barajagjohanna

Att göra en bok av en mailkonversation kan ju tyckas vara en smula märkligt. Jag vet inte bakgrunden till varför Carolina Gynning och Alex Schulman gjorde det. Men jag gillar det. Det är ju som att smyglyssna på någon annans privata samtal. Jättespännande.

Men spännande är egentligen inte rätt ord för detta. I boken Privat: Mejlkorrespondens  blir det snarare väldigt roligt än spännande att läsa vad Carolina Gynning och Alex Schulman skriver till varandra. Boken hade givetvis aldrig gått i tryck om det inte vore för att det är två kända och mycket omtalade människor bakom den. Men det är det som är roligt. Något litterärt mästerverk är det ju knappast, men främst Alex Schulman har en förmåga att beskriva saker och ting både vackert och fängslande med hjälp av alla sina liknelser. Båda skribenterna bjuder på sig själva och framförallt Carolina Gynning får mig att skratta högt.

Det som börjar som ett tack för senast-mail mynnar ut i ett halvårs mailkonversation om allt från kärlek och jobb till märkiga drömmar.

Onödig bok? Javisst. Onödig och underhållande!