Helt frivilligt!
På skolan. Seriösare än vad jag ser ut. Fast inte mycket.
Jag har varit på skolan hela dagen. Helt frivilligt. Responsat texter med fröken Gästrikland, lilla fröken L och mr Västerbotten. Helt frivilligt. Jag har till och med redigerat ett uppslag av mitt reportage och mina bilder. Helt frivilligt! Dessutom lämnade jag in allt en halvtimme innan deadline. Det kan man ju också kalla frivilligt, i och med att det var just trettio minuter kvar till jag var tvungen att lämna in det.
Nåväl, nu är det i alla fall helg på riktigt.
Promenad bättre än sömn, enligt ny forskning av Johanna
Det var halloweenpriser på godiset på Ica förresten. Jag var inte ett skit sugen, men kostar det 3,90 kr/gh, så... alltså, det är ju dumt att låta bli.
Den som styr kroppen
Just idag kände jag mig träffad.
Rubriken syftar på magen. Jag är rädd för att magkatarren är påväg tillbaka. För två och ett halvt år sedan hade jag problem med magen. Det handlade om allt från att jag var hemma från jobbet i två veckor och var tvungen att småäta precis hela tiden för att må okej, till att jag fick vända på perrongen och åka hem när jag egentligen skulle ta tåget till Göteborg. Mår inte magen bra, mår inte resten av kroppen bra. I några dagar nu har jag gått och burit på de där typiska känningarna av illamående, hungersug och tom mage trots nyligen intagen måltid. Det är inte jätteilla ännu, men jag är orolig, för att magen är orolig.
Min vardag är helt olik den jag hade innan jag flyttade hit. Jag gör så mycket mer. Det går inte att jämföra. Medvetet har jag dessutom valt bort att ta på mig extragrejer för att jag inte vill bli stressad. Och tack och lov känner jag mig inte ett dugg stressad. Jag trivs skitbra. Ändå protesterar magen. Och oron över magen blir ju i sig ett stressmoment. Så, vafan gör man?
Nu är Sundsvall vitt
Snöflingorna som vätte mitt ansikte när jag cyklade till träningen ikväll, var så stora att jag knappt såg något.
Cykeln fryser. Växlarna fungerar inte och bromsen stannar på hjulet så fort jag trycker in den vänstra handbromsen. När jag inte åker i nedförsbacke längre, får jag stanna, rycka loss bromsen från hjulet, och cykla vidare. Det blev fyra omständliga vändor med cykeln idag.
Sundsvall ligger under snö och min cykel får tina inomhus inatt.
Och så dagens bästa!
Men jag kollade runt på datorn ändå. Jag kanske hade missat uttaget för minneskort?
Och det hade jag! Haha!
Vadå köpt bild?
Det är klart att Resumé inte skriver "bildstöld" på specifikationen, även om det är just stöld det handlar om. Att betalningen utgår som lön kan jag väl gå med på, så länge jag får mina pengar. Kruxet är ju att jag nu inte har fått summan vi kom överens om - pengarna är utbetalda som lön och lön får man skatta för. Fast skitsamma, jag orkar inte bry mig. Men ordet "bildinköp" gör mig irriterad. Hade de frågat först hade jag med stor sannolikhet låtit dem använda bilden, men snor man så blir jag arg. Enligt upphovsrättslagen så är betalningen dels för bilden, men också ett allmänt skadestånd. Inget köp!
Det var dagens irritationsmmmoment.
Nästa gång jag åker hemhem har jag en jäkligt bra anledning
Den här veckan åker väldigt många klasskompisar till sina hemorter. Vi är nämligen inte schemalagda förrän nästa tisdag. Istället är det jobb med reportage som gäller.
»Jag bor ju här», var fröken Utrikeskorres självklara anledning till varför hon stannar i Sundsvall den här veckan. Samma sak gäller för mig. Jag stannar. Hemhem åker jag, vad det verkar som, bara en gång innan jul. Anledningen är att tillsammans med ett fyrsiffrigt antal Leksingar se Mora-Leksand på 144 kvadratmeter storbildsduk i Ejendals Arena, få lite underhållning, nattklubb på isen och mingel med spelarna. Alltså: en helkväll i Leksand och långnäsa åt Mora, där matchen spelas. Men inte än på några veckor.
Brr...
Mörkret lägger sig över staden redan vid fyratiden och tillsammans med kylan gör det mig både trött och opeppad.
Och så det här med manligt och kvinnligt igen...
Min klasskompis från Uppsalatiden, Henrik, numera känd som Aftonbladets Casanova, följer amerikanen Neil Strauss raggningstips. Strauss har nämligen skrivit en bok, "Spelet", om hur killar ska göra för att fånga en tjej. Han menar att man med hans tips kan bli en Casanova på 30 dagar. Att skriva en bok där man på fullaste allvar behandlar ämnet hur killar ska ragga på tjejer känns väl egentligen ganska befängt. När Henrik ringde upp Strauss för att ställa honom mot väggen, eftersom han inte tycker att tipsen fungerar ordentligt, fick han veta att han är på gång med att skriva en ny bok. Det kommer bli en kvinnlig motsvarighet till hans bästsäljare "Spelet". I den nya boken kommer han dock inte berätta hur kvinnor ska göra för att ragga.
Om sin nya bok säger han: "Den kommer att handla om kvinnors problem, som dåligt självförtroende och tillit och den kommer att handla om hur man undviker att bli sårad."
Och om Neil Strauss båda uttalanden har jag egentligen bara en sak att säga: det där gäller väl inte bara tjejer!? Vilken kille vill inte ha ett lyckligt förhållande med någon som älskar, respekterar och avgudar dem? Och det är väl inte bara tjejer som har dåligt sjävförtroende? Det är väl inte heller bara tjejer som vill undvika att bli sårade? Och varför skulle det vara någon skillnad mellan tjejers och killars vilja att ragga?
Det känns så trångsynt att det knappt är värt att kommentera. Men jag var tvungen.
Studentekonomi + ligga på topp = en dyr historia
Flera stora utgifter på en gång. Nu fattas bara cykellyse.
Och jag kommer att få leva på nudlar i en månad.
Finaste gudsonen.
Finbesöket lämnade Sundsvall imorse. Lillungen, snart 13 månader, har nästan slutat att krypa. Han går istället. Och kryper upp i sängen på egen hand, tar fjärrkontrollen, lägger sig på mage och tittar på tv. Dessutom säger han aaaao i falsett när man frågar vad farmors katt säger, och ha säger off när man frågar vad farfars hund säger. Haha!
Lördag kväll...
Dalkulla räddade annan dalkulla i nöden
Jag klagade lite på min rastlöshet och fröken Siljan föreslog genast att jag skulle komma till henne och se på Idol.
Sagt och gjort. Jag hoppade upp på cykeln, rullade nerför kullen där jag bor, for in på Ica för att köpa sötsaker och cyklade sedan vidare till stan och fröken Siljans tjugokvadratare. Hon bjöd på grönt och skönt te och jag bjöd på Ahlgrens bilar och Maltesers. Ah. Nu känns kvällen väl spenderad.
Finbesök
Jag har väldigt få anledningar till att åka till Falun. Familj och hockey i all ära, men jag har det för bra i Sundsvall för att vilja lämna staden. Den största anledningen till att resa de trettio milen söderut är Oliver, 1 år. Han utvecklas ju liksom inte i samma långsamma tempo som resten av familjen, om man säger så.
Alla behöver en Oliver att få energi av. Men, som sagt: jag känner inte för att åka härifrån. Därför är jag väldigt glad över att syster, svåger och självaste systersonen kommer till Sundsvall i eftermiddag!
Jag kanske borde hoppa av?
Det har varit en väldigt, väldigt hektisk dag: nio till halv fem och den enda pausen var en kvarts lunch. Men jag har inte tänkt på att det har varit särskilt jobbigt, egentligen. Jag hann liksom inte tänka. Det var så mycket med presskonferenser, TT-meddelanden, TV-sändningar och intervjuer med poliser, politiker och myndigheter. Det har varit roligt, svårt, lärorikt och... stressigt.
Som sagt, jag tycker att det var roligt, precis som alla andra. Men det är när jag hör hur andra verkligen älskar det här, som jag återigen känner mig olik dem, och tänker att det kanske finns någon annan som borde få min plats på den här utbildningen, någon som platsar bättre än vad jag gör. Jag älskar nämligen inte det här. Jag tycker att det är roligt, jag har också skrattat, haft roligt och lärt mig något idag, men jag älskar det inte. Och det är väl sådant som man inte borde skriva när man har en del klasskompisar, lärare och andra kring skolan som läser. Men såhär är det ju: jag skulle aldrig suktat efter den här utbildningen om jag inte tyckte att journalistiken var intressant. Jag tycker att journalistik är både intressant och spännande, men det här med politik- och krigsrapportering kommer aldrig att bli min kopp te. Visst är det intressant ur ett nyhetsperspektiv, visst är nyhetsvärdering och etik oerhört intressant och visst har det, igen, varit roligt idag. Men jag älskar det inte. Däremot älskar jag den delen av journalistiken som snuddar på skönlitteraturen, nämligen snarare reportage och personporträtt. Att skriva om sådant som är sant, men skriva det som om jag (nästan) skriver skönlitteratur, det är då jag kan älska det jag gör.
Jag läste det här, som jag skrev efter att ha skrivit högskoleprovet för tredje gången i våras. Jag var ganska uppgiven och hade tröttnat på att försöka höja mitt resultat och att läsa upp betyg. Det var lika bra att sluta drömma om att komma in i Sundsvall - det skulle aldrig hända.
Men vad gör jag idag? Jag är där jag aldrig trodde att jag skulle vara. Dagens utmaning har varit skitkul att bli utsatt för. Och så fort jag har en kul reportageidé att börja jobba med inför nästan deadline, så är det min tur att säga att jag älskar det här. Först ska jag på yoga. För att... andas.
Och nej, jag kommer givetvis inte hoppa av...
Från en frostigt Sundsvall
Bildchef, redigeringsassistent och reporter. Det är vad jag ska vara idag. Regeringen hade ett extra sammanträde inatt angående Sveriges inblandning i konflikten mellan Vitryssland och Lettland. Vi har en presskonferens att bevaka nu på morgonkvisten. Därefter är producera tidning som gäller.
Fiktivt. Men seriöst.
Antingen eller (utan träning kan jag lika gärna vara onyttig).
Hjälp, tentornA rättAde!
Dags att förbereda matlåda inför morgondagen - som inte bara lär bli rolig, läskig och svår, utan också stressig. Jag känner mig skapligt borta vad gäller ämnet, så det blir nog en riktig prövning...
Jag vet en sak jag är jättebra på.
Att lägga mig sent. För sent.
Lååååångfika. Igen.
Barista - Sundsvalls bästa café, helt klart.
Fröken Gästrikland och jag slog fast den saken redan i lördags när vi var där, trots att vi inte testat fler än tre caféer i den här staden. Men idag insåg vi faktiskt att det inte finns något annat alternativ. Det bästa med Barista: De har både rättvisemärkt kaffe och te. Dessutom har studenter 10% rabatt på hela sortimentet. Då gör de annars lite dyra priserna inte så mycket.
Barista har förresten fler saker som ingår i kategorin "bästa": jordens godaste chai latte och fantastiska bakverk och smörgåsar. Som om inte allt redan vore nog, så lär de utan tvekan ha stans mysigaste inredning. Inte bara tack vare korgstolar i vissa fönster och flera kuddar i andra. Nej, den bästa möbeln fann vi idag, där vi lätt fick plats sju. Tänk er en stor och hög, soffliknande möbel som bildar en cirkel. Mitt i möbeln finns ett litet runt bord. I "soffan" finns både kuddar och filtar. Vi slängde av oss skorna, klättrade upp i den mjuka mysmöbeln och satt där i tre timmar mellan föreläsningar.
Ingen kan konkurrera med Barista (på Storgatan).
Och jag borde få mer än 10% rabatt för den här reklamen, förresten. Jag menar, tänk om vår favoritmöbel blir ännu mer upptagen nu än vad den troligen redan är...
Tillfälligt avbrott: barajagjohanna goes lite modeblogg
I helgen köpte jag den här mössan. Jag har velat ha en sådan i, och nu överdriver jag inte, flera år. På riktigt.
Den är så skön.
Och varm.
Och så fin.
Och skön.
Och så fin.
Och varm.
Och... ja...
Än finns det hopp!
Min inställning till den här långa dagen var inte alltför positiv. Att redigera i hur många timmar som helst lockade mig inte, främst för att det är jobbigt att sitta där som ett fån och känna att jag inte kan. Att aggressiviteten då stiger och att allt fler grodor råkar hoppa ur munnen är också jobbigt för humöret. Men istället för grinig över att inte kunna, gick jag med ganska lätta steg ut från journalisthuset vid halv sex-tiden ikväll. Vetskapen om att det har gått lite framåt för mig, tog liksom över. Jag behövde knappt be om hjälp. Och klar blev jag i så bra tid, att jag till och med hann ta en fikarast. Efter att dessutom ha mött en lärare och fått lite beröm på en annan uppgift, var det en helt annan Johanna som cyklade hem från Mittuniversitetet, än som cyklade dit tidigt imorse.
Det tar sig, sa mordbrännaren. Höhö.
Måndag morgon. Pust.
Pust...
Det regnar ute. Jag har tröttnat på att cykla i regnställ.
Vi börjar om en halvtimme. Och slutar kl 18. Pust.
Veckan som gick
Måndag: Skivstång
Tisdag: Långpromenad
Onsdag: Core
Torsdag: Spinning
Fredag-lördag: Vila
Söndag: Aerobics
(Det är nu ni ska läsa "duktig Johanna" mellan raderna.)
Ingen bitterfitta längre.
Jag har bott här i sju veckor, och idag är den första lördagkvällen som jag tillbringar hemma i mitt eget sällskap. Jag har blivit van vid att göra saker hela tiden, vilket gör att jag just nu inte riktigt vet hur jag ska bete mig ensam. Jag har ju ett val. Jag kan möta upp mr Västerbotten & co för att partaja lite och jag kan umgås med mina tjejor och deras karlar (förutom att de har parmiddag...).Tidigare i veckan var jag lite bitter över den här helgen, eftersom mina kompisar skulle ha parmiddagar och jag... liksom... mest ville titta på hockey och ha kul. Men eftersom alla inte hade parmiddag på samma dag, så blev gårdagen mysig ändå, med soppa, kladdkaka och hockey hemma hos mig. Men just i detta nu umgås de flesta av mina vänner tillsammans, i sina par. Och här sitter jag.
Men jag är inte bitter längre! För jag har haft en härlig dag tillsammans med fröken Gästrikland. Vi tog en mysig långfika bland kuddar på Barista, med chai latte, halloumimacka och terapeutiskt tjejsnack. När vi insåg att vi hade fikat alldeles för länge, sprang vi oss varma mellan alla affärer, för att hinna shoppa innan de stängde.
Och nu då? Min mjukisdress och min soffa har nog aldrig varit skönare.
Husmo(rmo)derlig.
Kakan är uttagen från ugnen och står på diskbänken och svalnar. Soppan står på spisen och kokar. Disken är diskad, diskbänken avtorkad och bordet dukat. Ah, vilken husmor jag känner mig som!
Mitt i natten.
Svaret är så jäkla enkelt: Jag har ingen lust.
Det handlar inte om att jag inte är trött, för det är jag, och har varit de senaste timmarna. Inte heller har jag svårt att sova, för somna, det gör jag också skapligt fort. Det handlar inte heller om att jag har saker att göra. Det har jag visserligen, men jag gör dem inte. Det är helt enkelt tråkigt att sova och eftersom jag inte har någon föreläsning imorgon behöver jag inte ha dåligt samvete för klockslaget. Istället sitter jag här och gör absolut inget vettigt, mer än att snacka om kladdkaka, bilar och träning på msn. För det är ju jättevettigt.
Jag har ont i magen av för mycket choklad.
Och på tal om bilar, så funderar jag på av vilken anledning man ska kunna bilmärken. Vad har jag för nytta av att kunna säga »kolla in den där passaten» när jag ser en röd bil åka förbi? Räcker det inte med att säga »kolla in den där röda bilen»?
Det är fredag nu. Igen. Hur är det möjligt för veckorna att försvinna så fort?
Det var nattens djupa funderingar från fyrtiofyra kvadrat på femte våningen.
Nu ska jag inte gå och lägga mig.
Vilket underbart väder!
Apoprå förra helgen och införskaffning av nödvändigheter, så köpte jag även ett par snowboardskor. Äntligen! Det var säkert fem år sedan jag gjorde mig av med de förra. Och det gör mig alldeles lycklig att se mina nya snowboardskor stå där i hallen och se fina ut. Nu ska jag bara förflytta min bräda från Dalarna till Medelpad, och invänta att regnet övergår till snö.
Vad händer?
Och ändå vann de med 10-1.
De spelade inte särskilt bra i matchen jag såg i fredags heller. Men den vann de också med 10-1.
Vad händer? Är motståndet verkligen så värdelöst? Och vad har hänt med Malmö?
Nu är jag hemma.
Orden kom från vår lärare.
Och jag jublade inombords.
Igår när jag kände mig ledig, började jag läsa en roman. Jag blev nästan barnsligt lycklig av det första stycket. Jag låg där i soffan och tänkte på hur smart författaren skrivit inledningen och jag tänkte på det lätta språket, som ville att jag skulle fortsätta läsa. Jag låg där i soffan och längtade tillbaka till skrivarkuserna där jag fick läsa romaner och skriva som jag ville skriva. Där kunde jag strunta i korrekta meningsbyggnader och njuta av att det i prosan inte finns några mallar för hur en text ska vara.
Idag hände det. Och även om inget av det jag skrev blev någon jättehit, så kände jag mig hemma idag. Det är det här jag har väntat på.
Sundsvall, tisdag 14 oktober 2008
Jätte som i -ont i magen och -ledig.
Idag är jag ledig. Helt ledig. Det är nog faktiskt första gången på den här utbildningen (och förhoppningsvis inte sista...). Vi har inga föreläsningar och artikeln med deadline kl 13, lämnade jag in vid midnatt. Vi har inte ens något att vare sig läsa eller skriva till morgondagens föreläsningar. Ledighet! Jag hade planer för den här dagen, men med tanke på starten blev det inte riktigt som jag tänkt mig. Jag vet ännu inte om jag kommer kunna träna ikväll. Men en promenad klarar jag. Tillsammans med fröken Uppland ska jag nu ut och rasta Nikon i solskenet.
När fröken Siljan hade otur då hon tänkte...
(...och jag grät av skratt.)Fröken Siljan är en av mina roliga vänner här uppe. Hon lånade pengar av mig när vi skulle fika idag. Ett par minuter senare upptäckte hon att hon redan hade pengar, och skulle ge tillbaka det hon lånat.
Fröken Siljan: Men...hur mycket fick jag av dig?
Jag: 7 kronor.
Fröken Siljan: Jag använde 2 av dem... Hur mycket ska jag ge dig då?
Jag var inte lika aggresiv idag.
Visst var jag lite irriterad och visst hoppade det ut en och annan groda ur munnen på mig, men det var inte som förra gången. Annars har jag mest varit seg idag. Fröken Uppland sa att jag inte var mig själv, när vi satt och fikade efter skolan. Det kan stämma - jag tror det är en eftersläng från den intensiva helgen.
Jag har precis varit på skivstång tillsammans med fröken Stockholm och fröken Gästrikland. Nog känns det skönt i kroppen, men mest är jag så hungrig att jag inte vet var jag ska ta vägen. Makaroner och tandoorigryta nästa!
Höst på min planet
Idag är en bra söndag. Åtminstone om man bortser från att det är dagen efter kvällen före och att någon jävel har snott min ingen reklam-lapp från min dörr. Jag svor när jag fick reklam genom brevinkastet i förmiddags. När jag några timmar senare såg att min snygga "ingen jävla reklam"-skylt från Designtorget var borta, kunde irritationen riktas mot en anonym tjuv istället för reklamutdelaren. Jag som tyckte så mycket om min kaxiga skylt...
Men det är en bra söndag med vackert höstväder. Det blev en välbehövlig pizzalunch med andra dagen efter-människor, vilka hade haft en lika störtkul kväll som jag igår. En av de absolut roligaste hittills i den här stan.
Det är en bra söndag och jag vet egentligen inte riktigt varför. Jag tror att jag blev hög inatt. Jag blir alldeles lyrisk när jag får dansa sådär.
Lördag natt/söndag morgon.
Det blev massor av tacos. Det blev massor av marrängswiss. Det blev enormt mycket Singstar. Det blev en jäkla massa bugg på kåren. Bugg! Kan ni tänka er?! Så fantastiskt roligt! Tack, tack, tack för dansen, liksom!
7 matcher. 52 mål.
Sundsvall - Leksand. Förbannat kul att se hockey igen! Och många mål blev det. Vi var hela åtta stycken som sällskapade till matchen - jättekul att så många ville följa med! Dessutom var vi många Leksingar på plats - till och med några bekanta ansikten.
Jag fick inte stå här och fota. Men det gjorde jag tydligen ändå.
Mål. Igen. Och igen. Och igen. Och... igen...
Tack för matchen! 1-10 blev det. Oerhört spännande...
Bellemare gjorde fyra mål ikväll och fick pris för mathchens lirare. Han har nu gjort 14 mål på sju matcher. Ganska bra. Eller nej, oerhört bra. Leksand har spelat sju matcher. De har sju segrar. De har gjort 52 mål. Nästan orimlig statistik.
Lillebror knöt en Leksandshalsduk runt en av drakarna på Stora torget. Och segern firade vi med te, snackstallrik och kladdkaka på kåren.
Ikväll: Sundsvall-Leksand
Sen blir det hockey! Det är Sundsvall-Leksand ikväll. Lite (läs: skitmycket) besviken är jag för att det inte kommer upp en buss med partysugna Leksingar från Dalarna, men men. Jag ska få se min första match för säsongen. Leksandströjan har varit på hela dagen. Munkjackan alltså. Riktigt så nördig att jag går med matchtröja i skolan, det är jag inte. Riktigt.
En helt vanlig tonåring. Bara en lite bättre förebild än andra?
När Måns Möller i Extra Extra frågade Blondinbella hur mycket hon shoppar för svarade hon:
- Alltså... folk blir så arga när jag erkänner! Eeeeeem jaaa... Jamen... nejmen, vad kan det vara... femton-tjugo i månaden kanske.... ("Kronor?" utbrister Blondinbellas lagkamrat snygg-Mårten, "Det är ju mindre än mig faktiskt", hakar Måns Möller på, varpå publiken skrattar. Alla förstår att Blondinbella snackar tusenlappar.)
- Men det är ju ganska dyrt att hålla en blogg uppe! Dom förväntar sig att man ska köpa nya skor varje dag, man ska komma med nya lattar hela tiden... Nejmen jag känner, jag är så stolt över att jag har mitt SL-kort, liksom titta, jag är miljövänlig, jag åker inte taxi hela tiden, utan jag sitter på bussen och svettas som alla andra...
(Och då undrar jag:
1. Vad är "lattar", som man ska komma med nya hela tiden?
2. Blondinbella är 17 år. Hur många 17-åringar åker taxi?)
Hursomhelst. Någon av Blondinbellas läsare har anmält henne för överkonsumtion av alkohol, och detta drar givetvis Aftonbladet upp. Blondinbella är nu arg på Aftonbladet. "Hur kan de publicera sådant här utan min eller mina föräldrars tillåtelse?" undrar hon. För det första - självklart publicerar Aftonbladet! Snart 18-åriga Isabella har gjort sin blogg till ett företag, där hennes pappa är delägare. Varumärket Blondinbella är, enligt Dagens Media, värt fem miljoner kronor. Man kan väl ganska lugnt säga att tjejen har valt offentligheten. Det är mycket som kvällstidningarna skriver som jag inte kan stå bakom, men självklart skriver Aftonbladet om att Blondinbella har blivit anmäld på grund av sina alkoholvanor - det blir schyssta rubriker, det lockar läsare, det säljer, det ger pengar! Inget snack om saken. Och Aftonbladet behöver knappast föräldrarnas tillåtelse för att skriva.
Blondinbella ger underbara citat, exempelvis sa hon ikväll på Debatt i SVT, att hon anser sig själv vara lite bättre än alla andra (ja, så sa hon, även om hon verkade snubbla lite på orden) och att hon är en bra förebild, för att hon dricker mycket mindre än andra 17-åringar. Öh, visst.
Grejen handlar väl om delar av innehållet på bloggen. Det hade inte varit någon grej om det inte vore för att hon är minderårig, har Sveriges största blogg med 600 000 besökare varje vecka (enligt Debatt i SVT) och är en förebild för massor av unga tjejer. Varför stoppar ingen (läs: föräldrarna) henne och får henne att tänka till en, två eller tre gånger? Det är inte första gången någon läsare reagerar på hennes alkoholrelaterade bilder, helt enkelt med tanke på hennes ålder.
Jo, Isabella fyller myndig snart, men att hon anmäls till socialtjänsten tycker jag, helt ärligt, är en rätt sund markering.
"Men hur fan får man in den här rutjäveln då?"
Grey's fucking anatomy...
För nu ska Leksands IF hem och Mora dom ska ner...
Det är synd att jag inte är där.
Det är tur att det finns TV.
Fikaribban är lagd.
Ribban är lagd. Vi som fyller år i fortsättningen vet vad vi har att vänta. Det är bara att kavla upp ärmarna och sätta igång att baka. Jodå, födelsedagsbarnet fröken Lappland har till och med bakat dammsugarna själv...
Sova förmiddag?
Inte ens en cykeltur i den friska luften såhär på morgonkvisten kunde bota mig. Huvudvärken och tröttheten tar över. Jag måste träna snart, annars kommer jag träningsabstinensen i form av pisshumör och ryggont/stelhet att ta över hela mig.
Det är fortfarande tidigt, men jag jag måste sova middag nu.
Mitt hem är där jag bor.
Ett foto i timmen, söndagen 5 oktober
Ca 10:30 Te och DN efter välbehövd (och om jag får säga det själv; välförtjänt) sovmorgon.
Ca 11:30 Svensktoppen.
Ca 12:30 Quornfiléer och potatisgratäng till lunch. Galet gott...
Ca 13:30 Är hos syster och hjälper till att blåsa upp ballonger till 1-årskalaset.
Ca 14:30 Barnkalas!
Ca 15:30 Födelsedagsbarnet blev otroligt lycklig över sin nya xylofon som lät så roligt.
Ca 16:30 Tankar hyrbilen inför morgondagens roadtrip upp till norr.
Ca 17:30 Tillsammans med lillebror drog jag tillbaka till den här blondinkillen och fikade lite till.
Ca 20:30 Hög tid att färga utväxten!
Och där blir det faktiskt inga mer bilder den här gången.
Vila upp sig? Eh. Jo. Tjena.
Shoppingrunda med mamma.Lunch med kompis.
Bus med systersonen. (Jag tror nästan han kände igen mig!)
Fika och välkomnande till världen till en månad gammal bäbis.
Tillbaka till syster. Hjälpa till att mata och bada systersonen.
Tacos med familjen.
Och morgondagen kommer ni att få se i EFIT-bilder.
Vad är väl en tentafest på kåren...
18.30 ikväll började en söt, liten hyrbil rulla söderut från Sundsvall. Det var en bil fylld med lättade tjejer och saftiga meals från Sibylla som susade fram på E4:an. Fröken Gästrikland hoppade av efter tjugo mil, medan vi dalkullor fortsatte tio mil till. Efter att ha droppat av fröken Fjällen nästan i farten, fick jag köra med gasen i botten för att fröken Siljan skulle hinna med sitt tåg från Borlänge. Fem minuter innan avgång var vi på plats. Själv kunde jag vända, hem mot Falun.
Och här är jag. För första gången sedan jag flyttade. Vi pratade om det i bilen, hur märkligt fort tiden har gått. Samtidigt som de här fem veckorna snarare skulle kunna vara två veckor, så har det hänt så mycket att det nästan skulle kunna vara en hel termin. Det är nästan redan en vana att cykla till universitetet med grannarna på mornarna, att bestämma träff med träningsbrudarna på Friskis och förfesta på fröken Stockholms tjugo kvadrat.
Tentan är skriven. (Jag vet inte hur det gick. Jag hoppas verkligen att jag blir godkänd, men mycket mer än så lär det inte bli, med tanke på de lite luddiga frågorna och det märkliga poängsystemet. Hursomhelst är jag lättad.) Vår första tentafest pågår just i detta nu. Men vad är väl en tentafest på kåren jämfört med en roadtrip med brudarna, att bo bland dalahästar och gå på 1-årskalas?
Det här är så häftigt att jag inte kan sluta skriva fel
Med stor omsorg stod jag på Bokia och valde penna igår. Det är nämligen viktigt, det där. På riktigt, alltså. Jag läste en bok i min första skrivarkurs, där man i ett helt kapitel pratade om vikten av att ha en bra penna. Det ska liksom flyta när man skriver.
Efter att ha sett snygga kulspetspennor för sjuttiojävlanio kronor och andra snygga, men hutlöst dyra vanliga bläckpennor, hittade jag en till synes vanlig, hederlig, blå penna. Jag testskrev, och wow, vad bra det flöt på! Tjugounderbarafem kronor och jag slog till.
Eftersom det inte är jätteroligt att tentaplugga, var jag till och från i min egen värld idag och satt och snurrade på min penna... och... upptäckte plötsligt... något... Remove by friction stod det på pennan... vänta här nu... Remove by friction?! Jag testade att, liksom, försöka sudda med den grå lilla pluppen i pennans ände - och kände mig lite fånig som försökte sudda ut en text skriven med bläck. MEN DEN BLÅA TEXTEN FÖRSVANN! Hur ballt är inte detta? Det här är alltså en bläckkulpenna som skriver och suddar. Mekanismen bygger på värmefriktion och sudden är outslitlig, till skillnad från sudden på en vanlig stiftblyertspenna. Det här är så otroligt häftigt att jag inte kan sluta skriva fel. Allt för att få sudda.
Nej, jag har inte fått betalt för att göra reklam för "Kulpenna Frixion Ball". Men det borde jag få, känner jag.
Dessutom är vitlöken slut.
Mitt smör är slut. Min rabarbersaft är slut. Min gurka är slut. Min mjölk är slut. Mina tomater är slut. Mina ägg är slut. Min paprika är slut. Mitt Leksandsknäcke är slut.
Tur att jag har mjukost och rostbröd. Då löser sig allt.
Jag fick i alla fall motion på morgonkvisten...
Tittar på listan.
13.15-16.
TRETTON OCH FEMTON TILL SEXTON. Jag har... fattat fel. Jag som brukar ha sån koll.
Fan.
Pluggtekniken som förhoppningsvis funkar
Sju stycken är väl egentligen ungefär tre för mycket för att plugga tillsammans, men å andra sidan hade vi ganska roligt där ett tag.
Lilla fröken L (som inte alls vill bli kallad fröken) och jag var duktiga på att hitta på rörelser och använda oss av exempelvis salladen på min falafeltallrik för att slå in information i de andra. Vi hittade dessutom på en oerhört bra association till varför dagspressen hade så gott ställt under 1980-talet. För på 80-talet föddes ju vi, och då var ju alla våra födelseannonser i tidningen. Alltså: de goda ekonomiska åren berodde på ökade annonsintäkter. Fantastiskt bra för inlärningen!
Men trots en anti inställning, slutade vi inte att plugga. När folk åkte hem till sitt för att "de behövde läsa", drog fröken Uppland och jag hem till Lilla fröken L och hade kafferep. Och diskuterade, repeterade och skvallrade. Det är så mycket roligare att plugga tillsammans.