Je suis une Montmartroise
Författare är Anna-Lena Brundin, som har en egen lya i Montmartre. När hon såg filmen Amélie från Montmartre, insåg hon att hon inte bodde i Paris, utan i Montmartre. Den här boken beskriver hon som sin kärleksförklaring till det omtalade berget i Paris. Hon inleder boken med förord som liknar inledningen till filmen Amélie från Montmartre och eftersom det är en av mina favoritfilmer blir jag såklart fast redan efter första meningen.
Anna-Lena avslutar:
- Och jag fattar fortfarande inte franska. Det enda jag fattar är att jag snart kommer att sitta på ett flyg, på väg hem. Det känns lite svårt, därför känns inte detta beslut svårt att fatta:
Je suis une Montmartroise. Jag kommer snart igen.
Det finns inget snack om saken. Jag är också une Montmartroise och jag vill också ha en lya i Montmartre! Den här boken gör mig enormt nostalgisk och jag inser hur mycket oupptäckt Montmartre jag har kvar att upptäcka... Jag kommer också snart igen.
Anna-Lena var ju ganska lik... När får vi se dig i page-peruk och knallrött läppstift? ;D
Jag har naturligtvis också den boken.... gillar den också
Pumita: Hon är jättelik med det bleka ansiktet och allt! Nästa gång jag åker till Paris (Montmartre) ska jag bannemej leta upp en pageperuk och ta ett foto! ;)
Therese: Såklart du också har boken, inte kunde jag väl tro något annat. :)
Jag får skriva en egen om Montparnasse :-) skämt å sido, jag måste läsa den! Har läst OM den men inte läst den.
Nämen, det ligger nåt i det... Montmartre är verkligen ett speciellt Paris. Måste läsa!
tolken: Skriv en om Montparnasse, för det området har jag bara besökt en (!) gång och vet inte särskilt mycket om det alls.
Krr: Montmartre är verkligen speciellt. Innan jag läste boken hade jag faktiskt ingen aning om historien bakom det faktum att Montmartre blev konstnärers, artisters och annat kul folks hemtrakter... nu är jag sugen på Montmartrehistoria... :)