Så här tränar jag i sommar
Rålambshovsparken, Stockholm. Över hundra glada jympare. Blå himmel och tjugotvå grader. Perfekt väder tillsammans med dansant jympaledare med rörelser anpassade för utomhusträning och varierande och peppande musik. Och så drygt hundra människor som tjoade högre än jag någonsin varit med om på ett jympapass.
Jag hade verkligen, verkligen ingen lust att träna i dag. Men att jag är glad att jag tvingade mig själv förstår ni nog. Frisk luft, bra musik och motion – allt i ett. Trippelhärligt, alltså.
Med en visdomstand fattigare
Jag lyckades. Innan jag satte mig i tandläkarstolen var jag så nervös att jag mådde illa. Efteråt berömde läkaren och sköterskan mig för att vara en av de lugnaste patienterna de träffat. Jag förvånar mig själv.
Blodsmak i munnen. Hungrig. Och nu börjar det göra ont.
Dags för smärtstillande och soffliggande. Men ingen mat...
Sol, peppmusik och träning – allt i ett
Jodå, mycket riktigt, det är mig ni ser till höger. Halvkass hållning och töntglad. Superladdad befinner jag mig i Rålambshovsparken och väntar på att Frisks&Svettis utejympa ska dra igång. Efter att ha tillbringat åtta timmar på kontor, superkoncentrerad framför en dator, kan jag tala om att jag iklädd träningskläder ute i det fria nästan blir som kossorna när de släpps ut på sommarbete – sprallig och lycklig.
Kvinnan bakom bilden, min vän och numera också kollega, är fröken Lappland.
Obehagligt bekant
Men nu har vi en lägenhet över sommaren i alla fall. En trea.
Efterlyses: Kur för att bli pigg och kry.
I dag? Illamående, snorig, febrig och fruktansvärt trött.
Jag brukar inte känna mig krasslig. Och jag är extremt trött på att aldrig känna mig helt frisk. Är det någon som vet hur jag kan bli superfrisk och pigg, säg gärna till.
(Jo, vi har förmånen att få massage på jobbet)
»Är du irriterad? Du går omkring och biter ihop, jag kände det sist också», sa han.
Särskilt irriterad vill jag inte påstå att jag är, men att jag biter ihop och spänner käkarna har jag märkt. Jag kan nämligen ha ont och vara trött i käkarna för att jag spänner mig så mycket. Massören visade mig var jag skulle trycka i käkarna för att slappna av och sova bättre. I går kväll när jag låg i sängen tryckte jag på de förbannat onda punkterna, och jag hade till och med en knut på högersidan! Muskelknut i kinderna? Supermärkligt.
Och den där tjejen ska ha dansat på avancerad nivå...
Efter en halvtimme var jag superarg över att jag inte hängde med i alla snurrar. Jag ska ju kunna det här, tänkte jag, jag har aldrig haft särskilt svårt för sånt här! Jag var så arg att jag var beredd att gå ut genom dörren och åka hem. Men det gjorde jag inte. I stället genomförde jag hela passet och lyckades till slut ta mig åt rätt håll. Armrörelserna, däremot, de fick jag helt strunta i...
5 saker jag tycker om med mig själv
- Att jag låter bli att göra saker/att umgås med människor som jag inte mår bra av.
- Att jag sätter mig själv och mitt eget välmående framför en fin titel på ett CV.
- Min kropp.
- Att jag alltid försöker peppa mina vänner.
- Mina erfarenheter – att jag har vågat resa ensam och göra stora förändringar i mitt liv.
I London bor en fantastiskt modig och kämpande tjej. Det är en gammal kompis till mig som efter att ha levt ett liv av bland annat missbruk nu har vuxit något enormt. Hon har startat ett företag – Go Love Yourself. I kurser hjälper hon människor att stärka sin självkänsla. Jag är imponerad. I dag har hon utmanat alla till att i sin blogg skriva fem saker man tycker om hos sig själv. Allt för att lära sig att börja tänka lite mer positivt om sig själv, för att det är oerhört viktigt för hur vi mår.
Så anta utmaningen. Go Love Yourself och skriv ner vilka fem saker du gillar med dig själv.
Skivstång i går. Spinning i dag. Träningsvärk i morgon.
Jag gick till jobbet utan mascara i dag. Det var meningen, för jag skulle gå på lunchspinning och min tanke var att måla på mascaran efter duschen. Problemet var bara att jag glömde mascaran hemma, vilket alltså resulterat i att jag sett ut som en ganska osminkad Johanna i dag. Konstigt. Ovant. Men ganska skönt. Nu har jag dessutom outat mig på nätet. Utan mascara. Och utan ifyllda ögonbryn. Det ser ut som om jag inte har några ögonbryn. Kolla!
Fram med det positiva tänkandet!
Jag försöker.
Positivt 1: Jag bor i Stockholm och trivs verkligen i huvudstaden.
Positivt 2: Min lägenhet kan vara en av de bästa.
Positivt 3: Min praktikplats är väldigt bra på många sätt, bland annat får jag alltid textrespons.
Positivt 4: Jag börjar bli bättre på att inte irriteras över trängsel och negativa människor.
Positivt 5: Varje dag är en erfarenhet, på riktigt.
Mina ben är trötta nu
Bara på juldagen hade jag ledigt. Annars har jag tränat alla dagar sedan julafton. Fyra dagar av fem, alltså. Mina ben är trötta nu, men det känns ordentligt bra och behagligt i hela kroppen och under kvällens spinningpass fylldes jag av endorfiner. Jag borde träna så här mycket nästan jämt.
Men att jag har tränat så mycket har jag givetvis kompenserat ordentligt: jag har ätit julgodis och Aladdinchoklad till jag blivit illamående. Det har jag gjort varje dag. Fem dagar av fem.
Dags att dra ner på ett tempo och upp på ett annat
Politisk kommunikation - kursen där det finns tid till annat än plugg. Visst, det är en hög böcker som ska plöjas och några PM som ska skrivas, men jag behöver bara tillbringa två timmar tre dagar i veckan i skolan.
Det här är alltså kursen då det är dags att komma igång med träningen igen. Nu drar jag på spinning.
(Under tiden kan väl ni övertala min pojkvän att han ska följa med mig på spinning någon dag?)
Det är skillnad på träning och träning
Jag får inget gjort
Reiki - för att jag vill sänka stressnivån
När jag kom hem blev jag jättetrött och somnade i en solstol på bryggan. Resten av dagen har jag känt mig lugn i hela kroppen, något som jag inte känt på flera månader. Jag måste boka in en tid för reiki nästa gång jag är i Falun.
Inga ursäkter okej
Men mr T gjorde som jag ville. Och jag kom iväg till ett pass som påminde mig om att det inte är okej för min kropp att ha träningsuppehåll.
Vad gör man annars när det regnar?
Ringde just en salong i stan och bokade in en ansiktsbehandling till på fredag. Rengöring, peeling, massage, mask, brynplock och lite sånt lät skönt. Tyckte jag var värd det.
Det är skillnad på träning och träning
Min plan är att träna i sommar. Jag kommer ju ändå inte ha överdivet mycket att hitta på efter jobbet, så jag kan väl lika gärna träna. Jag vet ju att jag mår bäst när jag tränar mycket. Så, i dag började jag. Ett sommarträningskort inhandlades och ett styrkemedelpass genomfördes.
Något som jag tänkte på när jag studsade omkring där på golvet var hur olika det kan vara i olika städer. Jag har sagt det förr, men nu bevisades det ännu mer: det är en enorm skillnad mellan Friskis & Svettis i Falun och Friskis & Svettis i Sundsvall. Trots att utbudet och lokalerna är lite bättre i Sundsvall, så är de slagna av Falun på alla andra plan. Slagna med hästlängder.
Här i Falun är det ingen ledare som inte kämpar. I Sundsvall kunde jag nämligen se ledare som inte tog ut sina egna rörelser och som körde ett halvdant pass. Här är ledaren ofta den som är mest svettig när passet är slut. Här ler många ledare, de peppar och de har ofta bra och ordentliga rörelser som passar bra till musiken. Musiken, ja! Till skillnad från Sundsvall, är musiken ofta medryckande här. Och under terminens gång byts låtar ut mot nya hits. Deltagarna på passen är förstås väldigt olika sorters människor även i Falun. Men en stor skillnad mellan Sundsvall och Falun är att i Sundsvall bär många deltagare stora och gamla t-shirts, cykelbyxor från 90-talet och några har jag till och med sett träna i jeans. Visst finns det undantag, men det ser ut som om många människor inte ens bryr sig om att försöka bli svettiga. När jag stod där på träningsgolvet i dag la jag märke till att faluborna såg ut som om de faktiskt var på ett träningspass. De hade riktiga träningskläder (nåja, de flesta) och de kämpade. Precis som det ska vara.
Häng med på Vårruset!
Laget före loppet.
Uppvärmning med Friskis & Svettis. Galet mycket människor!
Stretching, stretching...
Nu jävlar kör vi!
Tack för påminnelsen.
Vi är ett gäng glada amatörsprinters.
Åh, tack.
Jag vet!
Kom igeeeeen, tjejer!
Nej, för tusan, nu skymtar jag ju mål!
Mååååål! (En halvmil känns i benen.)
Laget efter loppet.
»Du kommer ändå inte orka något»
»Du är ju så trött. Lyssna på kroppen, den behöver sömn.»
(Yeah right. Jag vet ju att jag blir piggare av träning.)
»Du kommer ändå inte orka något, du är för svag.»
(Kanske är det just därför jag borde träna?)
»En LEDIG timme försvinner på den där spinningcykeln.»
(En timme som jag annars sover bort, ja.)
»Du skulle hinna tvätta tidigare om du struntar i att träna - och därmed komma i säng tidigare.»
(Eller hur. Jag kommer ändå inte i säng före midnatt.)
Så där höll de på, mina hjärnspöken. Galet dåliga argument, men som jag hur lätt som helst skulle kunna gå på. Men mot min egen vilja tog jag mig iväg och spinnade en hel timme. Jobbigt. Och precis vad jag behövde.
