barajagjohanna

inte så bara, egentligen

Jag hade ett mål (se ett par inlägg nedan). Jag nådde det. Var tröttheten i ryggen värt det? JA.

Vet inte riktigt vart jag ska börja, men det här är läsvärt. Idag hände något kul. Efter matchen var jag tvungen att ringa Ida och förvånat och lyckligt berätta vad som hänt. Hon blev rörd och plötsligt blev jag också rörd.

Lillebror och Emil (allas vår klackledare för er som inte är insatta) har avslöjat att de har en hemlis ihop och ingen av dem hade några planer på att säga vad till mig. Jag skulle få se det på matchen ikväll. Tydligen skulle jag sitta kvar på min plats efter matchen... Jaha!? Inte lite nyfiken jag var då. Hade misstänkt att det hade något att göra med fransmannen, vad skulle det annars vara?

Efter matchen stod vi som vanligt kvar och klappade. Klacken ropade in spelarna igen och efter ett tag kom de in i bara underställen. Oh la la. Klacken körde "huvud, axlar, knä och tår" med dem och det var riktigt roligt att se på. Sedan var spelarna påväg ut igen och klacken började sjunga »padapadampampampamdaaaaapaaada» (nynnande på franska nationalsången).

Jag såg Emil springa ner mot Bellemare (fransmannen) och lillebror sa »kom!» och började gå ner mot isen. Jag höll på att sjunka genom läktaren där, jag ska väl inte få träffa killen öga mot öga? Åh, herregud. Det var nära att jag sprang hemåt. Emil och Bellemare närmade sig vårt håll. Det var bara att följa efter lillebror ner mot isen, sargen, utvisningsbåset. Klacken sjöng, och den publik som var kvar klappade och tittade på. Emil tog Bellemare på ryggen och kom till lillebror och mig vid utvisningsbåset. Klacken klappade.

Bellemare överlämnade sin klubba till mig, där han hade skrivit "krya på dig" (på franska) och lite mer grejer på bladet. Han berättade på engelska vad han skrivit. »Merci beaucoup» var det enda jag kunde säga på franska vid det tillfället, någon annan franska kunde inte min hjärna. Det blev franska kindpussar och lite mer tack och »de rien» och herregud. Hände detta?

Och förresten. Han är minst lika snygg i verkligheten som på bild.

Tack, Emil!

Leksand vann för övrigt med 6-5 och förflyttade därmed ner Malmö till allsvenskan. HA! Skönt. Men nu är hockeysäsongen över. Inte lika skönt. Skönt däremot att det blev en fin avslutning. Dessutom fick jag, trots allt, vara där och stå kvar och klappa händerna efter slutsignalen och visa att jag står kvar även nästa säsong.

Hehe, vad kul :)!!! Grattis!!

Kul att du pallade att titta en hel match samt ytterligare en stund!!!

Hihi, vad kul johanna! Han kanske är nått för dej då? KRAM KRAM tänker ofta på dej och läser din blogg!

Vad häftigt! Vilka härliga kompisar du har!

nämen, emil kan vara lite snäll ibland också? :P

E det nån som kan fixa så är de Emil;)

De första han sa när han kom tillbaka till klacken va:
"å herre gud, Fransmannen va ju riiiktigt tung jue!"

Skönt att höra att du börjar bli bättre! Nästa säsong e de nya krafttag som gäller, och ett mål upp mot Eliten!¨

Krya på dig!!

Linn: Skojar du. :) För mig är det stort och betyder mycket, ja. Och JA, han är en grym hockeyspelare.

Cicci: Tack!

Niklas: Jag kom faktiskt först till andra perioden av osäkerhet om jag skulle palla en hel match. Det var nog tur också, men i efterhand tror jag ändå jag hade klarat hela matchen på ren vilja.

naffs: Jag känner honom ju inte, men till utseendet är han absolut något för mig. ;) Tänker på dig med, och jag har faktiskt skrivit ett brev till dig, ska bara få iväg det!

Pumans dotter: Jag vet. :)

lego: Ja, jag tror bestämt det.

Fotomuppen: Har förstått det. Haha, ja, han lär ju väga lite, han är ju hockeyspelare... fast han såg jäkligt liten ut utan all utrustning... Ja, nästa säsong, då JÄVLAR. Tack!

Underbart vännen! Glad för din skull!

Men vilken fantastisk solkskenshistoria, den finaste på länge! En saga allt för god för att vara sann;-) Fantastiskt, du måste ha blivit alldeles knäsvag...

Hahhaa fan vad kul joppe.. Vilken overraskning! Det ar nagot du aldrig kommer att glomma.. Jag forsoker att lasa din blogg sa ofta jag kan! kramar!!

Vad kul för dig! :-) Lycka till med fransmannen! ;-)

J: Hihi, jaa.

becka: Jag vet inte vad jag blev, kunde inte tänka så mycket.

Linda: Jag veeet! Grymt. Du ska få se klubban sen när du kommer hem, hähä. Ta det lugnt i solen, du vet vad jag sagt om att vara för brun... ;) kramar!

Cliff Hanger: Haha, tack tack!