2144 inlägg senare: The end.
Att låta sin trogna följeslagare barajagjohanna somna in är inte lätt. Inte när det har gått så lång tid och när så mycket har hänt. Men det är som om jag har fastnat i något gammalt. Så oerhört mycket har förändrats på fem år och jag känner att det är dags att gå vidare. Känner jag mig själv kommer jag ha svårt att sluta blogga, så kanske startar jag på nytt? I så fall med en ny, fräsch blogg. Men vi får se. Tills vidare finns jag på Twitter och Facebook.
Åh, det här känns vemodigt, ska ni veta!
2144 inlägg är många. Fyra år, nio månader och en dag är länge. TACK till alla er som följt med mig!
Nu är det dags. Jag har aldrig riktigt sett mig själv skriva detta, men...
...hejdå, bloggen.
Besök mig i stället på I dag ska bli dagen när jag fångar dig.
Ur Claudia Gallis sommarprat
Att inte våga är att förlora sig själv.
Och vissa låtar (herregud, Amelie från Montmartre, Melissa Horn, Laleh, jag dör), vissa partier, vissa berättelser i hennes sommarprat (ångesten, tvångstankarna, separationerna)... Fint, klokt, vackert – och sorgligt. Och allt detta gör att jag sitter på jobbet med tårar i ögonen och kämpar för att de inte ska rulla nerför kinderna.
Eller kanske helt enkelt leva i nuet?
Något som skrämmer mig är tiden. Tiden som är som ett timglas. Ett timglas där sanden rinner ut, där tiden rinner ut, där tiden försvinner fortare än man kanske hinner med. I kväll är en sådan kväll. Den här veckan är en sådan vecka. Gör jag rätt gör jag fel vad vill jag herregud vad åren går fort, ni vet. Ju mer jag får se av Stockholm, desto mer gillar jag staden. Visst irriteras jag ofta över alla idioter som bor här, men det positiva väger över det negativa. Jag gillar staden – men jag vet inte om jag ser en framtid i den. Jag vill vara här nu, men jag vet inte om jag vill stadga mig i storstaden, i en betongdjungel, bland avgaser och trängsel och går de tio kommande åren lika fort som de tio senaste närmar jag mig fyrtioårskrisen och det... stressar mig lite.
Och ute faller regnet
Det är helt okej att jobba så här.
Sommaren är kort...
Och så Andreas Lundstedt på det!
Tur för honom att jag bara är hemma och inte ska träffa någon mer i dag, för mitt smink har runnit.
Herregud, så rörd.
Fantastiskt är det. Att kunna stänga av omgivningen så. Liksom sommarpratet – fantastiskt.
Jag blir så rörd. Herregud, så rörd.
Jag blir alltid så rörd av sommarprat. Vad är det med sommarprat?
Stockholm I like you
Men trängsel till trots. Oj, vad jag gillar den här stan.
Destination: nostalgitripp
Under våra sex första veckor här händer följande:
- Lägenheten ovanför har inbrott.
- Sambon upptäcker en halvdäckad tjej ute på gården halv tre en vardagsnatt. (Sambon ringer ambulans, vilket slutar med att polisen hämtar henne.)
- Polishelikopter cirkulerar ovanför huset.
- Pedofil grips i området.
- En enorm smäll (explosion?) hörs precis utanför balkongen.
- Från den lokala puben, med fönster som vetter mot vårt sovrumsfönster, hörs störande ljud de flesta kvällarna. Mest bröl och skratt och en man som skrikit »visa pattarna!»
- Sambon hittar en spruta på vägen utanför.
- Allmänt instabilt folk cirkulerar ö-ver-allt.
Nyss blev jag dessutom kallad idiot av en man. Jag kommer cyklande, extremt lugnt bakom honom och hans dotter. I stället för att be sin dotter akta sig för att det kommer en cyklist, säger han till henne »flytta på dig, det finns idioter som inte plingar här». Några meter längre fram får jag veja för att inte köra över ett fyllo som vinglar fram och tillbaka över hela cykelbanan.
Jag är så trött på det här stället!
När man råkar skicka till fel person...
I morse mailade jag jobbet för att berätta att jag opererat bort en visdomstand, att jag inte mår så bra och att jag försöker jobba hemifrån i dag. Efter ett par timmar får jag svar. Fråga mig inte hur det gått till, men svaret kommer från en man på Svt. Som hoppas att det löser sig med min visdomstand.
Uppenbarligen är jag inte riktigt kompis med webmailen.
För de är alltså inte på Svt jag jobbar.
Operera bort visdomstand – värsta bantningskuren
Detta innebär att jag på två och ett halvt dygn har fått i mig mindre än en normal måltid...
Smak av sommar
Annars har jag jobb upp till öronen den här veckan.
Men det är rätt bra ändå.
Jag behöver ny luft.
Med svettpärlor över hela kroppen
Klockan är sju och det är 30 grader både inne och ute
Att vi har riktig sommar är verkligen härligt. Men sådan här värme gör mig också lite knäpp.
Jag tappar matlusten men blir ändå grinig av att inte äta ordentligt.
Jag blir extra rastlös men är för grinig för att orka hitta på något att göra.
Jag blir också extra trött och orkar därmed ännu mindre göra något åt rastlösheten.
Och när allt detta gör mig likgiltig är den onda cirkeln igång.
Semesteridyll.
Klockan är åtta på kvällen. Luften är varm. Solen lyser över Borgholm. Kalmarsund glittrar och sprider ljumma vindar över staden. Vid havet uppträder en komiker inför massor av folk och Storgatan kryllar av semesterfirare. Uteserveringarna är fulla. Vid torget sjunger en trubadur om kärlek. Gitarrsträngarna hörs på långt håll.
Par håller varandra i handen, ler mot den sjunkande kvällssolen. Barn skuttar framåt, glada över äventyret de är ute på. Människor semestrar i stora sällskap, dricker öl och skrattar högt. Par, familjer, vänner.
Semesteridyll.
Och där sitter jag. Ensam med min pizza.
Lugn och skÖn...t
Jo, sedan i går är jag tillbaka i Stockholm – men bara för några dagar.
Stoooor båt glider förbi skärgårdsön.
...är du den stad som har allt?
»Stockholm i mitt hjärta...»
Skillnad mellan barntidning och kvällstidning del 1
Personen i andra änden blir glad och låter förväntansfull.
– Hej, Johanna heter jag och ringer från kvällstidningen.
Personen i andra änden blir misstänksam och låter irriterad.