Sagan om Joppe och Bangarbrorsan
Det var en gång en Joppe. Hon tyckte om hockey. Hon brukade titta på sitt kära Leksand tillsammas med sin lillebrorsa. En gång skulle AIK komma till Leksand och det skulle bli Förfest innan. Det var en fredag och Joppe tänkte att det här måste de ju vara med på! Joppes brorsa tyckte att jo, det kunde de kanske. Och fredagen kröp närmare och Joppe ringde sin brorsa och sa »öj, nu måste vi anmäla oss», varpå brorsan svarade »njaa, jag vettefan om jag ska gå alltså...».
»VADÅ INTE SKA GÅ?» skrek Joppe förtvivlat och upprört. »KLART SOM FAN VI SKA DIT!»
»Hehe, var det så viktigt? Okejdå...»
Joppe ringde och anmälde sig själv, sin lillebrorsa och lillebrorsans kompis. Det blev bestämt att kompisen skulle köra bil och Joppe och lillebror var taggade över att börja förfesta redan i bilen påväg till hockeybyn. Inte långt därefter fick de reda på att Förfesten blev inställd. Joppe blev arg och besviken. Lillebrorsan sa inte så mycket. Joppe krävde då att det skulle bli fest ändå.
»Kaaan vi inte åka dit tidigare och dricka lite cider innan?» frågade hon och blinkade med ögonfransarna.
»Jo, kan vi väl», sa brorsan. Mycket lättmedgörlig.
Joppe var nöjd. Men ju närmare fredagen det gick, desto mindre på blev brorsan. Joppe var orolig. Hon började ana oråd och ringde sin bror, som sa »jag åker gärna så sent som möjligt ikväll, men om du vill kan vi väl åka lite tidigare».
»Så sent som möjligt!?» utbrast Joppe. »Vi ska ju dit och dricka cider!»
»Nej, jag ska vara nykter.»
»NYKTER? Vad har hänt med dig? Har du slagit i skallen?! Vi ska ju ha fest hos mig efter matchen!»
Brorsan skulle hem och umgås med sitt ex direkt efter matchen. Här skulle det inte bli fest. Joppe var upprörd och besviken och lade på luren och skickade ett sms med texten "din bangare!". Senare ringde hon upp igen för att kolla läget...
»...vi MÅSTE i alla fall stå i klacken. Det kommer bli världens stämning!»
»Nja... Jag och G ska sitta och äta popcorn...»
»Men POPCORN! Vad är ni för MESAR? Vad har HÄNT?! G vill säkert stå.»
»Nej, han vill sitta och äta popcorn med mig», svarade lillebrorsan och skrattade åt sin storasyster. Joppe tyckte inte det var något att skratta åt. Hon började tappa tron på pojkarna. Hade de blivit två riktiga mesar? Tydligen, för nästa bortförklaring brorsan hade var »jag vill inte bli svettig». »Men för i helvete, ta inte så mycket kläder då», sa Joppe med en suck.
Från att ha varit en fredag att se fram emot, en fredag med Förfest, cider, match och fest började det mer och mer likna en vanlig vardag med lite hockey och POPCORN. Efter ett tag ringde Joppe brorsan igen.
»Ditt jäääääävla svin», sjöng hon hockeyaktigt när han svarade. Brorsan bara skrattade. »Bangare!» fortsatte hon. »Vi måste i alla fall åka senast halv sex, så att jag kan dricka en cider innan. Det vill nog G också. Och glöm att ni får popcorn i pausen, ni ska till baren med mig. Jag är äldst, jag bestämmer. Popcorn kan ni köpa i slutet av pausen och sitta och äta som två fjollor på läktaren. Vi ska på HOCKEY för faan!»
Klockan blev fem och än en gång började Joppe ana oråd. Ingen brorsa svarade i telefonen. Hon ringde en tredje gång.
»Du ska vara här om 25 minuter», sa Joppe irriterad.
»Men neej, det hinner jag inte, jag ska duscha», svarade brorsan.
»Men vafaan!» Joppe började bli riktigt arg. Under hela säsongen hade nog hennes brorsa bara varit i tid en gång. Nu tyckte hon att när han bangat på precis allt var det minsta han kunde göra att dyka upp i tid. Men icke. Han var svettig och måste duscha.
»Men då kan du ju stå i klacken ju***», sa Joppe retsamt. Brorsan höll inte med. »Nähä, blir det ingen klack?»
»Men NEJ!» Nu började även brorsan bli arg.
Joppe och brorsan var inte sams. Joppe var sur. Joppe tyckte synd om sig själv. Joppe var riktigt förbannad och skulle lika gärna kunna gå och lägga sig i sängen och sova bort hela kvällen. Skita i allt. Joppe var trött på sin Bangarbrorsa som bara bangade och bangade och bangade och bangade.
Joppe struntade i Leksandströjan och tryckte istället ner en keps över huvudet. Hon slängde i sig sin korvstroganoff för att vara klar i tid. Klockan hann bli halv sex och brorsan hade långt ifrån dykt upp...
...fortsättning kanske följer...
*** tycker ni att Joppe skulle stå i klacken ensam? nej! hon ville inte! hon visste att hon självklart inte blir ensam, det skulle vara massor av andra människor där, men halva grejen var ju att stå där med nån/några man känner och skrika och skratta och ha kul. ju.
Fortsättning efter 22
Slutet gott, allting gott. Trots Bangarbrorsans försening på dryga 30 minuter och trots Joppes längtande blickar mot stämningen i klacken blev det en trevlig tillställning. Bangarbrorsan och kompisen G struntade i popcornen och följde utan protester med till baren i båda pauserna, vilket gjorde Joppe på mycket bättre humör. Det blev ingen fest, men istället var båda pojkarna helt med på att ta bilen till Västerås den 23:e ifall de tre inte får plats på en buss. Och så levde Joppe och Bangarbrorsan lyckliga i alla sina hockeydar...
(Hur matchen slutade? Leksand - AIK 4-3)
»VADÅ INTE SKA GÅ?» skrek Joppe förtvivlat och upprört. »KLART SOM FAN VI SKA DIT!»
»Hehe, var det så viktigt? Okejdå...»
Joppe ringde och anmälde sig själv, sin lillebrorsa och lillebrorsans kompis. Det blev bestämt att kompisen skulle köra bil och Joppe och lillebror var taggade över att börja förfesta redan i bilen påväg till hockeybyn. Inte långt därefter fick de reda på att Förfesten blev inställd. Joppe blev arg och besviken. Lillebrorsan sa inte så mycket. Joppe krävde då att det skulle bli fest ändå.
»Kaaan vi inte åka dit tidigare och dricka lite cider innan?» frågade hon och blinkade med ögonfransarna.
»Jo, kan vi väl», sa brorsan. Mycket lättmedgörlig.
Joppe var nöjd. Men ju närmare fredagen det gick, desto mindre på blev brorsan. Joppe var orolig. Hon började ana oråd och ringde sin bror, som sa »jag åker gärna så sent som möjligt ikväll, men om du vill kan vi väl åka lite tidigare».
»Så sent som möjligt!?» utbrast Joppe. »Vi ska ju dit och dricka cider!»
»Nej, jag ska vara nykter.»
»NYKTER? Vad har hänt med dig? Har du slagit i skallen?! Vi ska ju ha fest hos mig efter matchen!»
Brorsan skulle hem och umgås med sitt ex direkt efter matchen. Här skulle det inte bli fest. Joppe var upprörd och besviken och lade på luren och skickade ett sms med texten "din bangare!". Senare ringde hon upp igen för att kolla läget...
»...vi MÅSTE i alla fall stå i klacken. Det kommer bli världens stämning!»
»Nja... Jag och G ska sitta och äta popcorn...»
»Men POPCORN! Vad är ni för MESAR? Vad har HÄNT?! G vill säkert stå.»
»Nej, han vill sitta och äta popcorn med mig», svarade lillebrorsan och skrattade åt sin storasyster. Joppe tyckte inte det var något att skratta åt. Hon började tappa tron på pojkarna. Hade de blivit två riktiga mesar? Tydligen, för nästa bortförklaring brorsan hade var »jag vill inte bli svettig». »Men för i helvete, ta inte så mycket kläder då», sa Joppe med en suck.
Från att ha varit en fredag att se fram emot, en fredag med Förfest, cider, match och fest började det mer och mer likna en vanlig vardag med lite hockey och POPCORN. Efter ett tag ringde Joppe brorsan igen.
»Ditt jäääääävla svin», sjöng hon hockeyaktigt när han svarade. Brorsan bara skrattade. »Bangare!» fortsatte hon. »Vi måste i alla fall åka senast halv sex, så att jag kan dricka en cider innan. Det vill nog G också. Och glöm att ni får popcorn i pausen, ni ska till baren med mig. Jag är äldst, jag bestämmer. Popcorn kan ni köpa i slutet av pausen och sitta och äta som två fjollor på läktaren. Vi ska på HOCKEY för faan!»
Klockan blev fem och än en gång började Joppe ana oråd. Ingen brorsa svarade i telefonen. Hon ringde en tredje gång.
»Du ska vara här om 25 minuter», sa Joppe irriterad.
»Men neej, det hinner jag inte, jag ska duscha», svarade brorsan.
»Men vafaan!» Joppe började bli riktigt arg. Under hela säsongen hade nog hennes brorsa bara varit i tid en gång. Nu tyckte hon att när han bangat på precis allt var det minsta han kunde göra att dyka upp i tid. Men icke. Han var svettig och måste duscha.
»Men då kan du ju stå i klacken ju***», sa Joppe retsamt. Brorsan höll inte med. »Nähä, blir det ingen klack?»
»Men NEJ!» Nu började även brorsan bli arg.
Joppe och brorsan var inte sams. Joppe var sur. Joppe tyckte synd om sig själv. Joppe var riktigt förbannad och skulle lika gärna kunna gå och lägga sig i sängen och sova bort hela kvällen. Skita i allt. Joppe var trött på sin Bangarbrorsa som bara bangade och bangade och bangade och bangade.
Joppe struntade i Leksandströjan och tryckte istället ner en keps över huvudet. Hon slängde i sig sin korvstroganoff för att vara klar i tid. Klockan hann bli halv sex och brorsan hade långt ifrån dykt upp...
...fortsättning kanske följer...
*** tycker ni att Joppe skulle stå i klacken ensam? nej! hon ville inte! hon visste att hon självklart inte blir ensam, det skulle vara massor av andra människor där, men halva grejen var ju att stå där med nån/några man känner och skrika och skratta och ha kul. ju.
Fortsättning efter 22
Slutet gott, allting gott. Trots Bangarbrorsans försening på dryga 30 minuter och trots Joppes längtande blickar mot stämningen i klacken blev det en trevlig tillställning. Bangarbrorsan och kompisen G struntade i popcornen och följde utan protester med till baren i båda pauserna, vilket gjorde Joppe på mycket bättre humör. Det blev ingen fest, men istället var båda pojkarna helt med på att ta bilen till Västerås den 23:e ifall de tre inte får plats på en buss. Och så levde Joppe och Bangarbrorsan lyckliga i alla sina hockeydar...
(Hur matchen slutade? Leksand - AIK 4-3)
Kommentarer
Postat av: Cicci
Hehe...jag är tillbaka på bloggen. Iaf på prov :)!
Postat av: Niklas (fd Hans Ångest)
Ja, småsyskon kan vara knepiga. Bra att de lydde din order om att gå till baren!
Men det bästa med hela historien var att du åt korvstroganoff!!!
Postat av: barajagjohanna
Cicci: Bra där!
Niklas: För säkerhets skull måste jag upplysa dig om att det givetvis var sojakorv jag åt.
Postat av: Niklas (fd Hans Ångest)
Det var mer än vad jag behövde få reda på... ; )
Postat av: tolken
Jag har inga syskon. Så för mig kan såna historier låta riktigt mysiga. I alla fall när de slutar lyckligt.... Och jag inte behöver lyssna till mina egna barn (som ju vet allt om syskonlivet) när de håller på att mörda varandra (tror jag i alla fall).
Postat av: barajagjohanna
tolken: Även om jag fortfarande är lite arg på att min brorsa bangar (för det gjorde han även dagen efter) är jag glad att jag har honom. Jag förstår att det kan låta mysigt för dig som inte har några syskon.
Trackback