3 juli 2000. Tro.
Hela grejen var så overklig, och är fortfarande. Jag åkte inte till Stockholm. Och jag minns faktiskt inte vad jag gjorde den varma sommardagen, men jag tror att jag mest skrev, och var apatisk. Begravningen var fyra dagar senare i en överfull kyrka. Det var fint, men det var det jobbigaste jag har varit med om. Att min kusin plötsligt dog i en bilolycka som 21-åring är utan tvekan det värsta jag har varit med om i mitt liv. Men Lina var en underbar människa, hon var ovanligt glad, sprallig och omtyckt både som kompis, dotter, syster, kusin, aerobicledare och människa, och jag är glad att hon var min kusin.
Tro med Marie Fredriksson spelades på begravningen och den låten är Lina för mig.
Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen
Drömmarna vi har känns som bleka höstar
Där har sommaren redan regnat bort
Det spelar ingen roll hur vi gråter våra tårar
Svaren är en viskning i en värld långt bort
Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen
Att vilja men inte känna är nog så svårt
Att se men inte höra
Du vände dig bort
Du sa: Inget här är givet, för sådant är livet
I mina ord finns ingen önskan eller någon lust och längtan
Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen
Hej gums! Jobbigt att tänka på det? Känner igen dom där tre orden så jävla bra, hatar dom. Men det går inte att jämföra. Men kan ha en förståelse! Vi ses snart! Kiss and hugs!
Fruktansvärt...:'(
Ida>> Egentligen är inte årsdagar så speciella tycker jag, men jag märker ju att jag tänker på det mer den 3 juli. Och boken (inlägget efter) läste jag ju på... eh... rätt (?) dag om man säger så. Hujedamej. Ses snart, ja. Puss
Stephi>> Jaa, verkligen.
Jag vet inte om man kan säga att man förstår någon annans sorg egentligen, eftersom alla upplever saker så olika men jag tror att jag kan säga att jag förstår lite iaf - min bästa kompis dog när vi var 13. Hon hade iofs varit sjuk, men det är fruktansvärt och obegrlipligt vilka omständigheterna än är när en älskad person rycks ut ens liv helt plötsligt!
Cicci>> Fy. För tidig död är något av det värsta som finns.