Samma inställning is the shit

Fröken Siljan och jag har precis hittat vår tredje gruppkamrat till kursen i grävande journalistik som rivstartade i dag. Vår tredje gruppmedlem är en fotograf som verkar ha precis samma inställning som vi.

Ingen av oss har gjort någon av uppgifterna som vi blev tilldelade över sommaren.
Ingen av oss har någon idé och orkar inte gräva fram någon, utan lever på tesen att det löser sig.
Ingen av oss behöver få högsta betyg, utan tycker att det räcker med att göra det vi måste.

Det löser sig nog.

Skönlitteraturen till Falun. Kvar blir kurslitteraturen och jag.

Gårdagens deppinlägg raderades. Det är inget roligt att vara för deppig i bloggen. Men någonstans inom mig vill jag att människor ska veta varför jag inte är lika social, framåt och självsäker som förut. För de senaste månaderna av utmattning och allt vad detta har fört med sig, har gjort att jag inte riktigt orkar sociala aktiviteter från morgon till kväll. Jag blir helt slut av att ha koll på tider, platser och nya människor och även vara glad och social på samma gång, flera timmar i streck. Dessutom har jag varit sjuk i nästan en vecka. Och i morgon börjar termin tre på journalistprogrammet.

Herregud, hur ska det gå?

Jag packar. Har packat ner massor av kläder, böcker, skivor. Jag ska ju flytta härifrån om fem månader för att göra praktik någon annanstans, och det är lika bra att börja skicka hem saker för att få mindre arbete senare. Lillebror har varit här över helgen och åker i dag hem med mina saker. Helst skulle jag åka med honom till Falun. Få energi av Oliver, hälsa på storebror på sjukhuset, vara på plats när systerson nummer två kommer till världen - och så vara ledig. Bara lite till. En vecka eller tre. Eller en månad eller fem. Ett år eller två.


Jan Guillous råd till unga journalister:

»Sök ett annat jobb om du inte absolut, absolut, absolut, absolut vill bli just journalist. Om du verkligen vill det, varsågod, sätt igång och konkurrera med alla andra 10 000 arbetslösa journalister.»

Pessimist.

Kristallengalans...

...pinsammaste: Camilla Läckberg och Martin Melin. Inga förklaringar känns nödvändiga.

...roligaste: Malin Åkermans uttal av humor [humå:r].

...gulligaste: Jonas Gardells dans.

...bästa: Torsten Flinck. Alltid bäst.

Han har vaknat!

Mamma och storasyster har varit uppe på sjukhuset. Mamma försökte desperat att väcka storebror med en kinesisk väckningsmetod som min moster berättat om, och storasyster sa åt honom att han måste vakna så att hon kan föda barn. Sedan åkte de hem igen. När de är på väg hem i bilen ringer sjukhuset och berättar: han sitter upp i sängen och pratar! Och mamma och storasyster vänder och kör tillbaka.

Dumma förkylning


Jag är nära på att överraska sovande T med en repris på vår måndagsfrukost - te och nybakade scones. Men jag vet inte om jag orkar. Det är andra natten i rad som jag sover dåligt. Hjärnan känns igentäppt och jag kan inte andas genom den snoriga näsan. När jag istället andas genom munnen blir jag så torr i käften att jag vaknar av törst istället för andnöd. Dumma förkylning. Jag som skulle komma igång och träna så fort jag kom till Sundsvall...

(Äh, scones lägger sig ändå bara som en degklump i magen.)

48 timmar...

Jag är sugen på asiatisk mat. Tror jag. Hungrig är jag i alla fall.
Men jag orkar inte riktigt fixa något. Jag har ju ätit en gång i dag. Räcker inte det?

Hur som helst, jag är så täppt i näsan att mina ögon känns halvt igensvällda. Om det går ihop vet jag inte, men det är så det känns i alla fall. Det har varit en meningslös dag. Eller kanske inte. Jag har ju packat upp och gjort snyggt i köket och det har ju gjort att min lägenhet är lite trevligare. På något sätt har det ändå varit ganska skönt att inte göra någonting i dag. Inte ens gå utanför dörren. Det blir i alla fall lite mindre meningslöst när T kommer hem senare i kväll. Det är ungefär det jag har väntat på i dag.

Förutom att storebror ska vakna - för det har fortfarande inte hänt...


36 timmar senare - dags att vakna!

Jag gick upp tidigt och åt frukost med T. Men istället för att följa med honom till skolan för att utbilda mig i hur jag ska ta hand om våra nya studenter på insparken, väljer jag att stanna hemma i dag. Här hemma snorar och nyser jag, äter Strepsils, dricker te med honung, löser korsord, diskar, Facebookar och väntar på nyheter från Falun - när ska storasyster få barn och framförallt: när ska storebror vakna? Det är dags nu. För båda två.


...

Egentligen är Sundsvall sig likt, lite färre studenter bara. Men allt är inte som vanligt och bra. Att min hals gör ont och att jag känner mig allmänt hängig kan ju kvitta. Värre är det att storebror sedan i gårkväll är på sjukhuset efter en crossolycka och ännu inte har vaknat. Det är lite svårt att koncentrera sig på något annat.

Värmen, fetaosten, poolen, tzatzikin, lugnet...

Det var en gång en tidig, tidig morgon i augusti. Tillsammans med min vän/klasskompis/svägerska landade jag i Chania, Grekland för att ha en lugn vilovecka i solen - en vecka som skulle komma att bli den troligen skönaste charterveckan någonsin. Här är ett litet, litet urval av våra 888 semesterbilder.



Det gäller att skydda sig. Olja och spray och kräm och stick och cooling spray och after sun.

 
Några dagar var det riktigt, riktigt höga vågor med starka undervattenströmmar.
Det var röd flagg, badförbud alltså, och badvakten vinkade argt in turister som badade ändå.


En kväll åkte vi in till Chania.

 
Jag fick en fantastiskt god pizza med fetaost, och till efterrätt fick vi rosa shots som matchade min resekompis.


Chania by night.

 
Det var ett fantastiskt fotoljus vid hamnen i Chania - som gjort för porträtt.


Hotellets ena poolområde. (Jo, det fanns två. Hotellet gick inte att klaga på.)

 
Men jodå, trots trevliga pooler besökte vi havet ett par gånger också.
Jag kan inte minnas att havet någonsin känts så varmt.


Grekisk sallad, vitlöksbröd och tzatziki - lunchen varenda dag.

 
Allra mest blev det en semester av glass.
Glassa vid poolen, glass till mellanmål och glass till efterrätt.


Stek.

Inte redo

Jag packar. För att åka tillbaka till Sundsvall efter tre månader därifrån.

För ett år sedan var jag oerhört förväntansfull och peppad. Första året på journalistprogrammet. Wow.

I dag, inför andra året, har jag en helt annan känsla. Året som varit, tillsammans med året av kreativt skrivande dessförinnan, har troligen varit mina bästa två år - fantastiskt utvecklande. Men det senaste halvåret har också varit de månader som tagit mig dit jag är i dag.
Utmattad.

Att komma tillbaka till Sundsvall ska bli härligt. Härligt för att få bo i min egen lägenhet bland mina egna saker, att få ha min T nära mig och att få träffa vänner. Men att komma tillbaka till Sundsvall ska också bli jobbigt. Jobbigt för att jag känner mig långtifrån redo för att återgå till en fullspäckad vardag där höga krav och måsten, schemalagda föreläsningar, kurslitteraturläsning och tentaångest styr mina dagar.

Jag känner inte igen mig själv när jag ser mig i spegeln

Mitt mörkbruna hår har haft en väldigt otrevlig blond utväxt ett tag. Efter en vecka i Grekland var utväxten ännu blondare, särskilt intill pannan var det väldigt ljust, vilket inte alls såg trevligt ut. Normalt skulle jag färgat utväxten mörk. Men inte i dag. Efter nästan fem timmar hos frisören är mitt fejk-mörkbruna hår inte mörkbrunt längre.


Hemma. Behöver jag säga att det känns lite... kallt?




32 grader och sol var det på Kreta i går när vi stod och väntade på transferbussen. Himlen var blå. Inte ett moln syntes. Vi skymtade vågorna på havet och tänkte att vi inte var redo att åka hem.

I natt har vi sovit i en gäststuga på en gård i Bromma, vilket givetvis var lite ruggigare än i en lägenhet utan AC på Kreta. Och i dag har jag anlänt Falun. 18 grader och mulet är vad det bjuds på här. Det känns förstås lite tråkigt att lämna den kretanska värmen för det här, måste jag säga. Ännu tråkigare känns det att lämna ledigheten för ett fullspäckat schema, för det är vad det snart blir.

Vi har tagit 888 bilder i Grekland. Den mängden tillsammans med ett strejkande virusprogram och massor att göra innan jag drar till Sundsvall på söndag, kan göra att bilder dröjer. (Eller så gör jag som vanligt och prioriterar det roliga - bilder...)




Alltsa, nagon maste skamta med oss...

Det kan  inte ha gatt en vecka. Det funkar inte, det kan inte vara sant, hur passerade alla dessa dagar sa fort? Jag behover en vecka till for min branna och for min nedvarvning. Men i morgon reser vi till Sverige. Boring.

Charterfolket

Har finns silikonmamman som ligger med sillisarna i vadret (jo, vi har sett arren) och kedjeroker och dricker Smirnoff Ice och ol tillsammans med sin karl (som for ovrigt standigt rapar i poolen). Samtidigt forsoker de se efter sina tva sma pojkar i poolen som skjuter med vattenpistol inte bara pa varandra utan aven pa andra gaster runtom.

Har finns farmor och farfar fran ett stort medieforetag som semestrar med sina tre barnbarn vara ett plotsligt forsvann under en barnaktivitet. (Han aterfanns senare. Det visade sig att han aldrig varit forsvunnen, utan befunnit sig pa samma stalle hela tiden. Ingen hade markt honom bara.)

Har finns sminktjejen som gar omkring i finklanning och blommor i haret hela dagarna och alltid har sin pojkvan i handen. Hon visar sig aldrig utan smink. Sarskilt tydlig ar den roda rougen och den bla och guldiga ognskuggan. I varmen resulterar sminket att sminktjejens hud ser alldeles flottig ut.

Har finns flodkorna fran Stockholm. Tre unga, bleka, stora tjejer varav den ena alltid ligger ensam under ett parasoll medan hennes kompisar har roligt i poolen.

Har finns tjejen i baren som jobbar varje dag fran morgon till kvall och nast intill hanar sina gaster som "bara" vill ha grekisk sallad och alkoholfri dryck.

Har finns svampen och svampens pojkvan - ett ungt par dar tjejen ar norrlandska och killen dansk. De blandar spraken (vi misstanker att tjejen flyttat till Danmark for att plugga och dar har hon traffat killen) och bestaller en tallrik med svamp till lunch (vilket givetvis far tjejen i baren att skratta).

Har finns WoW-killen, en kille i 12-arsaldern, som betalar 3 euro i timmen for att sitta framfor datorn och spela. Varje dag. Helst flera ganger om dagen.

Har finns ocksa look-a-like-tjejerna med likadan strandoutfit (likadana kjolar och likadana linnen samt matchande strandvaska och handduk) och som har betalat dyra pengar men anda bara ligger vid poolen hela dagarna. De ater grekisk sallad och tzatziki till lunch varje dag och sa fort nagon av deras mobiler piper hoppar de hogt av gladje.

Eh, vanta nu, de dar sistnamnda var nog vi...

Om att bara vara. (I Grekland...)

- Ska vi stalla nagon klocka? fragar jag froken Siljan en kvall.
- Nej, egentligen behover vi ju inte det, svarar hon.

Herregud, vi ar pa semester, vi har solen i var ago i en vecka och natten innan sov vi bara fyra timmar pa grund av sen ankomst och tidigt valkomstmote. Sa vi staller ingen klocka. Vi sover i narmare tio valbehovliga timmar. Pa sena formiddagen anlander vi hotellets lugnare poolomrade och vi njuter av de narmare trettiofem graderna och att bara vara och inte ha nagra masten. Ingen klocka att ratta sig efter. Det ar det basta.

Lunchen blir sen. Sa sen att ingen middag kravs. Vi middagstid befinner vi oss istallet pa stranden med sand och Medelhavets salta vatten mellan tarna. Vi tar ett kvallsdopp i ett hav som ar varmare an poolen. Det ar sa varmt och skont att det knappt svalkar. Strax innan solnedgangen ar vi tillbaka pa lagenheten och satter oss i handduk pa altanen och spelar kort, dricker iskallt vatten och ater choklad. Sedan beger vi oss ut pa turiststraket for att kolla laget. Dar inser vi att vi ar lite hungriga anda, och slinker in pa en restaurang och bestaller en forratt.

Det ar helt fantastiskt att fa vara har och slappa och ta dagen som den kommer.
Jag njuter arligt av varenda sekund.

Jag fattar fortfarande inte att jag ar har

Hela dagen har vi sagt "vi ar verkligen i Grekland" eller "shit, vi ar i Grekland" eller "alltsa, kan du fatta att vi ar i Grekland?" eller "fan vad underbart det ar att vara i Grekland". Jag vet inte ens om jag kommer forsta det nar vi aker harifran. Har ar sa harligt! Vi njuter av varmen som inte ar for  het och vi njuter av att svalka oss i poolen och att ata gudomlig mat till billiga priser.

Att vi valjer coca cola till lunchen irriterar dock servitorerna. De ar nog vana vid alkoholdrickande turister och blir forvanade nar vi valjer lask. Servitrisen skrattade nar hon tog upp tva bestallningar av coca cola. Nar froken SIljan druckit upp sin och servitrisen plockade bort flaskan sa hon att efter detta ar det bara ol som galler. Nar vi bestallde coca cola i kvall undrade servitoren om vi inte skulle ha vodka i. Vad ar grejen?

Hur som helst. Vart mal ar att slappa och det ar sa skont att vi har samma mal. Och vi har det sa oerhort bra. Hotellet ar over forvantan. Var tvarummare ar nyrenoverad och modern och mycket fraschare an vi nagonsin kunnat tro. Dessutom ar hotellomradet fantastiskt mysigt. Och... jag onskar jag kunde lagga in bilder. Om en vecka.

Ett annat sätt att packa, bara?

Normalt är jag väldigt organiserad när jag packar. Skriver lista, lägger fram i högar, tänker antal linnen till antal dagar och så vidare. I dag har jag bara tagit ut grejer från garderoben och lagt ner i resväskan. Förmodligen är det något som blir fel. Men pass, pengar, bikini och solkräm är med i alla fall. Så nu drar vi.

(Ja just ja, biljetten är också med.)

Dags att packa?

Resfeber? Jag? Aldrig. Lite stressad kan jag förstås bli, men jag brukar mest rycka på axlarna. Jag har ju trots allt rest ganska mycket de senaste åren och brukar känna mig rätt trygg och lugn. Den här gången? Jag är jätteuppstressad, mår illa, har ingen matlust och känner mig toknervös. Visserligen beror nog en del på att det inte är klart ännu hur jag tar mig hem när vi landar om en vecka. Just nu behöver jag uppenbarligen ha stenkoll för att känna mig lugn. Åh, vad jag ser fram emot i morgon förmiddag då jag får vakna till sol och värme, kan gå ut och lägga mig vid poolen med min bok och bara få slappna av...

Bilen mot flygplatsen går i alla fall om knappt tre timmar, så det är nog hög tid att jag sätter igång och packar nu.

Nu erkänner jag

Jag har nog inte sett på en enda nyhetssändning på TV den här sommaren och vet faktiskt inte vad som har hänt i Sverige eller världen. Som journaliststudent är detta förstås pinsamt. Jag har haft någorlunda koll på lokalnyheterna, men det är bara för att jag har jobbat som reporter på en av lokaltidningarna - och givetvis har jag i jobbet haft lite koll på vad andra lokaltidningar skrivit om. Men den enda gången jag bläddrat i en rikstäckande tidning är när pappa eller pojkvännen kommit med Aftonbladet. Observera att jag alltså bläddrat  i tidningen, inte läst. Eller okej, jag läste nog Aftonbladet och Expressen ett par gånger under lunchen på jobbet, men det är nog allt.

Självklart har jag inte kunnat undgå nyheten att Michael Jackson är död. Dessutom vet jag att två Gotlandsfärjor krockade, att några personer omkom i en brand i Rinkeby och att en man vann 22 miljoner och dog dagen efter. Och just ja, prinsessan Madeleine har förlovat sig, det berättade mamma i går.

Men det här är ungefär allt - och allt har jag fått berättat för mig från vänner och bekanta. Jag har inte läst det själv. Pinsamt va? Att diskutera journalistik kommer jag aldrig ifrån och det kan förstås vara trevligt, men ofta blir jag nu för tiden bara trött på det. Trött på tunnelseendet, likriktigheten och att sikta högst. Jag har nog aldrig tidigare varit så här omotiverad till att börja skolan igen. Jag är tyvärr inte alls redo.

Att hålla mig borta från nyheterna på TV, radio och tidningar är för mig att få lite semester. Om mina lärare skulle läsa detta, vilket ju inte är helt omöjligt, skulle de nog slita sitt hår, hoppa upp och ner i ren förtvivlan och gorma om att man alltid  är journalist, även när man är "ledig", att man alltid  ska ha koll, vara nyfiken, frågvis, uppmärksam och bla, bla, bla... Själv säger jag att jag faktiskt struntar i detta. Givetvis finns yrkesrollen alltid där i bakhuvudet, men när jag är ledig är jag ledig, annars går jag under. Gå under gjorde jag förresten i princip den här sommaren. Jag planerar att komma tillbaka, men jag har ingen lust att komma tillbaka för att sedan gå under igen bara för att jag aldrig får känna mig ledig. Inte en chans.

Jag måste skaffa mig en målarbok

Fröken Siljan och jag skulle bara hjälpa min mamma att måla pedagogiska färglappar till hennes förskolebarn. Det slutade i nästan två timmars målande med mina gamla färgpennor som jag plockade fram. De sista sidorna i min nya kalender består av ett gäng bilder att färglägga. Hur kul som helst och oj vad vi höll på! Jag har i flera månader tjatat om att jag vill ha en målarbok och nu måste jag nog skaffa mig en på riktigt. För koncentrationen i att få färglägga bilder i regnbågens alla färger och lite till är som meditation och nästan som terapi för själen.












Voilà - här är mina favoritkillar


Båttur på Runn, söndag 9 augusti 2009

Typiskt min hud

Efter fyra dagar i bikini under blå himmel är jag lite färgad, men framförallt har jag kliande och hettande eksem på olika delar av kroppen. Typiskt mig. Typiskt min hud. Den blir så här innan den har hunnit vänja sig vid solen. Samma sak varje år och den här sommaren har den ju knappt hunnit få någon sol alls. Men det är bra att eksemen kommer nu - då kanske huden klarar den grekiska solen lite, lite bättre om sissådär fyra dagar.

Söndagsfrukost på bryggan


Kroppen är fantastisk som berättar

Jag har redan varit ledig i snart tre veckor. Det innebär att jag bara har två veckor kvar innan jag ska tillbaka till Sundsvall, och jag inser att två veckor inte är tillräckligt.

Den senaste veckan har varit bra. Fortfarande är lusten att hitta på något inte jättestor, jag trivs bäst när jag slipper vara social och humöret kanske inte är på toppens topp. Men ändå - en bra vecka. Men det betyder tydligen inte att allt är bra, för sedan kommer plötsligt en dal av nedstämdhet och illamående. Jag googlar illamående och hamnar hos stressmottagningen och stressdoktorn och får svar på vad de senaste månadernas illamående och ständiga törst beror på. Det är också ett sätt för kroppen att berätta för hjärnan att jag är utmattad. Förstås. Kroppen är fantastisk som berättar. Hjärnan, däremot, är mindre fantastisk som ignorerar.


En allsångskväll på Skansen




Syskon och kompisar och flickvänner och pojkvänner och klasskompisar och svägerskor och svågrar och Gud vet allt vi är med varandra. Vi hade i alla fall trevligt under allsången på Skansen. Vi satt i gräset och åt smörgåsar och trallade med i allsångerna under genrepet, för att sedan ta oss in i publikhavet innan sändningen började. Regnmolnen såg oroväckande ut, men tog sig runt Stockholm och gjorde att kvällen blev fin. Fint var det också att dansa vals mitt i publikhavet. Men Krunegård slog allt. Han röjde på scenen, och T och jag sjöng med i varenda ord. Jag är en vampyr.  Så mycket Sundsvall. Så mycket racerfartsbugg. Så mycket vi.


Ingen extrakurs

Jag har glömt att tacka ja till skriva-för-barn-kursen som jag eventuellt tänkte läsa på distans under hösten, parallellt med mina vanliga studier. Detta innebär att jag nu är struken, upptäckte jag precis. Det var nog lika bra.


Efter fem intensiva dagar...

...i Stockholmsområdet kom jag i dag hem vid lunchtid och har sedan dess njutit med en bok på en luftmadrass i solen. Nu behöver fötterna och hjärnan vila lite. Men jag har haft underbara dagar i Stockholm och Nykvarn och är så glad att jag stannade längre än bara en helg. Pistagebiskvi och citrontårta på Taxinge slott, asiatisk buffé på Sveavägen i Stockholm, valsdans i direktsänd TV på Skansen och impulsshopping är bara några av grejerna vi hunnit med. Men nu är det faktiskt ganska skönt att vara hemma och göra ingenting ett tag.


I väntan på bröllopsinbjudan

I går sprang jag på en fantastisk klänning. Bandeaumodell. Turkos. Svarta blommor i kjolen. Sidenband i midjan. Satt som en smäck (när jag hittar rätt bh) och jag tänkte sittning i höst och eventuella bröllop och jag slog till.

Sådant här gör jag aldrig. Inte med en klänning som är för fin för att ha till vardags. Inte med en klänning som jag inte ser särskilt många användningstillfällen för. Men den passar ypperligt att ha på bröllop. Så nu väntar jag bara på en inbjudan till någons bröllopsfest, så att jag får använda klänningen och slippa ångesten över pengarna som lämnat mitt konto.