag reda på att en flicka som var en av mina bästa vänner för ett par år sedan, väntar barn! Jag är fortfarande i chocktillstånd. Mina gamla kompisar får barn och vad gör jag? Visserligen är skaffa barn något som ligger vääääldigt långt in i framtiden för mig (först och främst ska man väl ha nån att skaffa dem med har jag hört), men ändå... att jämnåriga börjar producera små bäbisar får en att tänka till lite.
Hrm. Ska testa mitt nya duntäcke nu... Bonne nuit!
Det stod en gul blomma, en godispåse och ett kort på mitt skrivbord när jag kom till jobbet i morse. Det var Regina som var gullig och tänkt på mig. Senare kom chefen med en rosa blomma i en Blossaflaska i brist på vasar. :) Så nu känns mitt skrivbord mycket hemtrevligt.
Det är lite läskigt det här att man blir äldre. Fast 22 är väl ingen ålder? Jag började få åldersnoja när jag var 16, men förra året var det nästan lite roligt att fylla år om jag inte minns fel och i år var det ingen fara... men nu får det räcka, 22 is enough! Jag börjar nästan få lite panik. Idag fick jag reda på att en flicka som var en av mina bästa vänner för ett par år sedan, väntar barn! Jag är fortfarande i chocktillstånd. Mina gamla kompisar får barn och vad gör jag? Visserligen är skaffa barn något som ligger vääääldigt långt in i framtiden för mig (först och främst ska man väl ha nån att skaffa dem med har jag hört), men ändå... att jämnåriga börjar producera små bäbisar får en att tänka till lite.
Hrm. Ska testa mitt nya duntäcke nu... Bonne nuit!
Låg.
Man blir ju knäpp. Vi borde dra.
Men det är ingen som har lust.
Vi var naiva, glada barn, tills vuxenlivet hann ifatt.
Nu är vi barnen av idag,
och dessa barnen har ingen lust.
/ / /
Det är tävling och betyg
och massa mygel i smyg.
Och allt går runt på en dröm som är förljugen.
Med konstgjorda svar
står veckopressen kvar
och lever gott på att vi ständigt tappar sugen.
Men i helvete att nån är där för Din skull.
För varje gång Du tappar tron
tjänar Stenbeck en miljon.
Hurra! Du vet väl om att du är värdefull?!
Samma skitiga, sviniga våg.
Samma utstuderade båg.
Så länge mygel är ett mått på vårat underskott
så är jag låg.
Meningen med livet? Det är en stor fråga, men jag skulle svara upplevelser. Meningen med livet är att uppleva. Det är det jag existerar för. Men vart finns upplevelsen nu? Varför är jag aldrig nöjd? Trots att jag för bara lite mer än en månad sedan var i Paris längtar jag redan efter att åka iväg igen. Och är trött. Och grinig och allt blir bara depp. Alla lever i tvåsamhet, folk är seriösa och vet vad de vill. Alla har stora kompisgäng i närheten, folk är kära och unga skaffar barn. Och här sitter jag, vill verkligen inte skaffa barn men vill ha mer. Här är jag, med ångest över träningen som jag så gärna vill, men inte orkar komma igång med. Med dubbelmoral och irritation över att jag inte kommer att vara lika mycket värd om jag säger sanningen. Med längtan efter känslan av att vara slutkörd och tömd på allt efter ett träningspass. Och längtan efter att åka bräda, fort fort i pudersnö, känslan av frihet och bitande kyla i kinderna. Jag är trött på såna som säger att de bryr sig men inte gör det när det gäller. Trött på att människor med mer makt än jag kör över mig medan jag inte har något att säga till om. Förbannat trött på orättvisa löner. Trött. Eller så är det bara början på månadens mest humörsvängiga vecka…
Domarjävel...
...helvetes jävla domarhelvete...
Matchen började så bra den bara kunde börja. 2-0 efter inte ens tre minuter, målen kom inom loppet av 16 sekunder och Leksand lekte med Djurgården (eller [djöurwgårn] som stockholmarna skrek). Sen förstörde domaren allt. Först blev man förbannad. Sedan skrattade man. Sedan lutade man sig tillbaka med armarna i kors och visste inte om man skulle skratta eller gråta. (Det man ville var att gråta.) Ingen kan påstå att Leksand förlorade för att de spelade dåligt, för Djurgården var inte bättre. Det var domarjäveln förstörde allt och jag var så förbannad ett tag att det svartnade för ögonen på mig.
Matchen började så bra den bara kunde börja. 2-0 efter inte ens tre minuter, målen kom inom loppet av 16 sekunder och Leksand lekte med Djurgården (eller [djöurwgårn] som stockholmarna skrek). Sen förstörde domaren allt. Först blev man förbannad. Sedan skrattade man. Sedan lutade man sig tillbaka med armarna i kors och visste inte om man skulle skratta eller gråta. (Det man ville var att gråta.) Ingen kan påstå att Leksand förlorade för att de spelade dåligt, för Djurgården var inte bättre. Det var domarjäveln förstörde allt och jag var så förbannad ett tag att det svartnade för ögonen på mig.
På promenad genom stan
Efter att ha legat i sängen i evigheter på min enda lediga dag, så drog jag mig upp. Jag promenerade till stan för att träffa Lisa. Jag promenerade hem sen också. Det tog ganska lång tid. Dels för att jag hade en matkasse att släpa på och dels för att jag stannade och fotade hela tiden. Det är så himla vackert ute med alla snödrivor, snöhögar och snö i träden. Och alla ljus! Men jag måste ta tag i att slänga ut de få julsaker jag har här. Jul är inte kul och jag är trött på att julgranen tar plats.
Veckans fredagsnöje: tvätta! Ska mysa med mig själv, haha, genom att käka lite tacos. Och så upp och ner till tvättstugan. Imorgon är det jobba som gäller.
Over and out. En annan gång.
En jäkla massa minusgrader.
Det är verkligen uppfriskande iskallt i Falun för tillfället. Jag gillar uppfriskande kyla (dock inte alltför långvarig) och det var lite ballt att gå ut till bussen i morse i tjugo minusgrader. Riktigt bitande kyla så man spänner sig och gömmer munnen och halva näsan under halsduken och öronen under mössan. Jag gillar att ha mössa också, förutom att frisyren inte blir det snyggaste. Men även om kylan är härligt... iskall... så skulle det vara lite behagligare om den sjönk till tio minusgrader i alla fall.
För övrigt har jag kopplat in mitt bredband och jag är fruktansvärt stolt över mig själv! Se bara här nedan - en dator och ett fungerande modem, nu är mitt liv nästan fulländat! Haha.
För övrigt har jag kopplat in mitt bredband och jag är fruktansvärt stolt över mig själv! Se bara här nedan - en dator och ett fungerande modem, nu är mitt liv nästan fulländat! Haha.
Första januari tjugohundrasex....
...vilket betyder femton dagar kvar till tjugotvåårsdagen. :D
Jag och Ida hade kul på nyår.
Isteet var gott. Champagnen var äcklig, Jag sjöng kareoke! Jag lovade ju att jag skulle göra det om jag klarade tentan... och när jag lovade det var jag helt övertygad om att jag inte skulle behöva sjunga någon kareoke. Men jag klarade den ju faktiskt och jag var ju tvungen att hålla vad jag lovat. Ida har numera bild- och ljud(!)bevis när jag sjunger Fångad av en stormvind... uuh.
Jag och Ida hade kul på nyår.
Isteet var gott. Champagnen var äcklig, Jag sjöng kareoke! Jag lovade ju att jag skulle göra det om jag klarade tentan... och när jag lovade det var jag helt övertygad om att jag inte skulle behöva sjunga någon kareoke. Men jag klarade den ju faktiskt och jag var ju tvungen att hålla vad jag lovat. Ida har numera bild- och ljud(!)bevis när jag sjunger Fångad av en stormvind... uuh.