Dagboksskrivaren personifierad
Har precis köpt och laddat ner Winnerbäcks nya låt Ingen soldat från CDON.com och jag blev kär direkt. Han har lyckats igen. Hade visserligen inte trott något annat.
Nog om det. Jag har i flera dagar nu tänkt på att jag borde skriva lite i min riktiga dagbok. Ni vet, en gammal hederlig bok som man skriver i för hand. Jag har minst 25 dagböcker och förut skrev jag i stort sett varenda dag, det var ytterst sällan jag skippade en dag. Men sist jag skrev var den 13 januari. Det är ju över en månad sedan! Det känns faktiskt hemskt att inte kladda ner sin dag och sina tankar i en bok! Men uppenbarligen har jag inte samma behov av det längre. Och sen är det väl så att det inte händer så mycket spännande saker i min vardag för tillfället och det känns kanske inte så meningsfullt att skriva "Idag var jag på jobbet igen. Jag satt på Telia. Det var mindre roligt. Fick för första gången sedan jag kom tillbaka till Telia prata med en fruktansvärt otrevlig kund som skrek att han skulle prata med min chef och senare slängde på luren. Jag fick dock prata med en trevlig kille på 25 år som hette Johan. Han bodde i Malmö och skulle flytta telefonen till en ny lägenhet. Efter jobbet tränade jag pulsjympa." Nej, hur intressant och viktigt är det att skriva ner? I Paris skrev jag varenda dag, vilket är otroligt roligt att ha kvar. (Det är för övrigt väldigt roligt att kunna gå tillbaka till ett visst datum ett visst år och se vad man gjorde och tänkte då.) Under sommaren skrev jag mycket om olyckan med min syster och under hösten fortsatte jag skriva som vanligt, men någonstans i december hände något... vad vet jag inte, men dagboken har blivit liggande.
Det känns nästan lite sorgligt. Men jag får väl ut mina tankar på annat sätt helt enkelt. Vid nästa spännande epok i mitt liv kommer jag dock troligtvis ta upp det riktiga dagboksskrivandet igen.
Nog om det. Jag har i flera dagar nu tänkt på att jag borde skriva lite i min riktiga dagbok. Ni vet, en gammal hederlig bok som man skriver i för hand. Jag har minst 25 dagböcker och förut skrev jag i stort sett varenda dag, det var ytterst sällan jag skippade en dag. Men sist jag skrev var den 13 januari. Det är ju över en månad sedan! Det känns faktiskt hemskt att inte kladda ner sin dag och sina tankar i en bok! Men uppenbarligen har jag inte samma behov av det längre. Och sen är det väl så att det inte händer så mycket spännande saker i min vardag för tillfället och det känns kanske inte så meningsfullt att skriva "Idag var jag på jobbet igen. Jag satt på Telia. Det var mindre roligt. Fick för första gången sedan jag kom tillbaka till Telia prata med en fruktansvärt otrevlig kund som skrek att han skulle prata med min chef och senare slängde på luren. Jag fick dock prata med en trevlig kille på 25 år som hette Johan. Han bodde i Malmö och skulle flytta telefonen till en ny lägenhet. Efter jobbet tränade jag pulsjympa." Nej, hur intressant och viktigt är det att skriva ner? I Paris skrev jag varenda dag, vilket är otroligt roligt att ha kvar. (Det är för övrigt väldigt roligt att kunna gå tillbaka till ett visst datum ett visst år och se vad man gjorde och tänkte då.) Under sommaren skrev jag mycket om olyckan med min syster och under hösten fortsatte jag skriva som vanligt, men någonstans i december hände något... vad vet jag inte, men dagboken har blivit liggande.
Det känns nästan lite sorgligt. Men jag får väl ut mina tankar på annat sätt helt enkelt. Vid nästa spännande epok i mitt liv kommer jag dock troligtvis ta upp det riktiga dagboksskrivandet igen.
Kommentarer
Trackback