barajagjohanna

Det är min kompis M som jobbar i Ayia Napa. Min andra kompis F kom två dagar efter mig, för att stanna till hon blir uttråkad. M och F är väldigt bra att gå ut med, då vi tre är väldigt lika på två plan: 1. Vi blir höga av musiken och dansen och 2. Vi behöver ingen alkohol för att våga tokdansa, utan kan dricka enbart vatten för att hålla igång. Så förutom att jag varje dag gick på vattenjympa på hotellet där M jobbar, blev det mycket dans på nätterna och jag har alltså hållit igång ganska bra och haft en del träningsvärk.

Det blev lite tid i rampljuset under veckan på Cypern... Jag är inget fan av att vistas i rampljuset, men det var faktiskt ganska roligt. Först och främst fick jag en uppmaning av vattenjympaledaren att just jag MÅSTE vara med och träna. Detta sa hon i mikrofonen så att alla gäster hörde. Dessutom fick jag självklart några kvällar senare sjunga i mikrofonen när det var allsångskväll på hotellet där M jobbar...

Det roligaste var nog när vi en kväll satt på en bar där det var en Cher-show. Den härliga sångerskan undrade om det inte fanns några dansare i publiken. Eftersom F faktiskt är dansare (och en riktigt grym sådan som exempelvis skakat rumpan i flera musikvideos), räckte hon upp handen. På grund av detta blev vi i slutet av showen uppdragna på scenen för att vara bakgrundsdansare till The Shop Shop Song (tillsammans med de riktiga gay-bakgrundsdansarna som syns på bilden). Det var faktiskt ganska roligt och som tur var hade vi en av M:s kollegor med oss, som kunde fixa bildbevis med min kamera.

F och jag var ute och dansade mellan tre och fem en morgon. Det var basslinekväll (underbar beatmusik) på klubben Abby's. Klubben var stor och folk dansade både på balkongen, på scenen och på det stora dansgolvet. På det lilla dansgolvet var F och jag mest ensamma. Vi hade gott om yta och rörde oss ordentligt över hela golvet. Här kan man verkligen snacka om att bli hög på musiken - jag tror att jag log konstant i två timmar. Då F bor i London och kan musiken och dess språk visade hon hur folk gör när de tycker någon dansar bra. Det går inte att visa i text, men massor med folk kom fram och gjorde så mot F och mig, dansade med oss och visade med kroppspråket att de gillade oss. Några kom till och med och fotade oss. Nog för att vi tokdansade och tog plats, men inte trodde jag att vi skulle få den uppmärksamheten (eller att vi skulle bli bjudna på efterfest med DJ:n, som faktiskt är en av Londons absolut största - men den inbjudan berodde visserligen på att han kände igen F från London och troligen är lite intresserad av henne)...

Annars har jag fått en hel del uppmärksamhet på grund av mitt ärr också. Det var första gången jag solade offentligt den här sommaren, och visst förstod jag att folk skulle titta - det är ju inte varje dag man ser någon med tejp 4 decimeter på kroppen. Men att folk skulle glo så mycket hade jag inte räknat med. Det var jättetydligt att deras blickar riktade sig till min tejp som täcker ärret. Två personer frågade vad jag hade gjort. Jag har inga problem att berätta varför jag har ett så långt ärr. Det är helt okej att folk frågar, jag föredrar det framför blickarna. I början hade jag inte heller några problem med att folk tittade efter mig, men på femte dagen började jag bli lite irriterad över alla blickar. Människor är inte direkt diskreta - först tittar de frågande och nyfiket på magen/sidan/ryggen ett tag, sedan upp på mitt ansikte som om de skulle få ett svar där. Jag förstår att folk tittar, jag skulle själv göra det, och jag blir inte arg för att folk tittar, men i längden blir det faktiskt lite jobbigt. Att prata om det har jag som sagt inga problem med. Nästa gång någon glor för mycket kanske jag ska dra historien om att jag blivit biten av en krokodil eller något...