barajagjohanna

Från nio till fem har jag suttit på rättegång och iakttagit, lyssnat och antecknat. Det hela var oerhört spännande. Innan förhandlingarna började i morse träffade jag min gamla kollega kriminalreportern, vilket var mycket trevligt. För det första skulle han på samma rättegång som oss och då förstod vi att det nog var något av värde i alla fall, och för det andra fick fröken Siljan och jag en chans att fråga honom hur saker och ting funkar. För är det någon som kan kriminaljournalistik, så är det han. Att det var något av värde, förresten, det märkte vi också när vi räknade poliser i rättsalen. Sex stycken. Plus åtta kriminalvårdare...

Mitt i slutpläderingarna hände något som fick mig att tro att jag var med i en film och jag såg kvällstidningsrubriker framför ögonen. Plötsligt kom nämligen en offentlig break up från den tilltalade frugan, som inte kunde sluta snyfta. När hennes man, en av de andra tilltalade, fördes ut ropade han över hela rättsalen »Ha det så bra! Jag älskar dig i alla fall!» och mitt hjärta krossades.