Är det såhär livet ska vara, så är det ganska meningslöst
Jag är rastlösheten personifierad och den har gnagt i mig, det har krupit i mig för jag vet inte vad jag vill, vart jag ska, det enda jag har vetat är att jag inte vill vara här och nu. All beslutsångest, vilja och motvilja samtidigt har cirkulerat i mitt huvud från morgon till kväll, dag efter dag, vecka efter vecka, till och med år efter år. Just nu är jag tvungen att vara här och lyssna nu: det känns skönt. Vet ni varför? Jo, för att jag slipper tänka på var eller vad jag vill. Ibland blir jag trött på att folk inte kan låta mig få vara här. Jag orkar inte alltid sträva efter att komma utomlands, leva ett roligare liv, bo på en roligare plats eller ha en roligare vardagssyssla. Plötsligt slipper jag den krypande rastlösheten och de stora frågorna, för jag måste stanna här åtminstone till september, jag har inget val. Men det känns skönt. Det är så bekvämt att ha min bostadsrätt och mtt fasta jobb. Det är bekvämt. Och farligt. Men låt mig få ha det så ett tag. Jag hittar nog på något annat när jag kommer på vad jag vill. Fram tills dess, tjata inte på mig att jag måste resa och passa på medan jag är ung och kan och inte har något som binder mig och bla, bla, bla. Och glöm inte att jag har varit iväg (jo, jag måste påpeka det, för att "ha varit iväg" är tydligen något man måste ha varit nu för tiden). Och nej, jag är inte nöjd som det är nu, för är det såhär livet ska vara, så är det ganska meningslöst, faktiskt. Men låt mig bara ha det såhär, om jag vill. Den enda som kan göra något åt situationen är ju bara jag. Och jag tror på att det blir bättre, så småningom.
Detta var ett av de bästa inläggen du skrivit på länge! Jag är alltså inte ensam om att vara "bundis" med restlösheten. :P Håller med dig om så mycket du skriver och faktiskt - känslan av att det är ganska skönt att för en gångs skull inte ha något val. Jag sitter i min båt, du sitter i din. Saker och ting framöver måste bli på ett visst sätt och det står i vägen för många möjligheter, men det är bara för stunden.
DET BLIR BÄTTRE.
Det är jag övertygad om. Men, det ligger framöver oss. Livet är väl såhär, i mångt och mycket..
BIGGO HUGGOS!
Mmm, känner igen mig. Mor kom o sa för någon dag sedan att jag har haft två år på mig nu, kan jag inte bestämma mig för vad jag ska göra? Kan jag inte gifta mig, skaffa barn, hela cirkusen. Självklart, sa jag! ;) Det ordnar sig, det måste det ju
Åh du skriver så himla bra! Så det måste ju betyda att det är många som känner igen sig i det du skriver, alla kan och vill inte göra allt på en gång bara för att man är ung..
Jag håller på dej johanna. Men det vet du ju redan.. Och du måste inte iväg NU, du hinner. Det är ingen omöjlighet att resa med barn om man så vill senare i livet, eller jobba utomlands med barn.. Det är ingen omöjlighet att resa när man är 50 eller 60. Kolla på min morsa! Hon flyttar nog utomlands så småningom...
Ta vara på att du är nöjd. Snart stampar du igen.. :p
En massa kärlek till dej gumman!
Hej!
Jag gjorde inte många knop i mitt liv förrän jag fyllde 28.
Jag har sällan hemfallit åt förväntningar och pretentiösa tankar som andra människor har adresserat till mig.
Jag bestämmer själv.
Linn: Även om måstet att stanna står i vägen för många möjligheter, så är även det skönt. Just nu är det för många som snackar om allt jag borde och jag blir så trött på att alla andra vet vad jag borde att jag sätter mig på tvären och känner att här bordes ingenting. Jag skulle kunna stanna i min etta i Falun resten av livet bara för att vara tvärtemot. Nä, men allvarligt talat, vad är det för fel på att vara i Sverige, egentligen? För det är det jag känner, det är för mycket snack om detta eviga resande. Och JA, jag är sugen, jag vill se mycket mer, men... låt mig bara vara just nu. Typ. Biggo huggos till dig med. :)
Minna: Haha, javisst, ragga upp nån på gatan, gör barn och gift dig, då kanske du får tyst på morsan. ;)
Jeanette: Tack... Nej, dessutom KAN man inte göra allt på en gång.
Ida: Jo, jag vet. :) Fast... jag är inte nöjd som det är nu, det kan jag ju inte påstå, men det är ändå skönt. Du vet. :] Kärlek till dig med.
Niklas: Det är bra det. Man ska bestämma själv och inte lyssna alltför mycket på alla andra.
Det är bara du som vet hur du ska leva ditt liv, vad du har för önskemål och drömmar. Många kommer med goda råd och synpunkter men det är bara att ta till sig det som känns rätt för dig. Och ta det lugnt, du hinner, du har ju hela livet framför dig! Säger en som ena foten i graven. ;) Hoppas att du får en trevlig helg!
Pumans dotter: Ena foten i graven? Haha. Det tror jag väl ändå inte att du har. Hoppas du också får en trevlig helg!
Jag instämmer med alla andra. Man behöver faktiskt inte veta eller bestämma allt nu. Jag kan intyga att dt går utmärkt att både resa och bo med barn i andra länder. Jag vet inte riktigt vad ja vill göra med mitt liv heller ... Jag är säker på att du kommer att hitta något som känns rätt och gör du inte det kanske det inte är hela världen ;)
Jag kan bara hålla med. Själv vill jag mycket, asså ja skulle lätta kunna flytta till Sthlm, Holland, England, Irland, Grekland, USA... Men jag är för bekväm. Jag har världens bästa etta här på berget, bra läge, missen trivs som fisken i vattnet, nära till familjen etc. Ett jobb, en bil, en karl, ett par knott o ja e värsta Svensson liksom. ;D
Therese: Ja, du är ju ett levande exempel på att det går bra att resa med barn. :)
tinatoon: Haha, ellerhur, skaffa dig det där så har du aaaaallt. Min brorsa kanske? ;) Allvarligt talat så är det inget fel på att vara bekväm heller. Just nu är jag så trött på allt tjat om att man missar saker och att man ska passa på och bla, bla, bla. Jag orkar inte höra på det.
Jag reste på min första längre resa när jag var 33! De där "man måste ut och resa när man är ung-människorna" tycker jag bara är löjliga. Jag levde om som mest efter 30, både sexuellt och resmässigt och hela köret. Det är aldrig för sent att varken vara tonåring, bli vuxen eller ha roligt! ;)