barajagjohanna

Oj, vad jag har varit inaktiv de senaste dagarna. Jag ska bättra mig.

Men jag har mina skäl... Jag har varit i Linköping i ett par dagar. Me like östgötska. Det är hemma men samtidigt så långt borta. Jag har släkt i både Söderköping, Norrköping och Motala, därav känns dialekten hemma. Men som barn tog det alltid en hel evighet att åka bil när man skulle hälsa på kusinerna i Söderköping, så därav är det samtidigt så långt borta. Linköping är speciellt, det var ju på sjukhuset i den staden min rygg rättades till för drygt ett år sedan. Östgötskan väcker många barndoms- och ryggoperationsminnen. Så, ja, den där delen av landet är lite... speciell.

Till hemresan idag bokade jag en liten omväg (dock både bekvämare och billigare) och gjorde ett stopp i Stockholm för att träffa molgan. För första gången. Den där molgan, ni vet, som jag har haft en hel del kontakt med de två senaste åren, mest genom msn och sms men också genom plötsliga paket som kommit på posten och dessutom har vi varit den andres hjälp när skor och klänningar inte funnits i rätt storlek på hemmaplan. En knasigt bra relation det där - och det var kul att fika med molgan!

Fredagkväll. Imorgonbitti börjar jag jobba. Och nu har jag massor att stå i här hemma. Phu.