barajagjohanna

Kanske hade det varit annorlunda om regndropparna var utbytta mot snöflingor istället? Det är ju inte det att jag inte vill  att det ska kännas mysigt att det snart är jul. Men tiden känns fel. Advent kom så fort. Drygt tre veckor kvar till julafton och jag befinner mig tidsmässigt fortfarande i oktober, långt ifrån tankar på julen.

Här om dagen slog det mig: Från och med januari är inte jag ungdom hos SJ längre.

Herregud.
He-rre-gud.


Ungdom har man ju varit hela sitt liv, eller? Att bli vuxen på SJ - det har liksom varit vääääldigt långt borta. De har ju trots allt en ganska generös gräns på hela 26 år. Och 26 år är alltså väldigt långt borta. Väldigt  långt borta.

Det är bara det att... att jag liksom råkar bli just 26 år om sissådär en och en halv månad. Hur, och framförallt när,  fan hände detta?

Barndomsvänner

De senaste dagarna har jag försökt snåla lite vad gäller maten. Denna idé kom av att jag dels fick lite panik för att jag "råkat" spara de senaste veckornas kvitton från Ica (ingen rolig historia), dels för att jag ska tillbringa helgen i pojkvännenes lägenhet. Att "snåla" har inneburit att helt enkelt titta vad som finns i min kyl och frys istället för att handla det man är sugen på. Denna kylskåpsrensning har knappast resulterat i något äckligt. Tvärtom. Vi har ätit spagetti och quornfärsås, till och med med parmesan på, det har blivit fantastisk linssoppa, vi har ätit tacos och det har blivit klyftpotatis och tzatziki med quinoabiffar/kyckling. För mig låter det till och med som lyxmiddagar. Tänk vad man kan fixa av att bara ta av det man har istället för att ständigt handla nytt!

Dagens lunch blir dock inte riktigt lika lyxig: Nudelsoppa, eftersom det ligger ett antal paket i skafferiet. Och lite tomat och kiwi för att fortsätta kylskåpsrensningen.

Jag kan faktiskt inte minnas att jag någonsin haft särskilt höga krav på mig själv egentligen.
Sedan började jag på den här utbildningen.

Det där är jag. Och den där bannern finns på Mittuniversitetets hemsida. Jag tycker att texten är lite rolig. »...som bloggar om vad som händer mellan tentor och nudelmiddagar.» Det var säkert ett år sedan jag åt en nudelmiddag. Men med den insikten, och med ett konto vars disponibla belopp minskar i en sådan rasande fart att jag faktiskt inte vet vad som händer, förstår jag att jag kanske borde  äta fler nudelmiddagar. Jag lever nämligen alldeles för lyxigt, inser jag. Halloumifrukostar är nog inget som en student borde ägna sig åt...

Politisk kommunikation med vaniljhjärta är faktiskt inte så dumt.

Jag vet inte varför jag plötsligt tänker positivt eller hur det kommer sig att jag ser ljust på ett PM som jag normalt skulle tycka var extremt jobbigt. Kanske har det att göra med självkänslajobbet som jag tagit upp igen. Att jag för första gången på länge (eller någonsin?) har börjat i tid med kurslitteraturen gör nog sitt också. Dessutom kan det ha att göra med att jag inte längre engagerar mig i studenttidningen vid sidan om skolan, inte längre sitter med i någon styrelse och inte läser någon extrakurs. Det är faktiskt helt galet skönt att strunta i vad som ser bra ut utåt.

Att lyssna till vad jag vill  och säga nej till annat är nog något av det bästa jag gjort.

Hela världen utanför fönstret är så grå att det kändes mörkt klockan ett. Himlen är ganska ljust grå, men ändå så mörk att hela luften känns grå. Dimman är tjockt ljusgrå och lite transparent. Regnet är ännu mer transparent, men den gråa tonen är fortfarande tydlig. Asfalten är blöt. Och grå, förstås. Mörkt grå.

Jag ska fortsätta läsa. I min, guess what, gråa bok.

Resultat av den totalt oplanerade kvällen som blev till marängswiss och Rappakalja:
Skrattande skara med mätta magar = fina familjen.

När jag vaknade och slog på mobilen hade jag fått ett mms på en liten bäbis. Min barndomsbästis fick en dotter i morse! Nu har mina båda första barndomsbästisar fått en varsin dotter inom loppet av fem veckor (grattis båda två till världens sötaste tjejer!).

Som om det inte vore nog med goda nyheter fick jag också reda på att dagens seminarium är inställt. Ledighet!

Här sitter jag och självmant  söker på Michael Jackson på Spotify. Herregud, vad händer? Här sitter jag och diggar och sjunger med till Michael Jackson-låtar - jag som aldrig ens har gillat Michael Jackson. Jag har för tusan till och med ogillat honom så länge jag kan minnas! Allra mest ogillar jag hysterin sedan hans död. För numera gillar alla Michael Jackson och människor som aldrig tidigare lyssnat på honom höjer honom plötsligt till skyarna.

Och här sitter jag.

The way you make me feel
You really turn me on
You knock me off of my feet
My lonely days are gone...

Å andra sidan ser mitt Michael Jackson-fan till pojkvän på Grey's Anatomy numera.

Politisk kommunikation - kursen där det finns tid till annat än plugg. Visst, det är en hög böcker som ska plöjas och några PM som ska skrivas, men jag behöver bara tillbringa två timmar tre dagar i veckan i skolan.

Det här är alltså kursen då det är dags att komma igång med träningen igen. Nu drar jag på spinning.
(Under tiden kan väl ni övertala min pojkvän att han ska följa med mig på spinning någon dag?)

Behövligt. Efter tentan låg jag i min besvikelse i sängen i och gjorde ingenting i ungefär sex timmar. När jag ryckt upp mig kom svägerskan och fröken Uppland hem till mig och åt ost och kex och tittade på Idol.

Tio veckor av hårda, praktiska kurser är över. Dessa tio veckor avslutade jag i går med att med allra största sannolikhet skriva min första underkända tenta... Det känns skittråkigt. Jag är arg på mig själv för att jag, liksom alla andra, antog att det var en tenta som man skulle klara även om man inte läst böckerna. Nu hade  jag läst böckerna, men för mig räcker det inte med att läsa dem en gång och jag är arg på mig själv för att jag inte ansträngde mig mer.

Hur som helst, efter tio intensiva veckor behövs nedvarvning mer än någonsin. Helg mellan två kurser är de bästa. Särskilt när man inte fått några böcker till nästa kurs, för då finns det verkligen ingenting man kan göra även om man skulle vilja. Jag gör ingenting  ansträngande den här helgen. God mat och bio med mannen i kväll är så mycket ansträngning som jag kan sträcka mig till.

Tidigt i morgon, närmare bestämt klockan åtta, skriver vi tenta. Igen. Vi har precis avslutat en fem veckor lång praktisk kurs där vi har gjort en bilaga som lästs av 100 000 personer och där vi tre och tre har gjort en tidningsdummy - från idé och mallar till produktion. Allt helt och hållet från scratch. Vi har alltså gjort intervjuer, skrivit artiklar, fotograferat och redigerat. Nu ska vi visa vår kunskap i det här praktiska genom att skriva en klassisk tenta utifrån litteratur som egentligen inte ens handlar om samma sak som resten av kursen.

(Konstpaus med tid för de två föregående meningarna att sjunka in.)

Jag har producerat sex texter, publicerat minst lika många bilder i vår resemagasinsdummy samt redigerat minst 20 uppslag i magasinet. Precis som i förra kursen undrar jag: har jag inte redan visat vad jag kan? Och än en gång bara skakar jag på huvudet åt det idiotiska.

Ville bara säga det.