barajagjohanna

Såhär lätt är det att ta sig iväg när man heter Johanna och har R som kompis

Jag

»Har du legitimation?» frågar tjejen vid dörren till Sportbaren i Ejendals arena samtidigt som jag kommer på att mitt leg ligger kvar i jackan som ligger på min sittplats. Jag suckar lite och förklarar att det är kvar i jackan, varpå tjejen säger att hon är ledsen. Yeah right att du är, tänker jag, blir ordentligt irriterad och förklarar att de låter mig gå in i baren varje gång annars, utan att kolla leg. Särskilt irriterad är jag då mitt sällskap, två och tre år yngre än jag, redan gått in. Tjejen upprepar bara att hon är ledsen.

MEN SER JAG UT SOM SJUTTON ELLER?

Jag har full förståelse för att man kan tro att jag är lite yngre än vad jag är, men sjutton? Och det är utan tvekan jättebra att vakter kollar leg en gång för mycket än en gång för lite. Men jag blir riktigt, riktigt irriterad på detta med tanke på att jag annars glider in i baren, match efter match, utan att visa leg.

Och efter mig glider en sjuttonåring in.

Förnedrande. På riktigt.

Hockey i skitGränbyhallen. Vi vann, vilket tyvärr inte var särskilt självklart. Nu är jag frusen, har basröst, är glad över att ha stått och skrikit bredvid Uppsalakompis V under matchen men väldigt mindre glad över att inte fått träffa Uppsalakompis Ida efteråt.

Men framförallt är jag sjukt trött... sängen ser förbaskat inbjudande ut. Kanske bjuder jag på bilder från dagen/kvällen en annan dag, eller så är det de lyckliga som har lösenordet till bilddagboken som får se. Det visar sig. Jag måste sova, ska till Gävle imorgon. (Det är ett jäkla åkande nu...)

Jag loggade just in på studera.nu och fick se att normeringstabellen från högskoleprovet publicerats. Jag gick in och kikade och såg till min besvikelse att jag har svarat rätt på en enda fråga för lite för att höjas... Trodde jag. När man är inloggad på studera.nu, kan man se sina betyg, sina akademiska meriter och sina resultat från högskoleprovet. När jag kikade där och fick se mitt resultat, insåg jag att jag helt enkelt måste ha rättat fel efter provet...

För jag har nämligen höjt mig! Inte mycket alls, men det är fortfarande en höjning och en höjning innebär att jag är jättenöjd. Jag är fortfarande inte där jag vill vara, men uppenbarligen en bit påväg.

"Efter vinsten på söndag ska jag berätta en sak för er." Man ska inte vara så kaxig, jag vet ju det. När Bofors kvitterade i andra perioden idag höll jag på att få äta upp mina ord och jag ångrade bittert vad jag hade skrivit.

Men sedan vände det och matchen slutade 7-3, tack och lov.

Förra säsongen var det ganska mycket som inte stämde. Även om hoppet aldrig överger en trots att det ibland ser riktigt illa ut, så måste jag erkänna att jag förra säsongen hade på känn att det inte skulle gå hela vägen. Det är inget man (jag) säger högt, för jag hoppas ju att jag ska ha fel. Innerst inne finns ett sådant starkt hopp att det ska vända. Men förra säsongen kändes det nog inte helt hundra på något plan faktiskt.

Den här säsongen... jaa... den här säsongen känns ungefär allt bra. Efter arton omgångar har Leksand förlorat en match. De leder tabellen med hela åtta poäng före tvåan. De har solklart den bästa målstatistiken i hela allsvenskan med 69 gjorda mål och 25 insläppta. De har hållit nollan i hela sex matcher. Den här säsongen krigar spelarna mer, det finns en säker världsmålvakt och en juniormålvakt som redan är grym och kommer bli bättre. Till råga på allt är den enorma publiken på plats match efter match.

Jag brukar missa kvalserien. Första året bodde jag i Uppsala och kunde inte se många matcher. Andra året bodde jag i Paris och kunde inte se någon match alls. Tredje året (i våras) var jag nyopererad och fick kämpa för att kunna se en enda match. Den här gången ska jag göra allt för att få vara med och fälla glädjetårar, jag också. För det jag skulle berätta efter dagens vinst var helt enkelt att Leksand kommer att vara hemma i elitserien nästa år. Nu är det inte bara hopp och tro, inte bara något jag känner på mig. Nej, för jag vet att vi går upp den här säsongen. Nu vet ni det också.

Kvart i fem imorse vaknade jag av klockradion. Trots det tidiga klockslaget, hade jag inga problem att studsa upp till duschen. Klockan kvart i fyra i eftermiddag går jag hem efter sex dagars arbetande. Då går jag hem för fyra dagars ledighet, varav tre dagars pluggfrihet. TRE DAGAR! Kryssningen som vi skulle åkt på som planerat till helgen, stannar vi hemma ifrån av en anledning som är... ...ja, jag blev så glad imorse att jag började gråta. Detta innebär inte bara fyra dagars ledighet, utan en helg hemma, vilket var åtta veckor sedan sist... Det innebär också att jag får träffa min mormor, morfar och moster som kommer till Falun, att jag har tid att träna samt att jag inte missar söndagens hockeymatch. Enbart bra saker, alltså.

Efter jobbet ska jag gå och leta tjocka stövlar. Trots att det inte är mig det har hänt något bra, så blev jag så glad och en plötslig känsla av att jag får unna mig något, infann sig... Vad konstig man är. Men det här är en bra dag. Jag kommer hem i tid, har en ledig kväll utan plugg som hänger över mig, och jag är ledig imorgon (sova!), i övermorgon, nästa dag OCH nästa dag... hur sjukt är inte det?

Jag tror jag har glömt.

Inte mindre än fem olika inledningar har jag, varje är på 3-6 meningar. Sedan är det stopp.

Nu har jag dammsugit och diskat - allt för att inte känna att jag måste göra något annat. Jag har stängt av musiken. Jag har satt mig upptagen på msn. Jag har en kopp te bredvid mig. Jag har glasögonen på för att ögonen ska vara extra koncentrerade. Jag har till och med ett par rutor choklad från gårdagen. Inte minst har jag fått lite positiv energi av jordens sötaste bäbis.

Och ändå...

Två dygn kvar, sedan ska portföljen i litterär gestaltning vara poststämplad till Högskolan i Gävle. Under dessa två dygn jobbar jag, så i själva verket måste jag för att hinna posta innan lådan tömmer på torsdag, ha skrivit ut texten om drygt ett dygn. Och som ni förstod av föregående mening jobbar jag under morgondagen, vilket innebär att det egentligen är ikväll och några få timmar imorgon kväll jag har på mig att skriva.

Inte alls stressigt... Eller, stressad känner jag mig faktiskt inte, snarare uppgiven. Jag måste ju få fram en text typ nu och det verkar inte gå. Så ja, uppgiven är nog ett mer korrekt ord för mitt tillstånd.

»Pengar är som gödsel. De gör nytta endast om de sprids.»

"Reseskildringen och det litterära reportaget rör sig i gränslandet mellan skönlitteratur och journalistik. Det personliga berättarperspektivet är en förutsättning." (Ur Det sjunkna alfabetet - en bok om konsten att skriva, av Peter Gustav Johansson)

Jag läser citatet en gång till. Exakt. Där har vi det. Blandningen mellan skönlitteraturen och journalistiken. Det är där jag är, det är där jag vill utvecklas, det är där där jag vill vara.

Responsen jag har fått från min lärare på mina skönlitterära texter har varit långt över förväntningarna. Man hissas verkligen upp till skyarna av att få höra att man imponerar av språksäkerhet och säkert gestaltande. Jag menar: jag visste att jag kunde skriva, men jag hade faktiskt ingen aning om att jag kunde skriva skönlitterärt... Den litterära delen av min kurs är snart slut. Det är synd att det går så fort, för nu när jag fattar att jag kan om jag bara skriver, så vill jag ju fortsätta. Se om jag kan utvecklas. Men snart börjar den journalistiska delen, vilket ska bli väldigt intressant det också: Kommer det kännas som upprepning eller kommer det kännas nytt även för mig? Kommer jag överhuvudtaget tycka att det är roligt? Kanske kommer jag känna att det är skittråkigt och därmed får en helt ny syn på mina (osäkra) framtidsplaner?

Detta är mitt 1000:e inlägg.

Det finns tre hockeylag som jag av olika anledningar verkligen inte gillar: Malmö, Södertälje och Mora. Därför är jag väldigt glad hur tabellerna i första- och andraligan ser ut just nu. Södertälje och Mora råkar ju ha hamnat i elitserien, men de ligger där de ska ligga: sist (påväg in i kvalserien och ner till allsvenskan). Malmö halkade ju till min glädje ner till allsvenskan förra säsongen och ligger nu elva poäng efter Leksand, under kvalseriestrecket.

Och var Leksand ligger? Först.

(Att Belfour dessutom höll nollan ikväll och att Bellemare gjorde mål, gör ju att det är ännu mer som det ska.)